Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Pannskorstenars konstruktion, av Moje Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
289
Fig. 1. Soteldsfrekvensen i förhållande till eldsvådor av
annan orsak.
har vållat en katastrofal ökning av antalet
soteldar. Detta sammanhänger med, att ved och
torv, vilka är gasrika bränslen, vid olämpligt
utförd eldning icke fullständigt förbränns, utan
avsätter sot, som sedan lätt tar eld och orsakar
en snabb upphettning till hög temperatur och
ibland ett explosionsartat tryck i skorstenen. Fig.
1 visar ett diagram, som belyser uppgången i
soteldsfrekvensen i förhållande till eldsvådor av
annan orsak.
Soteldskommittén har i något fall konstaterat
temperaturer på upp till 1 300° C, vilket avsevärt
överstiger den högsta temperatur som man
tidigare har konstaterat. Jag tror nog, att detta är
ett mycket extremt värde. Litet längre ner i
samma pipa uppmätte man ca 1 000° C, och det är
nog en mera normal temperatur vid
skorstenseld. Det kan även hända att temperaturen icke
överstiger 800° C.
I slutet av 1920- och början av 1930-talet
byggdes speciellt i Stockholmstrakten många småhus
med skorstenar av den typ, som syns på fig. 2.
Skorstensstocken är murad av fabrikstillverkade
block av gasbetong med ett i mitten ingjutet
dräneringsrör av tegel som rökkanal från
värmepannan. Murningen utfördes ofta av amatörer
och det var nog inte alltid så noga med tätheten
i fogarna. När man så eldade med ved under
kristiden blev resultatet ofta, att den tjära som
bildades genom ofullständig förbränning
trängde ut och missfärgade skorstenen. Värre är dock,
att skorstenseldar ofta skadar skorstenen så, att
den icke kan repareras utan måste rivas. Denna
skorstenstyp torde icke byggas numera.
Pannskorstenar till större hus med rökrör av
glaserade höganäsrör av den typ, som är avsedd
till avloppsledningar, har också byggts i rätt stor
omfattning både i Stockholm och på andra håll.
Konstruktionen framgår av fig. 3. Mellan
rökröret och en yttre mantel av halvstens tegel eller
betong ligger en isolering av glasullsmatta.
Många sådana skorstensstockar har man måst
Fig. 2. Skorsten av på 1920-talet vanlig typ för egnahem;
observera missfärgningen genom tjära på skorstenen!
riva efter soteldar. Både dessa skorstenar och
de av gasbetongblock enligt fig. 2 är goda
exempel på, att man inte bör skapa nya
skorstens-typer genom att sitta vid skrivbordet och
konstruera dem, och sedan lita på att de är bra.
Man bör, innan de prövas i praktiken, utföra
noggranna brandprov med provskorstenar. Jag
skulle tro, att man lätt skulle ha kunnat påvisa
ovannämnda konstruktioners olämplighet
genom provning för ca 1 000 kr och därigenom ha
sparat ombyggnadskostnader för miljoner.
En grundläggande princip för pannskorstenar
i höga hus bör vara, att man har en inre del, som
vid den upphettning och längdutvidgning som
en skorstenseld ger skall kunna röra sig fritt i
förhållande till skorstenens ytterdel. Fig. 4
visar en skorstenskonstruktion med en inre del av
halvstens tegelmur, ett glidlager av stenullsmatta
och en yttre del av halvstens tegelmur. Med
skorstenar av denna typ har en del brandprovningar
utförts vid Statens Provningsanstalt. Fig. 5 vi-
Fig. 3. Pannskorsten med rökrör av
glaserade höganäsrör; ytterhöljet (av
halvstens tegelmur eller 10 cm betong) är
icke visat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
