Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Konstruktion, av David Zetterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1950
t 493
380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg
Konstruktion
Byrådirektör David Zetterholm, Stockholm
Av Sveriges utbyggnadsvärda vattenkraft finns
85 % i de norra och 15 % i de södra delarna av
landet, medan befolkningen och kraftbehoven
fördelar sig i omvänd proportion. För
närvarande är ca 1/3 av den utbyggnadsvärda
vattenkraften tagen i anspråk och sex 200 kV
ledningar transporterar kraften från norra till södra
delarna av landet, fig. 1.
Efter krigets slut tydde prognoserna för
kraftförbrukningen på fortsatt stegring. Inom ett
fåtal år skulle man behövt utbygga systemet med
en ny 200 kV ledning varje år. Det blev då
nödvändigt att allvarligt överväga ett system med
större kapacitet än 200 kV ledningarnas.
Behovet härav framhävdes ytterligare när det beslöts
hösten 1946 att Harsprånget skulle byggas ut.
Kraftstationen i Harsprånget, landets största
vattenfall, får en effekt av nära 300 000 kW.
Efter ingående jämförelser mellan olika
överföringsspänningar bestämdes, att ledningen från
Harsprånget till Hallsberg skulle utföras för 380
kV. Ledningens totallängd blir 954 km. Med den
höga spänningen överför man mera effekt och
antalet ledningar kan således reduceras. Med den
gamla spänningen 200 kV skulle det ha behövts
ytterligare ca 20 ledningar när all kraft blir
utbyggd i Sverige, medan man vid 380 kV troligen
kommer att klara sig med sex.
Så hög spänning som 380 kV har aldrig
tidigare använts någonstans, övergången till den
höga spänningen är förknippad med många
problem, som har fordrat ingående utredningar och
prov. Duplexlinor är en annan nyhet som Sverige
är först om att tillämpa i praktiken. Man
använder två linor i stället för en lina per fas. Vi har
nyligen tagit i drift två 200 kV ledningar med
denna anordning och den har också använts för
380 kV ledningen. Med duplexlinorna vinner
man, att ledningen kan överföra ca 30 % större
effekt än en ledning utförd på normalt sätt.
Vidare behärskar man lättare koronaproblemen,
som man har obehag av genom radiostörningar
och ökade förluster, särskilt vid dåligt väder.
Den norra ledningssträckan
Harsprånget—Mid-skog kommer tills vidare att användas bara för
621.315.051.2.025
621.315.7
överföring av kraften från Harsprånget, dvs. för
knappt 300 000 kW. Sträckan
Midskog—Hallsberg, som utöver Harsprångskraften också skall
överföra en betydande inmatning från 200 kV
systemet, kommer att belastas med ca 400 000
kW. På grund av leveranssvårigheter för
transformatorer och annan utrustning kommer
ledningen under ca 1 år att drivas med 200 kV med
direkt anslutning till det nuvarande systemet i
Midskog och Hallsberg. I början av 1952 tas så
ledningen i drift med 380 kV och det blir då
sannolikt den första ledning i världen, som
arbetar med så hög spänning.
Projektering av ledningen
Ingående utredningar har gjorts för bestämning
av normalspannets längd. Fig. 2 visar hur kost-
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 13 mars 1950.
Fig. 1. Det
svenska
ledningsnätet
för 130—380
kV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
