Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Detaljhandelns försäljning — från budget till disk, av Tom A Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TEKNISK TIDSKRIFT
dessa faktorer sammanlagda kan komma att
påverka min marginal, min bruttoförtjänst.
Nästa steg i försäljningsplaneringen är att göra
upp vad jag kallar min försäljningskalender för
budgetperioden, eller kanske för ännu kortare
tid. Först måste jag konstatera hur helgerna
infaller och hur de kan inverka på säsongen.
Vidare — skall jag realisera, och när bör jag
förlägga min realisation i så fall? Vad inträffar det
för aktuella händelser under säsongen som man
på förhand känner till? Kan de utnyttjas för
min affär på något sätt, t.ex. stora utställningar,
kongresser, flottbesök? Och så de aktuella
varorna för årstiderna, för sportsäsonger,
middags-säsongen, malkrigstiden och annan
hemrengöring, modepremiärtiden, landsflyttningen,
turistsäsongen 111.111.
Detalj affärer driver sin försäljningsverksamhet
på i huvudsak två olika sätt. Antingen är man
vad amerikanarna kallar en "bread-and-butter
store", som naturligtvis är inställd på att bjuda
bra saker till de rätta priserna, men kör detta
mer eller mindre monotont och utan sensationer
under säsongen, eller också är man en
"pro-mötional store", dvs. man tillhör dem som
arbetar mera rytmiskt, kampanj betonat, med
speciellt och stort uppslagna arrangemang för olika
varugrupper då och då under säsongen, varvid
de övriga under tiden får stå tillbaka ur
drivningssynpunkt. Själv håller jag på den rytmiska
och kampanjbetonade försäljningssäsongen.
När man köper sina varor, har man hela tiden
försäljningen i åtanke. Det är strängt taget en
självklar sak, som dock kanske inte alltid är
framme i medvetandet vid inköpstillfället. Då
skulle antalet inköpsmisstag bli mindre. Detta
att tänka hela kedjan ut, från
marknadsbedömningen, inköpet, intagandet av varan i lagret, och
så skyltningen och annonseringen fram till
försäljningen det är allt detta som man på
engelska kallar "merchandising", ett utomordentligt
bra men till svenska faktiskt oöversättligt ord.
En bra detaljhandlare måste vara en bra
merch-andiser, han måste kunna överblicka denna
kedja i hela dess längd.
En försäljningsbudget och en försäljningsplan
får naturligtvis inte vara alltför fastlåst. Vad
jag spekulerat över när den uppgjordes kanske
inte alls eller endast delvis håller streck när
tiden är inne. Förhållanden ändras lätt, inte
minst i våra dagar. Varorna kommer inte in som
jag beräknat, vädret slår fel, myndigheterna
hittar på något överraskande etc. Då får jag justera
mina uppskattningar av siffrorna — det kan
naturligtvis bli såväl uppåt som nedåt — och
anpassa annan budgetering av varubehov,
personalbehov, omkostnader etc. efter det nya läget.
I min försäljningskalender får jag kanske göra
en del omkastningar. Man får alltså tänka på en
korttidsplanering också.
Lagerhållning
Lagret är naturligtvis en ytterst viktig sak, både
ur försäljningens synpunkt och som en
kostnadsdragande faktor. De år som vi nu senast
har genomlevt har ju kännetecknats av en
säljarens marknad, och det har även
detaljaffärerna fått känna på i sin egenskap av köpare.
Fabrikanternas tillverknings- och leveranssvårigheter
har slagit igenom hos detaljhandeln i form av
synnerligen oregelbundna och framför allt långa
leveransterminer för inköpta varor och en ojämn
sortering på en hel del varugrupper — fastän
kanske allmänheten inte har märkt så mycket
av det, glad som man har varit att över huvud
taget kunna få köpa. För att detaljhandeln
skulle kunna hålla något så när skaplig
sortering, har man måst ligga med lager, avsevärt
större än som normalt skulle ha varit fallet.
Aldrig i svensk detaljhandels historia har heller
lagerhållningen varit så rekordhög.
Så har varorna också rusat i väg i ständigt
ökande försäljning, fram till för något år sedan,
då en viss stagnation började göra sig gällande.
Nu har detaljhandeln nått en punkt, där en
kraftig lagerininskning har måst sättas in för
att uppnå balans. Denna minskning behöver inte
medföra sämre sortering, då svenska
fabrikanters leveransförmåga på sistone har förbättrats
högst väsentligt och leveransterminerna
därigenom avsevärt förkortats. Det finns många fall,
där de på kort tid skurits ned från åtta, nio
månader till ett par.
Detta för såväl handel som industri säkerligen
lyckliga förhållande torde sammanhänga såväl
med den alltmer utbyggda leveranskapaciteten
hos hemmaindustrierna som på detaljhandelns
mera återhållsamma lagerkompletteringar och
därmed tillfälligt minskade efterfrågan på
industrins varor. Jag vill gärna i detta sammanhang
begagna tillfället att poängtera den
tillfredsställelse, som detaljhandeln känner gentemot svensk
industri för den skickliga anpassning och den
utveckling både kvantitativt och kvalitativt som
den visade under de svåra krigs- och
avspärrningsåren. Den har gått ur de åren med avsevärt
stärkt konkurrensförmåga gentemot
importvarorna av konsumtionskaraktär. En
detaljhandlare kan nu mycket bättre än före kriget täcka
sig med varor inom landet, men importen är
trots detta inte betydelselös. Jag kan nämna att
även under de största importåren har för NK:s
vidkommande proportionen mellan utländska
och svenska varor i lagret aldrig överstigit 1 : 3.
1 det skärpta konkurrensläge som alltmer
framträder bör den snart friare importen erbjuda en
sporre till att t ii nya tag, när nu resurserna hos
hemmaindustrin har ökats.
För ännu ett par decennier sedan köpte
inköpscheferna till och med i ett stort varuhus i viss
mån på känn i förhållande till sina rayoners för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
