Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1950 - Betong, dess utveckling och betydelse, av Hjalmar Granholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.378
TEKNISK TIDSKRIFT
dor fick man upp ögonen för hur viktigt det är
att åstadkomma en tät betong, så att vatten inte
kan sippra igenom och laka ut bindemedlet och
till slut reducera betongen till en hög av grus
och sten.
Jag har här kommit in på ännu ett av de
problem, som man möter, nämligen problemet att
åstadkomma en betong, som står emot vatten
och frost. Just med det målet för ögonen att
åstadkomma en beständigare och bättre betong
nedläggs för närvarande kanske det intensivaste
och också betydelsefullaste forskningsarbetet.
De nyheter på detta område, som har kommit
till praktisk tillämpning, är vibreringen och
tillsatsen av kemiska luftinblandare. Vibreringen
har under de senaste tio åren kommit att i stor
utsträckning ersätta bearbetningen för hand.
Förutom att man sparar mänsklig arbetskraft
har man genom vibreringen samtidigt fått en
mycket bättre kvalitet på betongen vilket
ytterligare vidgat dess användningsområde. En hög
betongkvalitet är särskilt nödvändig för vissa
slag av betongarbeten; jag tänker då närmast
på försvarsanläggningarna. Under det gångna
kriget har längs Sveriges gränser uppförts en
mängd större och mindre befästningar av betong,
som tack vare de senaste årens välutvecklade
teknik har kunnat utföras i ett mycket högklassigt
material. Dessbättre har ju befästningarna inte
behövt utsättas för verkliga prov. De kemiska
luftinblandarna är en nyhet, som vi på allra
senaste tiden har fått från Amerika, där man mera
av en slump upptäckt, att tillsatser av vissa
skumbildande ämnen "air entraining agents",
hade en gynnsam inverkan på betongens
arbet-barhet och att dess väderbeständighet samtidigt
ökades avsevärt.
Sedan åtskilliga år tillbaka har vi i vårt land
utfört vägbeläggningar av betong med gott resultat.
Betongvägarna har visat sig uppfylla de
förväntningar man har ställt på dem. Genom
betongteknikens senaste landvinningar kan man
hoppas att få ännu motståndskraftigare
betongvägar.
Genom flygets storartade utveckling har ett
nytt användningsområde öppnats för betongen.
De stora rullbanor som fordras för flygplanens
start och landning byggs i stor utsträckning av
betong. Här torde man kunna vänta sig
ytterligare framsteg. Konstruktions- och
beräkningsmetoderna för flygplatsbeläggningar är just nu
under utveckling och ett betydande arbete läggs
ner för att nå fram till en ekonomisk lösning av
konstruktionsproblemet.
Det är ganska intressant att följa de försök,
som tid efter annan har gjorts att föra fram
betongen till ännu ett arbetsfält, nämligen
skeppsbyggeriet. Det är en hel del lyckade betongfartyg
som har byggts under årens lopp. Rent
principiellt förefaller det dock som om betongen här
icke hade någon möjlighet att konkurrera med
stålet. Det synes mig som om betongen aldrig
skiille kunna ersätta stålet inom skeppsbyggeriet
annat än i tider av avspärrning och
materialknapphet.
Det är emellertid på ett helt annat område som
betongen har haft sin stora betydelse för
sjöfartens utveckling, nämligen hamnbyggnaderna.
Jag tror inte, att de för närvarande över huvud
taget byggs en hamnanläggning eller en kaj, där
inte betongen är det huvudsakliga
byggnadsmaterialet. Jag har svårt att tänka mig hur man
utan betongen skulle kunna åstadkomma de
stora anläggningar som är nödvändiga för att
betjäna vår tids sjöfart.
Husbyggnad
Det betydelsefullaste området för betongen och
där detta material helt förändrat
byggnadstekniken är emellertid husbyggnadsområdet. Det är
nu knappast något enda hus, som uppföres utan
att betong kommer till användning. Även för de
enklaste husbyggnadsarbeten på landet används
betong i någon form, t.ex. för grundläggningen.
Betongen har medfört att arbetsmetoderna har
kunnat i hög grad förenklas, varigenom
arbetskraft sparas samtidigt som slutresultatet blir
bättre än med det gamla arbetsförfarandet.
Det är dock först på den allra senaste tiden som
det verkliga genombrottet har skett på
husbyggnadsområdet. Ännu för 20 år sedan dominerade
träbjälklagen i Stockholm och naturligtvis också
i landsorten. T.o.m. mycket förnämliga och i
övrigt påkostade fastigheter i den centrala delen
av Stockholm utfördes med mellanbottnar av
trä, alltså på samma sätt som man gjorde under
1400- eller 1500-talet. Jag har själv varit med
0111 att konstruera och bygga flera dylika
förnämliga hus, t.ex. vid Sveavägen, där man ännu
tillämpade dessa medeltida byggnadsmetoder.
Nu, 20 år senare, skulle det inte falla någon in
att utföra mellanbottnarna annat än i betong.
Om jag går tillbaka till åren strax före det
senaste världskriget, hade ännu inte betongen helt
gjort sitt genombrott. Visserligen var då
träbjälklagen på tillbakamarsch men de hade
ersatts av en kombination av betong och
järnbalkar, där järnbalkar na utgjorde den
ekonomiskt dominerande delen. I dag har järnbal
ks-bjälklagen också försvunnit, helt säkert för att
aldrig återkomma.
Det är här kanske lämpligt att påpeka, att varje
hastig utveckling ofta kan vara förenad med
vissa bakslag och missräkningar och så har
också i någon mån varit fallet med betongen som
bjälklagsmaterial. Jag tänker då på ett speciellt
fenomen, som har varit känt i laboratorierna
sedan 20 eller 30 år tillbaka, nämligen betongens
plastiska deformation eller krypning. De
praktiska konsekvenserna har dock knappast blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
