Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Konstruktion, av David Zetterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 maj 1950
497
den totala vikten för ett normalt stolpben blivit
ca 40 % större.
Vid stolpplaceringen måste man ha tillgång till
stolpar av olika längd. För den här ledningen
behövdes längder från 19,1 m upp till 30,3 m.
Även stolpbenens styrka måste varieras för att
möjliggöra en smidig anpassning till behovet.
För att underlätta transporten av stolpbenen
har de delats i tre delar; överdel, mellandel och
underdel. Skarvarna utförs mycket enkelt som
teleskopskarvar.
Vid reglarnas dimensionering är de vertikala
belastningarna avgörande men man måste
också ta hänsyn till ett annat belastningsfall,
nämligen linbrott. Enligt normerna måste man
räkna med brott på en fas eller en jordlina. Det är
ett ganska hårt belastningsfall, för dragkraften
i de två linorna i en fas uppgår till ca 14 Mp och
i jordlinan till ca 4 Mp. Belastningsfallet räknas
som exceptionellt. För att kunna uppta
linbrottskrafterna har regelns underram konstruerats
som ett fackverk av vierendeltyp med U-balkar
som ramstänger och med veckade tvärplåtar. Om
vi ser ett ögonblick på regeln, fig. 11, och tänker
oss den belastad med lika stora vertikala
krafter i de tre faslägena förstår man, att båda
stolpbenens toppar blir påverkade av betydligt större
krafter utåt än inåt. För att utjämna de
krafterna har vi lagt in en horisontal stång från den
ena toppen till den andra, stödd i mitten. Genom
en speciell infästningsanordning har vi undvikit,
att stången kan bli utsatt för tryckkrafter, vilket
annars skulle hända vid sättningar i grunden.
Hängstagen och stången, som förbinder
stolp-topparna har dimensionerats så att de inte skall
komma i vibration vid kraftig blåst under
normala topografiska förhållanden. För att få
lämpliga dimensioner har vi utfört prov i full skala
vid Flygtekniska Försöksanstaltens stora
vindtunnel. Det visade sig att med de aktuella
längderna och stångspänningarna måste stålet ha en
viss minimidimension för att stängerna inte skall
komma i farliga vibrationer.
Hållfasthetsberäkningarna har verifierats
genom provbelastningar i full skala på enskilda
stolpben och reglar och på hel stolpe. De enskilda
stolpbenen har monterats vertikalt på
betong-fundament och belastats vertikalt och
horisontalt. Prov med hel stolpe blev en ganska
invecklad sak. Det gjordes med linbrottskrafter
successivt i alla faser och jordlinor, med vertikala
laster i faslägen och jordlinelägen och till sist
med belastningar motsvarande vindlast på
is-belagda linor. När vi slutligen belastade stolpen
till brott, såg det ut som på fig. 12.
Brottbelastningen har visat god överensstämmelse med
beräkningarna.
Den vanliga stolptypen Bl med 6 m utkragning
och 12 m fasavstånd, fig. 13, förekommer i 80 %
av antalet stolpar. Typ B2 har 6,5 in utkragning
Fig. 11. Stolpben och regel.
Fig. 12. Belastningsprov; t.v. stolpben, t.h. hel stolpe.
Fig. 13. Stolptyper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
