Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Eldning med tjocka oljor, av Torsten Widell - Diskussion, av B Engel, H Liander och G Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
I TEKNISK TIDSKRIFT
Genom tillsatseldning med kolpulver kan man
även få en tunn askbeläggning på värmeytorna,
som förhindrar att förbränningsgaserna kommer
i beröring med järnoxid, och borttagning av
vanadin ur oljan skulle möjligen kunna ske
genom separering, vilket föreslagits av I Juhasz.
Medel att minska redan bildad svaveltrioxid;
korrosion av svaveltrioxid
För att minska svaveltrioxidhalten i rökgaser
kan man tänka sig fysikaliska och kemiska
metoder. Den engelska Boiler Availability
Cora-mittee rekommenderar inblåsning av
kolpulver-flygaska eller viss rök, såsom kvartsdamm för
adsorption av svaveltrioxiden. Boiler Availability
Committee bildades 1939 och bedriver en
mycket omfattande forskning på ångpanneområdet,
främst beträffande frågor rörande rökgassidiga
skador.
Flygaskan kan även verka reducerande på
svaveltrioxiden genom innehåll av Fe30,,. Vid
rosteldning har man fått goda resultat genom
tillsatseldning med kolpulver, och även vid
oljeeldning borde metoden kunna ge positiva
resultat. Gentemot denna metod anför W Gumz att
kolpulverflygaskan kan förorsaka
erosionsska-dor, som kan bli större än skadorna genom
svaveltrioxid. Dessutom kan svårigheter uppkomma
genom att förbränningen försämras.
Det har också föreslagits och provats en rent
kemisk metod såsom tillsats av kalk för
neutralisering av svaveltrioxiden, men denna metod
har ej givit tillfredsställande resultat.
I detta sammanhang kan även beröras de olika
metoder man har för bestämning av
svaveltrioxidhalten i rökgaser7. Man kan antingen direkt
bestämma denna halt genom absorption i en
vätska och kemisk analys. Denna metod, som är
den enda som kan ge en exakt upplysning om
mängden svaveltrioxid, är emellertid ganska
omständlig och kan knappast användas för
driftundersökningar. Såsom tidigare nämnts höjes
daggpunkten avsevärt vid närvaro av
svaveltrioxid, och en bestämning av rökgasens
daggpunkt utgör därför en indirekt metod för
bestämning av svaveltrioxidhalten, samtidigt som
den utgör en direkt metod för indikering av
rökgasens skadlighet för
lågtemperaturkorro-sion. En annan indirekt analysmetod användes
av Har löw3, som mäter mängden svavelsyra, som
under viss tid kondenserats ut på en yta som
hålles vid en standardtemperatur, som ligger
under daggpunkten.
Det är givet att man genom val av lämpliga
material kan minska korrosionsangreppen, och
många gånger kan detta vara ekonomiskt
berättigat trots de större anskaffningskostnaderna
för sådana material.
För att undvika korrosionen vid lägre
temperaturer kan man se till att rökgaserna ej kommer
i beröring med vtor, som har en temperatur
under daggpunkten. Detta försvåras emellertid
avsevärt därigenom att daggpunkten höjes så
mycket genom svaveltrioxiden.
Tidigare hade man svårigheter vid
kallvatten-tilloppet i ekonomisern, men då man numera
använder hög matarvattenförvärmning genom
avtappningsånga, har dylika skador i huvudsak
upphört.
Strävan efter höga verkningsgrader på
ånganläggningarna har gjort att man försöker
utnyttja rökgasvärmet till det yttersta, varvid
luftförvärmare användes för den sista
temperatursänkningen på rökgaserna. Härvid kommer
man lätt under daggpunkten på plåten vid
luftinloppet. För att undvika en dylik farlig
plåttemperatur har man olika medel, såsom
åter-föring av varmluft eller rökgas, införing av
förvärmd luft eller förbiledning av kalluft7.
Litteratur
1. Dooley, A & Whittingham, G: The oxidation of sulphur in
gas flames. Träns. Faraday Soc. 42 (1946) s. 354—362.
2. Edling, G: Ångtekniska avdelningen i "Berättelser över
Mellersta och Norra Sveriges Ängpanneförenings verksamhet under år
1948", Stockholm 1949 s. 26.
3. Gruse, W & Stevens, D R: The chemical technology of
petroleum, New York 1942.
4. Harlow, W F: High dewpoint temperalures in boiler fluc
gases. Engineering 156 (1943) s. 497—500.
5. Harlow, W F: Causes of flue gas deposits and corrosion in
modern boiler plants. Combustion 20 (1949) h. 9 (mars) s. 35—39.
6. johnstone, H F: Corrosion of power plant equipment by flue
gases. Univ. Illinois Eng. Exp. Stat. Univ. Bull. 1931 s. 228.
7. Juhasz, I: Inverkan av bränslets svavelhalt samt rökgasens
svavelhalt och daggpunkt på ångpannedriften. Tekn. T. 79 (1949)
s. 49—56; sammandrag i Combustion, juni 1949 s. 55—58.
8. Liander, H: Frätningar på rökgassidan i oljeeldade
värmeledningspannor. IVA 1937 s. 151—160.
9. Liander, H: Skador på överhettare och luftförvärmare vid
oljeeldning. Tekn. T. 79 (1949) s. 637—639.
10. Reid, J C & Hersberger, A B: A burning index for destillate
fuels. ASTM Bull. mars 1947 nr 145 s. 77—80.
11. Whittingham, G: The oxidation of sulphurdioxide in slow
combustion processes. Träns. Faraday Soc. 44 (1948) s. 141—150.
12. Review of middle east oil. Petroleum Times (New York) juni
1948.
13. The Petroleum Data Book 1948, New York 1948.
Diskussion
Dr-ingenjör B ENGEL: Brännoljor består av
kolväteblandningar med mer eller mindre komplicerad
molekylbyggnad. I huvudsak skiljer man mellan paraffiniska
och blandbasiska brännoljor, men det finns också
aromatiska och asfaltbasiska produkter. De paraffiniska
oljorna bestå till största delen av mättade kolväten, dvs.
sådana med kedjeformiga, till stor del förgrenade
molekyler och de blandbasiska av en blandning av paraffiniska
kolväten med ringformiga. De paraffiniska oljorna är på
grund av sin mättade natur relativt väterika, dvs.
kolatomkedjorna är belt mättade med väteatomer, under det att
de blandbasiska oljorna är vätefattiga, dvs. de håller ett
mindre antal väteatomer än motsvarande deras
bindningsförmåga. Ju tyngre oljorna blir, desto mindre blir
förhållandet mellan H- och C-atomerna i molekylerna, och i
extrema fall kommer man till fossilt kol, eller koks, i
vilka produkter vätet endast utgör en ytterst ringa del av
hela molekylkomplexet. 1 motsats härtill är förhållandet
mellan H och C i molekylerna störst hos lätta
oljefraktioner såsom jordgas, bensin osv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
