Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 11 februari 1950 - Berylliumförgiftning och lysämneslamporna, av sah — SHl - Dödsdimmans orsaker, av sah - Ny mikrotom, av SHl - Förnickling med gasformig karbonyl, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
I TEKNISK TIDSKRIFT
Berylliumförgiftning och lysämneslamporna.
Beryl-liums industriella betydelse har vuxit starkt under
senare år på grund av dess värdefulla egenskaper i legeringar,
särskilt med koppar. Sannolikheten för att människor skall
komma i intim beröring med denna metall eller dess
föreningar, har därför stigit betydligt, och dess inverkan på
kroppens funktion har blivit aktuell. Av underrättelser
från USA synes framgå, att beryllium är långt ifrån
ofarlig, och i Sverige torde lysämneslamporna erbjuda de
största möjligheterna till kontakt med den. De är
nämligen på insidan belagda med ett lysämne, som innehåller
upp till 4 ’% beryllium (Tekn. T. 1949 s. 171). I USA har
man vid stora företag och vid sopstationer, där personal
sysslar med krossning av utbrunna lysämnesrör, haft en
del fall av förgiftningar i skärsår. Vid sopförbränning av
lampavfall har även förekommit lungskador genom
beryl-liumångor. Det har vidare visat sig, att dessa icke läks
utan så småningom förvärras. Beryllium lär även orsaka
benkräfta, rakitis och allmänna
ämnesomsättningsrubbningar.
Vid American Chemical Societys stora höstmöte framlade
K F DuBois, University of Chicago, en ny förklaring av
mekanismen, vid förgiftning med berylliumföreningar. Han
har funnit, att dessa vid injektion orsakar en snabb
stegring av blodsockerhalten och en minskning av
kolhydrat-reserven (glykogenet). Dessutom kan man iaktta en
karakteristisk ändring hos några av de fosforföreningar, vilka
deltar i kolhydratomsättningen. Halten av fosfokreatin,
som är av stor vikt för de energigivande reaktionerna i
vävnaderna, minskas sålunda, och en påtaglig ändring av
förhållandet organiskt till oorganiskt bunden fosfor
uppstår genom nedbrytning av organiska fosforföreningar. En
undersökning av orsakerna till dessa förändringar visade,
att beryllium konkurrerar med kalcium och magnesium,
vilka båda är nödvändiga för nedbrytning av kolhydrat.
Det ser ut, som om beryllium reagerar med samma
föreningar i cellen som kalcium och magnesium utan att
kunna fullgöra samma biologiska funktioner som dessa
metaller. Därför blockeras det normala kemiska förloppet
i cellerna.
Av allt att döma kan alltså berylliumföreningar orsaka
allvarliga skador, o.ch man torde därför utsätta sig för
betydande risk vid krossning av lysämnesrör innehållande
beryllium. Ind.-T. Norden (1949 h. 15/16) varnade våren
1949 för denna fara. Detta medförde ett uttalande av
Statens Institut för Folkhälsan (Ind.-T. Norden 1949 h. 21/22),
enligt vilket faran överdrivits av amerikanerna. I Ind.-T.
Norden 1949 h. 43/44 har frågan tagits upp på nytt med
anledning av nya varningar i amerikanska tidskrifter.
Enligt tillgängliga upplysningar från USA lär lampfabrikerna
nu allmänt övergå till kristallfosforer, som icke innehåller
beryllium (Business Week 9 apr. 1949; Chemistry a. Chem.
Engng in the US nov. 1949). sah—SHl
Dödsdimmans orsaker. I oktober 1948 utbredde sig över
staden Donora i Pennsylvania en "dödsdimma", som ledde
till att 20 personer avled. Förenta Staternas
hälsovårdsmyndighet igångsatte en mycket grundlig undersökning,
den första i sitt slag i världen, för att utröna orsakerna
till det skedda.
Av den nu offentliggjorda rapporten framgår, att 42 %
av stadens 14 000 invånare blev påverkade, därav 10 %
allvarligt. Tidigare hjärt- och lungsjukdomar visade sig
vara den mest betydelsefulla faktorn i dödsfallen.
Dessutom fann man en bestämd korrelation mellan dåliga
bostadsförhållanden och sjukdomsfall, förorsakade av
dimman. Däremot kunde man icke utpeka något särskilt ämne
som sjukdomsorsak, ehuru svaveldioxid och svaveltrioxid
i kolrök anses vara den troligaste syndabocken, framför
andra gaser som ingick i dimman. Rök från hushållsspisar,
ångbåtar och järnvägar visade sig bidra lika mycket till
luftens förorening som rök från industrier.
