Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Undervisningen vid KTH, av Karl Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 februari 1050
155
visningen i för hög grad koncentrerar sig på att
utveckla den första egenskapen. Botemedlet blir
då att skära ned kursomfånget och i stället
använda mer tid till seminarieövningar och
självständiga uppgifter. Men det bör här påpekas, att
man inte kan ha aktiv undervisning i alltför
många ämnen på en gång. Man får koncentrera
sig till, skulle jag tro, högst två i taget och den
inskränkningen medför, att endast de större
ämnena kan komma i fråga. Därför är nog
tyvärr de flesta försök till aktiv undervisning i
mindre ämnen dömda att misslyckas.
Förslag- till ändringar
Det ovan sagda bygger ju på, att en avvägning
mellan olika önskemål äger rum, som ger till
resultat en målsättning för utbildningen vid
KTH, och att man sedan med detta mål för
ögonen diskuterar sig fram till en lämplig
undervisning. Det första förslaget är därför, att
utredningar tillsätts för att behandla dessa
frågor. Som tidigare berörts är det en fördel 0111
problemen diskuteras separat för varje
fackavdelning. Här föreligger en viktig uppgift för
avdelningsråden, då näringslivet ju är den part,
som skall ställa upp målet för ingenjörens
utbildning.
Några mera genomgripande förändringar i
undervisningen kan knappast föreslås förrän de
ovannämnda utredningarna har kommit till
stånd. Däremot har vi från teknologhåll en del
önskemål av mer blygsam omfattning, grundade
på ovan skisserade antaganden om resultatet av
framtida avvägningar. Dessutom vill jag föra
fram några förslag till förbättringar, som inte
direkt hänger samman med det föregående men
med indirekt verkan på undervisningen.
Med direkt verkan
Det stora hindret för en mängd önskvärda
reformer som humaniora, samhällslära och mer
ekonomi på schemat, aktivare undervisning,
kortare studietid m.m. är den stora, ständigt
växande studiebördan. Hittills har Högskolan inte
lyckats bemästra det problemet, även om lärarna
var och en för sig inser, att kurserna måste
skäras ned. Med full förståelse för de stora
svårigheterna i att minska studiebördan har vi från
elevhåll i olika sammanhang yrkat på
kursreduktioner och kommer att fortsätta därmed,
helt enkelt därför, att som det ofta påpekas,
människohjärnans kapacitet är konstant och
alltså inte kan följa med i det tekniska vetandets
ständiga tillväxt. I stället får en allt större del
av utbildningen förläggas till tiden efter
ingenjörsexamen antingen i direkt kombination med
det ordinarie arbetet eller som högre tekniska
examina resp. fortbildningskurser. Att
studiebördan verkligen är för stor torde nu vara
allmänt erkänt. Enligt 1940 års sakkunniga för
den högre tekniska undervisningen minskades
antalet studerande, som avlade examen på tid
som förutsatts i kursplanerna mellan 1931 och
1940, från 54 till 44 %. Utvecklingen har med
största sannolikhet fortsatt i samma riktning.
Hur skall då studiebördan minskas? Till en
stor del måste det sannolikt som ovan antytts
ske genom rena inskränkningar i de kurser, som
krävs för civilingenjörsexamen. Att tala 0111 en
"standardsänkning" som en följd av dylika är
enligt min mening ologiskt. Åtgärder, som sätter
teknologen i stånd att följa uppgjorda
studieplaner (en effektivitetsbefrämjande sak, då ju
fördröjning förorsakar ytterligare fördröjning)
och ger honom rimlig tid till allniänorientering,
kan ju inte ha annan verkan än att ingenjörens
kvalitet höjs.
Emellertid är det naturligtvis en fördel, om
studiebördan kan minskas utan egentliga
kursreduktioner och till en del torde detta kunna ske
genom fortsatta uppdelningar av de större
till-lämpade ämnena i obligatoriska allmänna
kurser och valfria fortsättningskurser. Ett intressant
förslag, som bör nämnas i detta sammanhang,
är, att de allmänna kurserna i snarlika ämnen
slås samman, medan fortsättningskurserna
fortfarande sköts av olika specialister2. Därigenom
skulle ju mycken dubbelläsning kunna undvikas,
en enhetlig terminologi införas och pedagogiskt
givande jämförelser göras, reformer, som ju
minskar studiebördan, medan kunskaperna blir
desamma eller kanske ökar. Givetvis stöter man
dock på svåra problem både när det gäller att
finna kompetenta lärare och att anskaffa
lämplig kurslitteratur, om man vill realisera detta
förslag. Ett annat sätt att underlätta studierna
utan att minska kunskaperna är att förbättra
undervisningsmetodiken. Denna fråga
återkommer jag till.
En viktig sak, när det gäller att minska
studiebördan, är en noggrann information 0111 de
verkliga förhållandena. Högskolan för sedan
ungefär ett år tillbaka en kontinuerlig statistik över
nettostudietiden (långvarig sjukdom,
militärtjänst 111.111. fråndragna) och har välvilligt
anslagit medel till en av studierådet begärd
undersökning över teknologernas studieförhållanden,
som nu pågår vid institutionen för Industriell
Ekonomi och Organisation.
Våren 1949 lämnade studierådet in ett förslag
till Högskolan, som gick ut på, att 1/6o av den
tekniska undervisningen skulle ersättas ined en
obligatorisk kurs av humanistisk och social
natur3. Förslaget hade arbetats ut av en grupp
teknologer från de olika ideella föreningarna
inom studentkåren med värdefull hjälp av
professorerna Ahrbom, Wästlund och Åhrén.
Högskolan avslog förslaget men förklarade sig
positiv till en kurs av samma slag, om den var
frivillig åtminstone under experimenttiden. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
