Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1950 - Titan och dess användningsmöjligheter, av Ivar Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1950
t 441
Titan och dess användningsmöjligheter
Civilingenjör Ivar Weibull, Linköping
I USA pågår sedan några år ett omfattande
forskningsarbete beträffande metallen titan och
dess egenskaper. Detta arbete bedrives både i
enskild och statlig regi och vid ett flertal
industrier och forskningsinstitut. Intresset för titan
som konstruktionsmaterial synes främst vara
betingat av de ur flygteknisk synpunkt värdefulla
egenskaper, som kännetecknar denna metall.
Den har sålunda låg specifik vikt (ca 4,5), god
hållfasthet vid temperaturer upp till ca 400° C
och mycket god korrosionsbeständighet.
Titan är en av de vanligaste metallerna i
jordskorpan (nr 7 efter aluminium, järn, kalcium,
natrium, kalium och magnesium). Vid
framställning av metallisk titan utgår man främst från
ilmenit (huvudsakligen FeTi03). Mera
betydande förekomster av ilmenitmalm finns vid
Tra-vancore i Indien, i USA och i Norge. Rika
ilmenit-lager förekommer även i Kanada. I Sverige finns
ilmenithaltig malm på Ulvön i Ångermanland
och i Taberg.
Framställning av titan
Problemet att finna en kommersiellt
användbar metod för framställning av duktil titan är
ännu icke slutgiltigt löst. Svårigheterna
härvidlag sammanhänger med metallens stora
benägenhet att vid högre temperaturer oxideras och
absorbera syre och kväve, vilka ämnen även i små
halter gör den spröd. I smält tillstånd reagerar
titan häftigt med de flesta andra ämnen.
Den titan, som för närvarande användes för
experimentändamål, framställes i huvudsak
enligt två olika metoder, av vilka jodidprocessen
(de Boer och van Arkel 1925) är den äldsta. Vid
denna utfälles titan på wolframtrådar genom
termisk sönderdelning av gasformig titantetrajodid,
som i sin tur framställes av rå titan och jod.
Metallen erhålles alltså som ett pulver.
Jodidmeto-den ger en mycket ren produkt men lämpar sig
icke för framställning av titan i större mängder.
Det pågående utvecklingsarbetet har därför
koncentrerats på den andra huvudmetoden,
enligt vilken gasformig titantetraklorid reduceras
med smält magnesium (Krollprocessen, vidare
utvecklad vid Bureau of Mines). Tetrakloriden,
som erhålles genom behandling av ilmenit med
kol och klor, får i en sluten järnbehållare vid
ca 750° reagera med ren magnesium, så att man
669.295
som slutprodukter erhåller magnesiumklorid och
titansvamp, vilken senare kan malas till ett
pulver. Innan titantetrakloriden ledes in i reaktions •
kärlet, fylles detta vid lägre temperatur med
magnesium och en inert gas, t.ex. helium.
Vid ökning av chargestorleken utöver en viss
gräns möter allvarliga svårigheter att bortleda
reaktionsvärmet. Av denna anledning tycks man
vid Krollprocessen hittills icke ha arbetat med
större charger än ca 100 kgle.
Det titanpulver, som man får enligt endera av
dessa framställningsmetoder, kan på olika sätt
bringas i kompakt form. Sålunda kan det
pressas och sintras i vakuum, och de så erhållna
formkropparna kan bearbetas vidare genom
kall-valsning (eventuella mellanglödgningar måste då
utföras i vakuum). Färdiga formkroppar av
större dimensioner kan emellertid icke erhållas
på sådant sätt. För att komma ifrån denna
begränsning hos det pulvermetallurgiska
förfarandet har man inneslutit titanpulver i ett hölje av
mjukt stål, som därefter valsas vid en
temperatur av ca 900°C (höljevalsning, eng. "Sheath
rolling"). Efter varmvalsningen kan stålhöljet
ganska lätt avlägsnas, och man får då en form-
Fig. 1.
Induktionsugn för smältning
av titan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
