Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1950 - En teknisk högskola drar ut i fält, av sah - En bränsletank - För att räkna ut - För frysförvaring - Natriummonoglutamat - Metallurgerna - Innerytorna på verktygsmaskiner - Ett köldfast stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
TEKNISIv TIDSKRIFT
de var naturligtvis varken lätt eller självklart,
och en förutsättning för att det skulle ske i tid
var givetvis den oerhörda acceleration av
laboratoriearbetet som ägde rum. Därvid visade det
sig, att det var vetenskapmän — och icke
ingenjörer — som krävdes för att åstadkomma
övergången mellan de gränsområden av vetenskapen,
där man tidigare hade sått, och de tekniska
till-lämpningsområden, där skörden nu skulle
bärgas. (Nu betydde detta, att vetenskapsmännen i
stor utsträckning måste släppa sin
grundforskning och för en tid leva på sitt vetenskapliga
fett. Det var ett av de pris, som man fick betala
för kriget — ett pris, vars storlek man icke i
tanklöshet bör låta de fantasieggande tekniska
biprodukterna överskyla.)
Även bland vetenskapsmännen var det en
bestämd grupp, nämligen fysikerna, som kom att
göra de stora insatserna. Den stora roll, som man
väntade, att kemin skulle spela genom gaskrig
och kanske även bakteriekrig, uteblev. På båda
sidor i detta krig skedde i stället de vitala och
uppseendeväckande teknologiska framstegen
inom det område, som behärskas av fysiken och
dess tillämpningar. Den förlorande parten hade
sina reaktionsplan, sina V-l bomber, sina V-2
raketer och sina snorkel-ubåtar; de segrande
hade sin radar, sina hydrofoner, den moderna
eldledningen, operationsforskningen,
radartänd-röret, de riktade bomberna och — naturligtvis
— atombomben. Denna atombomb har haft en
tendens att överskugga allt annat i fråga om
stridsmedel, men man måste komma ihåg, att
den inte behövdes för att vinna kriget. Det
räckte med de andra nya stridsmedlen, och alla dessa
var tekniska tillämpningar av den fysikaliska
vetenskapen.
Betyder nu detta, att de praktiska ingenjörerna
inte kom att göra sig gällande? Naturligtvis inte.
På MIT blev professorerna i tillämpningsämnena
i stor utsträckning sysselsatta i laboratoriearbete,
och detta gäller främst kemister och
elektrotekniker. Lärarna inom de övriga facken fick sin
verksamhet förlagd huvudsakligen inom sina
respektive områdens industrier —
skeppsteknikerna kom till varven, byggnadsprofessorerna
skapade förläggningar på krigsskådeplatserna,
medan flygtekniker och mekanister spelade sin
stora roll inom produktionen. Av MIT:s stab
verkade sålunda femton lärare som
konsulterande inom flygindustrin, sju arbetade inom
vapen-och ammunitionstillverkning, fem på
marinmotorer, och lika många på olika problem inom
metallförsörjningen. Tre professorer reste ut för
att finna nya källor för sällsynta råmaterial och
två arbetade i industrilaboratorier för att
syntetiskt framställa sådana. Två sysslade med
kemisk krigföring och två på tillämpningar av
polariserat ljus. Två bvggprofessorer byggde baser
och den tredje satte upp ett petroleumraffinaderi
i Arabien. En lärare arbetade på nya eldfasta
material, en på tolkar för mätning vid höga
hastigheter, och en på hygieniska problem i de stora
inskeppningshamnarna. Tio lärare lämnade MIT
för att gå till andra universitet; av dessa
arbetade åtta med anti-ubåtskrig, raketer och
teleteknik, och de övriga två på flygmedicinska
problem.
Denna kanske torra uppräkning visar, att även
om det på MIT var vetenskapsmän som gjorde
de stora krigsupptäckterna, så blev
professorerna i de tekniska tillämpningsämnena icke
lottlösa i fördelningen av äran att ha vunnit kriget
på den teknologiska fronten. Hur stor denna ära
är, kan ingen mäta, men det ligger säkert ingen
överdrift i dessa ord av rektor Compton i
förordet till Burchards bok:
"Ingen som läser denna historik kan förbise det
faktum, att Massachusetts Institute of
Technology är en utomordentlig nationell tillgång. Detta
illustrerades på ett slående sätt under kriget, och
det visar sig åter och åter i fredstid. Man kan
peka på många prestationer från MIT, om vilka
det med säkerhet kan sägas, att kriget utan dem
skulle ha räckt längre, att förstörelsen skulle ha
blivit större och utgången oviss."
Quod erat demonstrandum! sah
En bränsletank för flygplan, målad ined en ny
eld-beständig färg, kan, fylld med bensin, utsättas för en
eldslåga vid över 1 000 C under en halv timme utan att ta
skada. En oskyddad tank fattar omedelbart eld.
För att räkna ut a med 707 decimaler behövde den
engelske matematikern W Shanks 15 år av 1800-talet. Är
1949 var det någon som inte kunde motstå frestelsen att
låta Eniac ta hand om problemet. På inte fullt ett dygn
räknade maskinen ut n med 2 040 decimaler.
För frysförvaring av livsmedel, t.ex. fågel, användes
plastpåsar som evakueras, förseglas och därefter krympes
i varmt vatten så att de blir åtsmitande. Andra
användningar är som malpåse och för förvaring av använda
målarpenslar.
Natriununonoglutamat är en krydda utan egen smak,
men med förmåga att mana fram den karakteristiska
smaken ur maträtter. Ursprunget är Japan, där man fick
den ur torkad tång, men den framställs nu syntetiskt i USA.
Metallurgerna har enligt American Society of Metals den
största medelinkomsten, 6 567 $/år jämfört med 4 700 $/år
för ingenjörer i allmänhet. Doktorsgrad eller .30 års
erfarenhet ger 9 000 $/år. Högsta individuella inkomsten var
35 000 è.
Innerytorna på verktygsmaskiner målar en brittisk
tillverkare ined ljusgul, oljefast färg. Färgen ger bra ljus
för hopsättning och underhåll och ser inte så smutsig ut
som vitt.
Ett köldfast stål av austenitisk typ med 19,5 % krom
och 9 % nickel behåller sina hållfasthetsegenskaper ned
till — 215°C. Det användes till behållare för flytande syre
för raketmotorer, men även vid mycket höga temperaturer
i delar till reaktionsmotorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
