Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Eldning med tjocka oljor, av Torsten Widell - Diskussion, av B Engel, H Liander och G Rosenblad - Temperaturindikator för explosionsmotorer, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
I
TEKNISK TIDSKRIFT
ström gå fram i denna krets, och något utslag erhålles då
icke heller på millivoltmetern. När ytan med
termoelementen långsamt kyles ned till en sådan temperatur, att en
kondensering börjar, kan detta omedelbart iakttas på
millivoltmetern. Givetvis är åtgärder vidtagna, så att ingen
risk finnes för att millivoltmetern skall överbelastas vid
en kortslutning emellan termoelementen.
I följande tabell visas resultaten av ett antal
daggpunkts-mätningar, utförda under de båda senaste åren med denna
daggpunktsmätare:
[-Oljekvalitet Svavelhalt-]
{+Olje- kvalitet Svavel- halt+} °/o [-Lufttemperatur-] {+Lufttem- peratur+} efter
luftförvärmare °C [-Ångtemperatur-] {+Ång- tempera- tur+} efter
överhettning °C CO» halt «/» SO» halt «/» [-Observerad so3-dagg-punkt-] {+Obser- verad so3- dagg- punkt+} °C [-Daggpunkts–] {+Dagg- punkts-+} för
-höjning C°
3 2,4 100 370 8,8 0,089 51 8
3 ca 2 375 415 10,4 0,031 65 21
3 2,3 — 400 7,2 0,067 86 38
3 2,1 140 • 480 10,3 0,091 145 100
3 2,5 — 250 8,4 0,086 77 36
4 2,5 110 455 10,6 — 66 22
4> 2,1 110 340 10,0 — 45 2
4 2,1 120 290 9,5 — 48 6
4: 2,1 115 380 9 — 58 11
1 70 °/o olja + styckekol. 2 80 ’»/o olja + trä (50 «/o fukt).
Den mest iögonenfallande iakttagelsen i tabellen är, hur
tillsynes slumpartat daggpunktsförhöjningen varierar från
den ena anläggningen till den andra. Möjligen kan ett
visst samband spåras emellan överhettningstemperatur och
daggpunktsförhöjning. Den högsta daggpunktsförhöjningen
har iakttagits vid den anläggning, som har haft den
högsta överhettningstemperaturen, men å andra sidan har i ett
fall redan vid en överhettningstemperatur av 250°C
daggpunktsförhöjningen varit ca 35°. Tydligen kan även andra
omständigheter befordra daggpunktsförhöjningen, men det
är ännu oklart vilka. Sådana omständigheter kan vara
oljans art och sammansättningen hos oljans icke
brännbara substans, graden av beläggningar på pannans eldytor
samt eventuella beläggningars sammansättning.
Mätresultaten pekar icke ens emot att eldningsolja 3 skulle vara
mindre farlig med hänsyn till daggpunktsförhöjningar än
eldningsolja 4, som i allmänhet torde ha en högre
svavelhalt och en större återstod av icke brännbar substans.
Jämförande prov i samma anläggning med olja av dessa
båda kvaliteter har gjorts, men icke givit något entydigt
resultat. Dock bör sådana mätningar icke tillmätas alltför
stor vikt, då gjorda erfarenheter närmast pekar emot att
daggpunktsförhöjningar är långtidsfenomen, som först
inträder efter en längre tids drift. Detta beror möjligen på att
en så lång tid erfordras, för att tillräckliga beläggningar
av den art skall hinna bildas, som förorsakar, att SO„
oxideras till S03.
Den som är ansvarig för driften av ett pannhus, där
eldningsolja användes, ställer nog med en viss ängslan
följande frågor: Vilken risk föreligger för att sådana
dagg-punktssvårigheter skall uppkomma och vad kan göras för
att eliminera sådana risker? Vilka åtgärder bör vidtas, om
kondensation förekommer? Dessa frågor är svåra att
besvara generellt, men på basis av de erfarenheter, som
gjorts i samband med de ovan refererade mätningarna,
skall en del synpunkter framläggas.
