Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 4 februari 1950 - Rationaliseringsfunktionens plats i företagets organisation, av John Th. Reinholds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 februari 1050
77
Rationaliseringsfunktionens plats
i företagets organisation
Överingenjör John Th. Reinholds, Malmö
Innan man kan avgöra var
rationaliseringsverksamheten organisatoriskt skall placeras
inom företaget, måste man göra klart för sig vad
som innefattas i begreppet rationalisering, vad
den industriella rationaliseringen egentligen är
för någonting. På den punkten är meningarna
fortfarande ganska delade. Så läser man t.ex. i
den statliga rationaliseringsutredningens
betänkande av år 1939, att de sakkunnigas uppdrag
var att inom Socialdepartementet "biträda med
utredning rörande åtgärder till förebyggande och
lindrande av skadliga sociala verkningar av
rationalisering och driftnedläggelse inom
industrien". Man lägger märke till hopkopplingen av
orden "rationalisering" och "driftnedläggelse".
I utredningen diskuterade de sakkunniga också
möjligheten att införa förbud mot
rationalisering. De finner sig dock böra "med bestämdhet
avstyrka" ett sådant förbud, vilket ju får hälsas
med tillfredsställelse.
Enligt min mening kan man inte betrakta
rationaliseringsverksamheten som ett antal
isolerade åtgärder på olika punkter inom företaget.
Den är inte heller något fristående system eller
ett sorts hokus-pokus vid sidan av företagets
övriga verksamhet. Sådana betraktelsesätt
förekommer ännu på många håll även inom
industrin, men de leder sällan till optimala resultat.
Söker man tränga litet djupare in i hithörande,
problem, visar det sig snart, att man måste
betrakta företaget som en helhet, om
rationaliseringen skall krönas med verklig framgång. Detta
förhållande är också ganska självklart. Man kan
t.ex. inte vidta mera ingående förändringar i
försäljningsprogrammet utan att detta får
återverkningar på produktionen. Nya varutyper
kräver kanske nya maskiner, andra arbetsmetoder
etc. Härigenom uppstår ofta behov av
nyinvesteringar, soin inverkar på den finansiella sidan
av företagets verksamhet. Inte heller kan man
förändra produktionsapparaten i någon större
utsträckning genom nya byggnader och
maskiner utan att först undersöka hur detta återverkar
på försäljnings- och inköpssidan.
Sammandrag av föredrag i avd. Industriell ekonomi och
organisation den 10 november 1949.
65.011
Rationaliseringens uppgift är av samordnande
natur. Den behandlar systematiskt företagets
tekniska, ekonomiska och kommersiella problem
i deras inbördes sammanhang och under
noggrant hänsynstagande till deras verkningar och
återverkningar på varandra. Denna uppgift är
sålunda inte begränsad till den tekniska sidan
av företagets verksamhet, utan den berör alla
delar av företaget. Man kan kalla
rationaliseringen för en tillämpad vetenskap med både tekniska
och ekonomiska aspekter. Ur samhällets
synpunkt är rationaliseringens uppgift att öka
tillgången på nyttigheter och tjänster samt att
förbilliga dessa, med andra ord att höja
levnadsstandarden. Ur företagets synpunkt är uppgiften
att förbilliga och förbättra produktion,
försäljning och förvaltning för att därigenom stärka
företagets ställning i konkurrensen och ge
aktieägarna en skälig utdelning på det insatta
kapitalet. Åt företagets arbetare och tjänstemän skall
rationaliseringen skapa bättre löner och större
trygghet samt förbättrade mänskliga relationer
på arbetsplatsen. Rationaliseringen är sålunda
icke en engångsuppgift, den är tvärtom en
fortlöpande del av företagets verksamhet. Företagets
olika delar skall harmoniskt avvägas inom
helhetens ram och bringas att samverka mot ett
gemensamt mål. Men denna samordnande
uppgift är ju densamma som alltid ansetts åvila
företagsledningen. Vi kan alltså konstatera, att
företagsrationalisering i vidare bemärkelse är
detsamma som modern företagsledning. Detta är
en viktig slutsats, vars riktighet vi måste
erkänna för att kunna få något verkligt grepp på
ämnet. Historiskt synes detta betraktelsesätt
också vara riktigt. När rationaliseringen omkring
1920 började få insteg i svensk industri, inledde
den en ny utvecklingsfas på företagsledningens
område, även om blott ett fåtal av den tidens
industrimän insåg detta sammanhang.
Företagsledningens uppgifter kan uppdelas i
två ganska artskilda kategorier. Den ena
omfattar den löpande verksamheten, den andra
utvecklingsarbetet. Nu är det visserligen sant, att
dessa bägge typer av arbetsuppgifter vanligen
griper in i varandra, men det är dock möjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
