Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Skorstensproblemet ur brandmannens synvinkel, av Ingvar Strömdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 1950
285
träffande släckning av soteldar, utbränning och
röktryckprovning. Med medel, vilka ställdes till
förfogande av försäkringsbolagen, utfördes
under ären 1945—46 i samverkan med IVA:s
ång-värmeinstitut ett antal urbränningar i
fastigheter i Stockholm. Därvid utfördes bl.a.
temperatur- och tryckmätningar. Under urbränningen
varierades dragförhållandena.
Någon definitiv rapport om
undersökningsresultaten har icke framlagts av Soteldskommittén,
beroende bl.a. därpå att de tillgängliga medlen
icke förslog till genomförande av tillräckligt
många urbränningsprov. Spontan soteld uppstår
endast om sotets fuktighetshalt är låg.
Urbränningsprov, vilka syftar till att klarlägga
förloppet under en spontan soteld, bör följaktligen
företas i en rökkanal, där fuktighetshalten i
sotet är låg. Det visade sig mycket svårt att finna
undersökningsobjekt, som fyllde detta villkor,
och av de utförda proven blev endast ett eller
möjligen två fullt "verklighetstrogna". Trots
detta erhölls ett icke föraktligt utbyte av proven
och de slutsatser som kommittén har ansett sig
kunna dra av undersökningarna har med vissa
reservationer offentliggjorts (Brandskydd 1948
h. 7—8). Följande i detta sammanhang aktuella
resultat av undersökningarna må nämnas:
maximitemperaturen vid spontan soteld uppgår
normalt till 1 100—1 300°C. Att än högre
temperatur kan förekomma framgår därav, att i
rökkanalen sintrat tegel har påträffats efter
soteldar. Vid tidigare gjorda undersökningar (Stat.
Provn.-Anst. Medd. nr 32) har man funnit
soteldstemperaturer av normalt endast 700-—900°C;
temperatur stegringen kan vara mycket snabb.
Vid de prov, då maximitemperaturen 1 300° C
erhölls, steg temperaturen till 900° C inom loppet
av 3 min, räknat från tändningsögonblicket.
Maximitemperaturen nåddes efter 15 min;
soteldens varaktighet kan beroende på
sotbeläggningens tjocklek variera avsevärt.
Temperaturer högre än 1 000°C har uppmätts under 15
—30 min och högre än 500° C under någon
timmes tid;
övertryck, uppgående till 2 à 3 mm v.p.,
uppstår i regel i rökkanalen under det intensivaste
skedet av sotelden. Därmed föreligger risk för
eldens spridning utanför skorstenen, därest
denna är otät. Och nästan alla skorstenar av
hittillsvarande konstruktion är otäta.
De höga temperaturerna och det förhållandet
att sotelden ofta är en ganska långvarig historia
medför besvärliga värmespänningar i
skorstens-konstruktionen. Dessa kan möjligen bemästras i
en fristående skorsten; är skorstenen i ett högre
hus sammanbyggd med angränsande murverk,
blir följden sprickor och lokala krosskador.
Övertrycket hos rökgaserna innebär en stor fara
både med hänsyn till risken för
koloxidförgiftning och med hänsyn till brandsrisken. Genom
minsta spricka eller öppning tränger de heta
brandgaserna ut. Fall är kända, då
halvmeterlånga sticklågor har slagit ut genom öppningar
i skorstensväggen och tänt bjälklaget.
Botemedel
Erfarenheterna från 1940-talets
vedeldningsperiod har klart och tydligt visat att huvudparten
av våra pannskorstenar icke är så konstruerade
att de utan att ta allvarlig och bestående skada
kan utsättas för en skorstenseld. Träffas en och
samma skorsten av upprepade soteldar — vilket
är ganska vanligt, eftersom anledningen till
sotelden i regel ej blir avlägsnad — dröjer det inte
länge förrän den är mogen för ombyggnad. Man
har därvid i regel att välja mellan två alternativ:
antingen att bygga en ny skorsten på den gamlas
plats, vilket förutom kostnaderna vållar stora
olägenheter för hyresgästerna, eller att bygga en
ny utvändig pannskorsten. Skorstenar av
sistnämnda slag har ofta visat sig besvärliga. De
för yttertemperaturen utsatta skorstensväggarna
vållar ökad rökgaskondensation och därmed
beläggning med blanksot. Soteldar i sådana
utvändiga skorstenar är synnerligen vanliga. Trots
de dryga reparationskostnaderna fortsätter
sålunda eländet som förut: nya soteldar och nya
kostsamma reparationer.
På många håll förbättrades nog förhållandena
allteftersom de hårda vedåren gick. Många
pann-skötare tillägnade sig så småningom
vedeldningens speciella teknik. En alltmer omfattande
installation av shuntventiler, vilka möjliggjorde
högre panntemperatur och därmed mindre risk
för rökgaskondensation, bidrog verksamt till
dessa förbättringar. Mera kunde kanske ha
gjorts; jag tänker närmast på åtgärder för
åstadkommande av torrare ved.
Primärförutsättningen — ved i pannor byggda för fossilt bränsle —
är dock alltför ogynsam för att
soteldskurvan skulle ha kunnat pressas ända ned i botten.
Soteldarna måste under rådande omständigheter
accepteras såsom ett nödvändigt ont.
Om man för framtiden vill slippa
skorstensbekymren, har man att välja mellan två vägar,
som båda leder till målet. Den ena är aldrig mera
krig med tv åtföljande avspärrningar och kriser,
den andra bättre skorstenskonstruktioner. Även
om den förstnämnda vägen vore den ur alla
synpunkter lyckligaste, är jag rädd för att vi
tillsvidare får räkna med den sistnämnda som
den lättast framkomliga. Det är där
forskningen kommer in. Det har forskats en smula i fråga
om skorstenar, men inte tillräckligt. Problemets
vikt — det inrymmer ekonomiska faktorer, det
berör människors hälsa och trivsel och deras
säkerhet till liv och lem — motiverar stora
insatser av forskarintresse och av forskningsmedel.
Det är hårda krav, som måste ställas på en i
alla hänseenden funktionsduglig skorsten: mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