Man avser nu att fortsätta undersökningarna och med
ledning av resultaten modernisera lagstiftningen mot
förorening av luften (Chem. Engng nov. 1949). sah
Ny mikrotom. I General Electrics laboratorium har man
nyligen skurit den sannolikt tunnaste metallskiva, som
människan hittills lyckats framställa. Dess tjocklek var
1,3 mw, och den skars av en stötvåg. At ett knivblad
gavs nämligen en hastighet, som översteg ljudets, varvid
stötvågen uppstod på grund av luftens synnerligen höga
kompression. På detta sätt har man lyckats framställa
ultratunna snitt av allt möjligt material från djur. och
växtvävnader till tänder och metaller. Det påstås, att en
vanlig mikrotom teoretiskt ej kan skära tunnare snitt än
kniveggens halva radie. För att göra ett snitt på 1,3 m/<
får eggens radie alltså högst vara 2,5 m/<, och det kan
starkt betvivlas, att en sådan skärpa kan åstadkommas.
Den nya mikrotomen består av ett noggrant balanserat
metallhjul med 85 mm diameter. Det ges en
rotationshastighet på 65 000 r/m och är försett med en kniv, som räcker
12 mm utanför periferin. Detta stålblad får en hastighet
på 333 m/s. En skruvanordning matar fram provet, som
vanligen är ingjutet i vax. Stötvågen gör snittet, innan
kniven når fram till materialet, och dennas skärpa är därför
utan större betydelse (J. chem. Educ. nov. 1949). SHl
Förnickling med gasformig karbonyl. Framställning
av metallöverdrag genom sönderdelning av karbonyler är
ingen ny process, men den tycks nu få ny tillämpning i
USA. Vid förnickling framställs först nickeloxid enligt
formeln
Ni + 02 —> Ni02
Vid 40—90°C erhålles sedan nickelkarbonyl:
Ni02 + 6CO–> Ni(CO)4 + 2 C02
Utfällning av nickel sker vid 180°C:
Ni(CO)4 —> Ni + 4 CO
I praktiken är processen icke så enkel, som den förefaller.
Föremål, som skall förnicklas, måste först noggrant
rengöras, vilket sker på i stort sett samma sätt som vid
elektrolytisk förnickling eller genom reduktion i gasatmosfär.
Innan förnicklingsprocessen börjar, renspolas den
kammare, i vilken den skall ske, med en inert gas, så att varje
spår av syre avlägsnas. Den avgående gasens
sammansättning kontrolleras med Orsat-apparat, och när syrehalten
blivit noll, upphettas föremålet till utfällningstemperatur.
Detta sker genom dielektrisk strålning eller ledning
beroende på föremålets storlek och form. Upphettningen är
troligen det svåraste problemet, ty jämn
temperaturfördelning måste upprätthållas under hela utfällningsperioden,
om ett jämnt metallöverdrag skall erhållas. Det är vidare
viktigt, att blott det föremål, som skall behandlas, är
varmt, resten av kammaren måste hållas under
utfällningstemperatur, vilket åstadkommes genom vattenkylning.
Förnicklingsatmosfären framställes i en cylindrisk
karburator av varmvalsat stål. Denna utspolas först med en
inert gas, varefter 2,5 kg flytande nickelkarbonyl införs.
Inert "bärargas", vanligen väte, får bubbla genom ett 100
mm högt skikt av karbonyl och ger en
förnicklingsatmo-sfär innehållande 20 % Ni(CO)4 och 80 % bärare. Denna
blandning leds till utfällningskammaren, där den genom
munstycken sprutas mot det föremål, som skall förnicklas.
För att förhindra sönderfall av karbonyl i gasen är
munstyckena kylda och placerade nära föremålet. För att
behålla atmosfärstryck, när Ni(CO)4 ger Ni + 4 CO, och för
att övervinna motståndet i avloppsledningen är en fläkt
placerad i denna. Gaserna leds till en brännare, där de får
brinna tillsammans med naturgas. När
utfällningsoperatio-nen är utförd, spolas kammaren med kväve för att driva
ut karbonylånga, väte och koloxid. Avloppsgaserna
kontrolleras genom analys, innan kammaren öppnas.
Prov har visat, att bästa sönderdelningstemperaturen är
175—200°C, över 205°C är sönderdelningen av nickelkar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
