Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1950 - Titan och dess användningsmöjligheter, av Ivar Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.442
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Samband mellan reduktionsgrad
och mekaniska egenskaper för plåt av
kommersiellt ren titan.
Fig. 3. Inverkan av syre och
kväve på brottgräns (-)
och förlängning (––) (på
1") hos jodidtitan.
Fig. 4. Sträckgräns (––) och brottgräns
(-) som funktion av temperaturen för titan,
rostfritt 18-8-stål och duralumin (24S—T4).
produkt, vars struktur ifråga om täthet m.m. är
jämförbar med på smältmetallurgisk väg
framställd metall. Den kan kallbearbetas på samma
sätt som pressad och sintrad titan.
De enda metoder för titanframställning i större
mängder, som har utsikt att bli ekonomiskt
konkurrenskraftiga, är emellertid de
smältmetallur-giska, och mycket arbete har därför nedlagts på
dessas utveckling. Huvudproblemet, som ännu
inte är helt löst, har varit att finna ett
degel-material, som ej alls eller endast obetydligt
reagerar med smält titan.
Två olika metoder för smältning av
titanpul-ver har hittills försökts. Den ena är smältning i
grafitdegel i induktionsugn (fig. 1).
Smältningen sker under argongas och den smälta metallen
får rinna ned och stelna i en kokill av grafit,
likaledes under en atmosfär av argon. Denna
metod har använts av Du Pont och hittills
medgivit framställning av göt med en maximal vikt av
ca 130 kg4. På detta sätt framställd titan
innehåller upp till 0,8 % C4, som emellertid inte
tycks ha någon allvarlig inverkan på dess
egenskaper.
Smältning i ljusbågsugn är en annan metod,
som tillämpats med framgång bl.a. vid Battelle
Memorial Institute. Man använder då en
vattenkyld koppardegel och en elektrod av wolfram
eller titan. I det senare fallet erhålles en renare
produkt, särskilt om den titansvamp eller det
titanpulver, som ligger närmast degelväggen, icke
smältes ned. Givetvis måste smältningen ske
under en inert atmosfär, t.ex. argon. Allegheny
Ludlum framställer i ljusbågsugn göt om ca 50
kg men beräknar snart kunna öka götvikten till
mellan 200 och 300 kg4.
Legeringar av titan och andra metaller kan
även framställas i induktions- eller ljusbågsugn.
Göt, som framställts av smält metall, har en
anmärkningsvärd fördel framför de
pulvermetallurgiska produkterna däri att de påverkas myc-
ket mindre av luftens syre och kväve. De kan
därför varmbearbetas (varmvalsas och smidas)
på liknande sätt som stål, vilket sker inom
temperaturområdet 875—985°C4-9. För såväl
varm-som kallbearbetning kan samma utrustning
användas som för rostfritt stål.
För att ge begrepp om nuvarande
produktionskapacitet i USA kan nämnas, att Du Pont i slutet
av 1949 tillverkade ca 50 kg titansvamp per dygn4
och att hela titanproduktionen i USA under 1949
uppgick till 25—30 t8. Priset för svampen från
Du Pont var då ungefär 60 kr/kg, vilket
beräknas kunna sjunka till 15—20 kr/kg vid en
produktion av 5 t per dygn. Plåt- och stångmaterial
kostar för närvarande 3—4 gånger så mycket
som titansvamp4.
Egenskaper hos kommersiellt ren titan
Ungefärliga mekaniska egenskaper hos titan,
framställd genom förut nämnda metoder,
framgår av tabell l4. De högre hållfasthetsvärdena och
den lägre tänjbarheten hos
magnesiumreduce-rad titan beror på dess högre halt av
föroreningar, speciellt syre och kväve, vilka kan ingå med
några tiondels procent7. Reduktionen vid
kall-valsningen kan för dylikt material ej drivas
längre än till ca 60 %. Jodidtitan kan däremot
kallvalsas med mera än 95 % reduktion och
erhåller då samma maximala hållfasthet (ca 90
kp/mnr) som magnesiumreducerat material2a.
Fig. 2 visar, hur hållfasthetsegenskaperna hos
det senare varierar med reduktionsgraden4.
Inverkan av syre- och kvävehalterna på brottgräns
och tänjbarhet framgår av fig. 34.
De försök, som har utförts för att bestämma
materialets utmattningsegenskaper, har givit
ganska olika resultat. Det förefaller emellertid,
som om förhållandet mellan uttmattningsgräns
och brottgräns är högre för titan, framställd från
göt, än för de pulvermetallurgiska produkterna.
Vid roterande böj utmattningsförsök har man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
