Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - »Cold rubber» — ett bättre syntetiskt gummi, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
219
Tabell 2. Hållfasthetsdata för naturgummi, standard GR-S
och lågtemperaturpolymeriserat Buna-S vid rumstemperatur
(siffror inom parentes vid 93°C)
Natur- Standard
Lågtemperatur-gummi GR-S polymeriserat
I blandning utan carbon black
brotthållfasthet, kp/cnr 148 14 18
förlängning vid brott, % 800 310 400
I blandning med carbon black
brotthållfasthet, kp/cnr 288 204 267
(218) (77) (105)
förlängning vid brott, % 600 600 650
(680) (480) (550)
tylamin. Utkoaguleringen och
vidarebehandling-en kan sedan ske på många olika sätt. Enligt den
i fig. 3 angivna metoden sker hela processen
kontinuerligt. Först åstadkommer man creaming
genom tillsats av koksaltlösning och därefter
utkoaguleras fullständigt . med utspädd
svavelsyra. Uppslamningen avvattnas på en
vibrations-sil, och gummit tvättas med utspädd svavelsyra
i en tank med omrörare. Gummit upptas därefter
på ett oliverfilter, males och torkas samt pressas
till balar.
Det färdiga gummits egenskaper
Det är ytterst svårt att klart bedöma, hur det
kalla gummit ställer sig i förhållande till
standard GR-S och naturgummi ifråga om fysikaliska
och tekniska egenskaper. Publicerade data anger
mestadels kvalitativa uppskattningar, och i den
mån kvantitativa resultat framlägges, visar de
inbördes föga överensstämmelse. Detta beror
huvudsakligen på den mångfald möjligheter, som
finns att påverka gummits egenskaper vid
bearbetningen och vulkaniseringen. Här skall dock
göras ett försök till sammanställning8-18>42’44>45>57.
Det kalla gummit uppvisar betydliga fördelar i
bearbetbarhet framför standard GR-S och ibland
även framför naturgummi. Inkorporeringen av
vulkaniseringsbeståndsdelarna och
fyllnadsäm-nen sker med stor lätthet, varigenom
bearbetningstiden i vissa fall starkt kan minskas. Dock
fordrar det kalla gummit större kraftåtgång vid
bearbetningen, en olägenhet, som kan motverkas
genom användning av mjukgörare eller
specialapparater speciellt konstruerade för bearbetning
av syntetiskt gummi.
De viktigaste hållfasthetsdata vid en
jämförande undersökning av naturgummi, standard GR-S
och kallt gummi framgår av tabell 28. Speciellt
bör det syntetiska gummits dåliga hållfasthet i
blandningar utan carbon black observeras. Vid
tillsats därav kommer man upp till med
naturgummit jämförliga hållfasthetsvärden, vilka dock
faller kraftigt vid en höjning av temperaturen. 1
andra undersökningar angives en hållfasthet för
det kalla gummit i vulkaniserat tillstånd på upp
till 325 kp/cm2, vilket t.o.m. överträffar de
högsta värden, som brukar angivas för
naturgummi44. Elasticiteten hos det kalla gummit är
obetydligt bättre än hos standard GR-S,
varigenom blott ca 25 % av avståndet till
naturgum-mit8 inknappats. Sprickbeständighet och i all
synnerhet slitstyrka är däremot avsevärt bättre.
Det ur praktisk synpunkt bästa måttet på
hijste-resisegenskaperna utgöres av värmeutvecklingen
i gummit, bestämd i laboratorieapparater, som i
möjligaste mån efterliknar praktikens
påfrestningar. Det visar sig, att värmeutvecklingen för
det kalla gummit är endast obetydligt mindre än
för standard GR-S, vilket gör, att användningen
måste begränsas till mindre däck, där värmet lätt
kan ledas bort. För större däck är naturgummit
fortfarande det enda användbara materialet.
De tidigare nämnda "laboratorieegenskaperna"
är inte enbart utslagsgivande för gummits
användbarhet till praktiska ändamål. Om man t.ex.
vill ha reda på, huruvida en gummisort lämpar
sig för användning i däck, sker avgörandet i sista
hand därigenom, att man tillverkar några däck
av gummit ifråga och utsätter dem för praktiska
prov. Vid dessa, som kan sägas innebära en
summering av egenskaperna, har det kalla gummit
visat sin överlägsenhet över standard GR-S, och
i allmänhet erhåller man 30 % större körsträcka.
Detta värde har vid jämförande undersökningar
även visat sig ligga högre än för naturgummi,
men man måste dock räkna med, att risken för
ett plötsligt brott på däcket är större än vad
fallet är för naturgummi.
Det bör påpekas, att det kalla gummit är en
relativt ny produkt, och man kan därför vänta
avsevärda förbättringar av dess egenskaper. I
synnerhet har genom användning av nya sorters
carbon black nya vägar öppnats för en
förbättring i kvalitet.
Processens ekonomi
Som framgår av tabell 1 har kostnaden för
naturgummi befunnit sig i ständigt nedåtgående i
USA under efterkrigstiden. Tendensen har
fortsatt under det senaste året, varvid naturligtvis
devalveringen i hög grad spelat in.
Medelnoteringen för september 1949 var 16,6 ct/lb. Vid
samma tidpunkt försåldes det syntetiska gummit
till ett pris av 18,5 ct/lb, och eftersom detta pris
varit tämligen konstant under de sista åren
följer av tabell 1, att det är först i år, som
naturgummit underbjudit det syntetiska gummit i
pris. Vid krigets slut räknade man optimistiskt
med, att syntetiskt gummi skulle försäljas till ett
pris av 10—15 ct/lb under efterkrigsåren, men
denna punkt har man tydligen ej kunnat uppnå.
Det kalla gummit lär vara 1 ct/lb dyrare i
tillverkning än standard GR-S, men försäljes till
samma pris som detta. Att en om än begränsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