Den till dags dato enda verkligt effektiva metoden att
undgå daggpunktsstörningar är att höja temperaturen på
ingående medium så, att den kallaste delen av
värmeöverföringsytan är varmare än daggpunkten. Som framgår av
tabellen är det i allmänhet möjligt att genomföra detta
krav utan att i alltför stor utsträckning eftersätta
fordringarna på en tillfredsställande eldningsekonomi. För stor
vikt bör emellertid icke fästas vid den ur
värmeöver-gångstalen på luft- respektive gassidan beräknade
yttemperaturen vid en luftförvärmare. Vid ändrade
belastningsförhållanden kan lägre yttemperaturer lätt uppkomma,
liksom när beläggningar förekomma på gassidan. En
ojämn gasfördelning i t.ex. ën luftförvärmare medför lätt
en väsentligt lägre gastemperatur invid luftförvärmarens
väggar än den, som uppmätes efter luftförvärmaren och
som i bästa fall anger gasens medeltemperatur. För att
sålunda med absolut säkerhet eliminera risken för
daggpunktsstörningar bör det ingående mediet värmas till en
temperatur, som lägst motsvarar rökgasernas daggpunkt.
Med hänsyn härtill bör, när luftförvärmare finnes, den
ingående luften förvärmas till 50—70°C före inträdet i
luftförvärmare. Den första siffran väljes lämpligen vid
ljungströmsförvärmare eller då materialet är gjutjärn och
den sista siffran i de fall, då rekuperativa förvärmare av
plåt eller tuber förekommer. Vid ekonomisrar, som ju
oftast är utförda av gjutjärn, bör med hänsyn till
avgasningen den ingående matarvattentemperaturen vara lägst
80°C, om vakuumavgasning förekommer, och 101—105°C,
om tryckavgasning förekommer. Innehållas dessa
temperaturer, torde som regel kondensationssvårigheter i
rökgasvägarna kunna undvikas. Det skall emellertid här
understrykas, att man aldrig kan vara fullt säker på att
undvika svårigheter, då stegringar av daggpunkten så
småningom kunna uppkomma. Därför fordras det vid så
gott som alla oljeeldningsanläggningar en oavlåtlig
uppmärksamhet från driftledningens sida med okulär
inspektion av värmeöverföringsytorna, så snart tillfälle därtill
ges. Först då har man möjlighet att i tid möta en
begynnande kondensation åtföljd av frätningar med i första
hand en ökning av det ingående mediets temperatur för
att slutligen, om så skulle visa sig nödvändigt, koppla ur
den hotade värmeytan. I detta sammanhang skall det
ännu en gång understrykas, att den inträdande
SO„-oxi-dationen kan vara ett långtidsfenomen. Det är alltså icke
tillräckligt, om man t.ex. efter ca 1 veckas drift med en
viss oljekvalitet finner, att allt är väl. Så behöver därför
icke vara fallet om ytterligare en eller ett par månader.
Speciell uppmärksamhet bör dessutom även ägnas åt
sotbeläggningarna på eldytorna vid oljeeldning. Att helt
undvika dessa är naturligtvis otänkbart, men allt bör göras
för att eldytorna skall vara så sotfria som möjligt, då sotet
har mycket otrevliga egenskaper. Det tycks nämligen vara
hygroskopiskt, vilket medför, att från början torra
beläggningar kunna uppta fuktighet, varigenom betingelser
skapas för en begynnande korrosion. Tätt återkommande
avställningar av en oljeeldad panna kan därför med
hänsyn till dessa omständigheter innebära vissa risker.
Ett isolerande sotskikt på värmeytan av en ekonomiser
eller luftförvärmare medför, att materialtemperaturen i
värmeöverföringsytan närmar sig temperaturen hos det
ingående mediet, som skall värmas. Härigenom och genom
sotets förmåga att dra åt sig fuktighet ökas naturligtvis
riskerna för en kondensation, som då kommer att äga
rum inne i sotskiktet. Det är således synnerligen viktigt,
att oljebrännarna drives så, att sot icke uppkommer.
Luftmängden måste alltså vara tillräcklig. Vidare måste oljan
vara i erforderlig grad förvärmd och brännarna väl
injusterade, så att stänkning eller stjärnregn icke
förekommer ifrån dem.
Temperaturindikator för explosionsmotorer. I
England har man för övervakning av temperaturen hos
explosionsmotorer och deras avgasledningar utnyttjat
egenskapen hos vissa material, t.ex. litiumklorid, att i ett elektriskt
kraftfält vandra över från isolator till ledare vid
temperaturer just under deras smältpunkt. Som
överbelastningsindikator användes alltså ett temperaturkänsligt element,
liknande en koaxialkabel; mellanrummet mellan
centralledaren och ytterhöljet fylls med litiumklorid eller en
blandning av kalcium- och natriumklorid, och växelström
pålägges mellan de båda elektroderna. Då omgivningen blir
för het, ökar strömmen och en magnetkoppling påverkas,
som minskar bränsletillflödet (Electronics aug. 1949). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
