Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 11 februari 1950 - Insänt: Jaktflyg och luftvärn — en avvägningsfråga, av Bo Ehnbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
I TEKNISK TIDSKRIFT
dre något bevis för att kostnader, som ensidigt lägges ned
på ett överdrivet starkt svenskt flygvapen, är väl använda
pengar. Svåråtkomliga skäl kan numera framläggas för
uppfattningen att ett markbundet luftförsvar i dag skulle
för samma kostnad kunna ge en väsentligt effektivare och
uthålligare verkan.
Det är inget tvivel om, att flyget utgör ett fruktansvärt
angreppsmedel om det utan motverkan får härja mot
oskyddade mål. Men härav följer ej utan gensägelse att
man för dess avvärjande bör följa den homeopatiska
regeln "lika skall botas med lika". Inom svenskt försvar
utgör flyget, konstruerat som det är med så gott som
hela sin styrka koncentrerad på jakt, icke ett
angrepps-utan ett försvarsvapen. Därför är det försvars- och ej
anfallseffekten som bör diskuteras, nota bene den
försvarseffekt, som kan uppnås genom strid mot en till
antalet kraftigt överlägsen angripare över eller i närheten av
vårt territorium, ej genom preventiva anfall och
basbekämpning i fiendens hemort. Hurudan är då den
försvarseffekt, som kan påräknas? Det är här tvivlet
inställer sig. Erfarenheterna från krigets senare skede synes
ej ge belägg för välgrundade förhoppningar i detta
avseende. Det starka tyska jaktflyget tog visserligen sin tull
av angreppet, men kunde ej hindra, knappast slappa detta.
Under de sista krigsmånaderna var nedskjutningseffekten
och i ännu högre grad skadskjutningseffekten större hos
kanonluftvärnet än hos jakten. Det finns en riklig tillgång
på faktiska uppgifter härom. Ett känt fall är en strid vid
Okinawa den 11 maj 1945 mellan två amerikanska jagare
och japanska kamikazeplan, varvid jagarna med sitt
luftvärnsartilleri (40 och 20 mm automatkanoner) utan att
lida egen skada under 2x/2 h nedsköt 42 angripande plan.
Lägets utveckling vid det tyska försvaret mot
amerikanska bombräder framgår rätt klart av följande tabell, som
efter Coast Artillery Journal, mars—april 1946, återgavs
i Artilleritidskrift 1947 nr 3 och anger antalet skadade
resp. nedskjutna bombplan:
Skadade av Nedskjutna av
luftvärn flvg luftvärn flyg
aug.—dec. 1942 ................ 115 106 5 26
jan.—apr. 1943 ................. 309 203 10 71
maj—aug. 1948 ................ 1 594 1 025 88 251
sept.—dec. 1943 ................ 2 670 722 135 351
jan.—fehr. 1944 ................ 2 878 427 98 343
mars—april 1944 .............. 5 969 521 281 398
maj—juni 1944 ................ 7 920 269 286 239
Tar man i betraktande dels de omsorgsfulla åtgärder, som
västmakterna vidtog för att vid inflygningen i Tyskland
hålla sig i så långt möjligt luftvärnsfria stråk, dels det
faktum att jakten har möjlighet att söka upp sin
motståndare var han än finns, medan luftvärnet endast når
motståndare som kommer i närheten av de mål till vars
skydd kanonerna grupperats, synes denna tabell myckel
talande. Den markerar en utveckling, som under en
näraliggande framtid kan väntas bli än mera framträdande.
Mot moderna, snabba mål sjunker jaktens utsikt till
verkan. Kanonen kan i dag, framförd till toppmodernitet,
som ett resultat av den tekniska utvecklingen, särskilt på
servoområdet, påräkna en effekt som ligger vid det
100-à 1000-faldiga av det svenska luftvärnets sannolika
verkan vid krigets slut (mått för verkan: genomsnittliga
skottbehovet för en nedskjutning).
