Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - Vetenskaplig forskning — och teknisk, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
207
måga och idérikedom spelar stor roll. Många
påstår bestämt, att detta är allt, som vetenskapen
kan ge; en vetenskap, som har klassificerat alla
tillgängliga data, har fullgjort sin uppgift, och
den kan icke göra annat än invänta upptäckten
av nya data, som skall infogas i samma mönster.
Enligt denna mening finns ingen plats för
hypoteser eller teorier, varken deduktion eller
induktion får användas, intet försök att förklara görs,
och en vetenskap av detta slag besvarar alltså
blott frågan "huru?" men icke "varför?".
Behovet att införa något mer än blott
beskrivningar i vetenskapen uppstår vid närmare
granskning av insamlade data. Ofta finner man
nämligen då, att t.ex. en iakttagelse B följer av
en annan A. Man skulle alltså ha kunnat sluta
sig till B:s existens, även om man blott känt A.
Det ligger då nära till hands att söka en
symbol C, ur vilken man på samma sätt kan sluta
sig till en annan Q, som betecknar en okänd
iakttagelse. Vidare är det tänkbart att
konstruera en symbol K, ur vilken A följer. Båda
dessa metoder ger en utökning av tillgängliga
data.
Lagarna för den förra, som kallas
deduktion, är välkända, eller rättare sagt: den
tvåvärda logikens lagar antas enligt gammal hävd
gälla för denna process. Därför är det visserligen
icke absolut säkert, att de alltid kan tillämpas
vid beskrivning av naturen, men man torde
alltjämt förutsätta, att så är fallet. Den senare
metoden, som kallas induktion, har hittills
undandragit sig logisk analys, och den är därför
ett mysterium. Den leder till uppställande av
hypoteser, och dess natur beskrivs med uttryck
såsom inblick, intuition, ingivelse, inspiration,
vilka visar, att ingen vet, hur metoden arbetar,
dvs. den tillhör icke det antagna logiska
systemet. Allt man kan säga är, att den är
nödvändig för vetenskapen, att den ger bästa
resultat, när den föregåtts av ett långvarigt och
ingående studium av fakta, och att förmågan
att göra induktioner är mycket ojämnt
fördelad bland människorna. De stora upptäckterna
har gjorts av män med ovanligt högt utvecklad
intuition.
Genom tillämpning av dessa båda metoder, av
vilka den deduktiva blott sällan används, kan
vetenskapsmannen förutsäga, vad naturen
sannolikt kommer att visa inom outforskade
områden, och han har därmed utvidgat vetenskapens
omfång genom uppställandet av en hypotes.
Denna process, som kan kallas den upptäckande
fasen, har vissa påtagliga brister. Ett svårt fel
hos den induktiva metoden är nämligen, att den
aldrig ger en visshet utan blott en möjlighet eller
i bästa fall en sannolikhet. Om A följer av K,
måste A vara sant, om K är det, men om A är
sant, behöver K icke vara det utan kan lika
gärna vara falskt. När vetenskapsmannen finner
K genom intuition, får han vanligen en stark
känsla av att det måste vara sant, men senare
erfarenheter visar vanligen, att han misstagit
sig. Den enkla sanningen är, att hans
inspirationer icke är något annat än mer eller mindre
välgrundade gissningar, som måste bekräftas,
innan de kan införlivas med vetenskapens
erkända fakta.
Vetenskapens tredje fas, som är den
bekräftande, sker i två steg. Först drar man vissa logiska
slutsatser ur en hypotes, och därefter söker man
verifiera dem genom försök, vilka alltså är
bekräftande till skillnad från de upptäckande,
ehuru tekniken för båda slagen är densamma.
Vid upptäckande försök är data givna och man
strävar efter att återge dem med symboler, som
tillåter matematisk behandling, vid bekräftande
experiment utgår man däremot från symbolerna
och försöker verifiera dem med data.
Experiment spelar en avgörande roll just inom den
bekräftande fasen, och det är tydligen den, soin
Mock beskriver i sina råd till uppfinnare.
Abstraktioner
Vid sökandet efter samband mellan empiriska
data finner vetenskapsmannen mycket snart, att
inga regler gäller mellan diffusa begrepp eller
mycket komplicerade påståenden. Han leds
därför till att göra abstraktioner, dvs. till skapandet
av väl definierade begrepp, som kan sägas
motsvara gränsfall av verkligheten. Deras vanlighet
och stora betydelse för vetenskapen inses i
allmänhet ej till fullo. Geometrin är t.ex. helt och
hållet byggd på abstraktioner, fysiken skulle få
mycket svårt att undvara begrepp som den
ideala gasen, den ideala hävstången, friktionsfri
rörelse osv. Man måste emellertid ha klart för
sig, att den vetenskap, inom vilken de används,
förlorat sitt beskrivande värde i motsvarande
grad. !
Eddington kallar metoden "just like this only
möre so", dvs. man försöker ersätta de
komplexa och något varierande sinnesintrycken med
enklare och mer exakta motsvarigheter. Många,
som prisar vetenskapens logik och precision,
inser icke, att dess stränga matematiska
entydighet uppnåtts blott genom användning av
fiktioner och idealiseringar. Beskrivande
vetenskap överensstämmer bättre med verkligheten,
men den saknar den idealiserade vetenskapens
klart logiska struktur, som emellertid uppnåtts
genom uppoffrande av beskrivande värden.
Einstein har uttryckt detta på följande sätt: "I den
mån matematikens lagar används på
verkligheten, är de icke exakta, och i den mån de är
exakta, gäller de icke för verkligheten."
Positivistisk etter formalistisk vetenskap
En vetenskap, som omfattar alla tre faserna,
kan kallas förklarande. Den innehåller visserli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