Jaktens svaghet mot snabba angripare beror på flera
faktorer. Den mest iögonfallande är svårigheten att
åstadkomma ett sammanträffande. Vid lika hastighet på båda
sidor är detta givetvis möjligt endast på mötande kurser
och där endast momentant. I detta avseende synes läget
särskilt för höga flyghöjder tendera mot det som rådde i
början av 1930-talet, då det var tveksamt om det var
jakt-eller bombflyget som hade fartöverlägsenheten. Även om
sådan överlägsenhet finnes, krävs vid höga hastigheter
att jakten från marken med radarhjälp ledes in, ej blott
till en rencontre, utan på målets själva kurslinje. Sker
sammanträffande på snett mötande kurser kan jaktpiloten
ej behålla målet i sikte och orientera sig tillbaka till detta
under den vida sväng han måste göra för att utan
överskridande av tillåten maximalacceleration komma in i
skjutläge bakom målet. Vid möte på kontrakurs finnes
ingen utsikt att engagera målet mer än vid detta första,
sekundkorta möte.
En annan faktor ligger i den sannolika ömsesidiga
vapen-verkan mellan bombflyg och jakt. Det förra kan på grund
av sin storlek föra en överlägsen beväpning med grövre
kanoner och noggrannare riktförfaranden, grundade på
exakt bestämda framförhållningsfaktorer. Jakten har fast
inbyggda vapen, inriktade genom det läge planet intar,
varvid någon precision i framförhållningen ej kan erhållas
på skärande kurser. Bombflyget har riktbara vapen,
individuellt betjänade och till sin art nära överensstämmande
med luftvärnets. Jaktplanet har en mindre målyta, men är
i stället mera känsligt, då skada i den ensamma motorn
eller den ensamme piloten är katastrofal, medan
bombplanet tål att en eller två motorer sättes ur spel och
sannolikt är bemannat med flera förarutbildade. Skador i
vingarna genom jaktens lätta vapen berör ej bombflyget mycket
(brandverkan kan knappast påräknas om drivmedlet såsom
i reaplanen är fotogen), medan en träff var som helst i
jaktplanet med en 40 mm granat eller grövre får anses
dödlig. Utsikten är därför sannolikt i dag till bombplanets
fördel vid strid plan mot plan. Härtill kommer att
bombplan i sluten förmering kan ge varandra eldunderstöd.
Man får därför räkna med alt förlora minst ett jaktplan
och kanske mycket mer per nedskjutet bombplan av
modern typ.
När det gäller att möta mindre angriparplan av
attack-typ — vilka utgör ett svårt hot mot en stridande armé,
om denna ej utrustats med härför lämpat luftvärn — kan
jakten möjligen påräkna överlägsenhet. Här uppstår
svårigheter framförallt därigenom att det härvid gäller alt
skydda förband i närheten av en front, varvid anfallet
kommer över denna med mycket kort varning. Skall jakt
kunna möta måste den ligga på bevakning i luften. Detta
är något, som kräver mycket stort flygbestånd och
knappast kan genomföras av den sida, som ej har
luftöverlägsenhet.
Hopsummerat säger det anförda, att jaktplanets utsikt
till verkan mot moderna mål är liten och alt den verkan,
som erhålles får betalas dyrt. Härtill kommer som
ytterligare svagheter risken för snabb förstöring av liela vapnet
redan i krigets början, beroende av tillförsel av
importerade drivmedel samt av en invecklad markorganisation.
Ur fredskostnadssynpunkt kan ytterligare nämnas
mate-rielens korta tjänstetid och stora underhållskostnader.
Alla dessa svaga punkter borde väl stillatigande
accepteras, om man ej kunde peka på andra möjligheter.
Sådana kan kanske för jaktens del öppna sig med hjälp
av ny beväpning i form av målsökande robotar. Härtill
kan dock bemärkas, att även angreppet kan utrustas med
sådana och att ett bombplan kan föra ett flertal medan
jaktplanet endast kan tänkas ta några få (vilka sannolikt
medför genom ökad belastning sänkt stighastighet hos
planet).
I dag synes emellertid ett annat alternativ finnas. Och
detta ligger hos det markbundna försvaret, trots att detta
just nu, av skäl som ovan antytts, synes röna en mycket
sval tilltro hos svensk opinion. Tvivlet på luftvärnets
verk-ningsutsikter är naturligt, om man tar i betraktande
stämningsutvecklingens eftersläpning. De vapentekniker, som
under beredskapen arbetade med dessa frågor, hade vid
krigets slut gripits av ett djupt missmod om kanonens
möjligheter att verka mot snabba flygmål. Den tekniska
utvecklingen har medfört att detta specialisternas missmod
senare slagit om i förtröstan, vilket synes väl understött
av alla de statistiska och experimentmässiga resultat, som
kunnat erhållas vid undersökningar över verkanutsikten.
Det synes nödvändigt, att hithörande tekniska fakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
