Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Konstruktion, av David Zetterholm - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Byggnadsarbeten, av Kurt Fr. Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.498
TEKNISK TIDSKRIFT
och isolatorkedjan infästad i en förlängning av
regeln nedåt, allt för att tillåta större utslag av
kedjan vid blåst. B3 är extremare i det
avseendet och har 7 m utkragning. VI används i
mycket små vinklar, upp till 2°. V2 är stagad och
används i vinklar upp till 10°. För de största
vinklarna upp till 20° används V3, som har tre
ben, varav två är stagade och med
stolpfunda-menten som stagförankring. Slutligen har vi B1M
och BILL, som är avsedda för grundläggning i
mycket dålig mark.
Materialet i stolparna har till största delen
framställts i Sverige. Totalt räknar vi med att
det gått åt ca 24 000 t stål för hela ledningen,
varav 3 300 t är dimelbalkar från Luxemburg,
2 500 t vinkeljärn från USA och 700 t från
England. Tvärplåtarna har tillverkats så, att plåten
klippts i lagom breda strimlor, som sedan
pressats kallt. Vi hade föredragit varmvalsade
plåtar, men det var omöjligt att då intressera
något stålverk i Sverige eller utomlands för en
sådan valsning.
De 3 000 stolparna har tillverkats i Sverige.
För att hinna med arbetet spreds tillverkningen
ut på flera verkstäder, ofta ganska små, som
förfärdigade var sin del. Toleranserna har hållits
ganska snäva för att få stolpdelarna att passa
ihop utan alltför stora extraspänningar. All
svetsning och håltagning har utförts i fixturer och
borrjiggar.
Stolpbenens svetsning har gjorts i flera etapper.
Först har tvärplåtarna svetsats i en fixtur till
två vinkel järn, så att man fått en stege. Av två
sådana stegar tillverkades sedan hela stolpdelar
i andra fixturer. En av våra större tillverkare
föredrog att göra en fixtur, där hela stolpdelen
på en gång häftades ihop. Färdigsvetsningen
gjordes sedan utanför fixturen. Vid svetsningen
av tvärplåtarna till vinkeljärnen måste
plåtarnas ändar vara plana. En sådan utplåning har
man fått automatiskt vid klippningen i sax.
Basiska elektroder har använts. Fogarna har
för det mesta byggts upp med två strängar, en
från vardera sidan. Särskild eftermejsling från
rotsidan har bara undantagsvis behövts. Vi har
också tillåtit, att svetsfogarna utförts med bara
en sträng. Det är då nödvändigt att svetsa mot
ett kopparunderlägg för att få en rotsida, soin
är tillräckligt jämn och porfri. Man har då måst
öka spaltöppningen från 3—4 till 4—5 mm vid
4 mm elektroder. Svetsfogarna har stickprovats
med röntgen.
Stolparna skyddas mot korrosion genom
varm-förzinkning. Dessutom har fundamentet och den
del av stolpbenet, som kommer under markytan,
beklätts med 0,5 mm tjock zinkplåt. Genom
erfarenhet från tidigare ledningar vet vi, att man
på det sättet får ett gott skydd.
Vid tillverkningen har vi haft vissa svårigheter
med materialet. Sålunda fanns i det amerikanska
stålpartiet i kvalitet St 52 en del hårda stänger
med en kolhalt upp till 0,40 %, som det tog
lång tid att sålla ut. Till en del av tvärplåtarna
fick vi thomasstål, som efter klippning och
kallpressning blev åldringssprött. Vi måste därför,
sedan sprickbenägenheten hade upptäckts,
spän-ningsglödga alla thomasplåtar före
insvetsning-en. Också med det svenska vinkel järnet till
stolpbenens ramstänger i kvalitet St 52 S har det
varit besvärligheter. I några fall har det
uppkommit sprickor i vinkel järnen intill svetsfogen.
Sprickorna ligger i sprödhetszonen. Fast
undersökningen över sprickorsaken ännu inte är
slutförd vill jag säga, att det finns mycket, som tyder
på, att stålet alltför lätt tagit härdning. I
samarbete med sakkunniga och ett större svenskt
stålverk försöker vi nu få fram ett stål St 52 med
bättre egenskaper i detta avseende.
Byggnadsarbeten
Byggnadschef Kurt Fr. Trägårdh, Stockholm
Ett kraftledningsbygge i allmänhet är i stort
sett en fråga om att få fram rätt material i rätt
tid och på rätt plats och härvid är verkstädernas
leveransförmåga och transportapparaten av
största betydelse. Organisationen av arbetet är
också viktig. Sedan kan man tillägga, att det är av
betydelse att samordna uppgörandet av
ritningar och materialrekvisitioner, inköp, kontroll,
transporter och arbete, men allt detta är icke
något, som är speciellt för ett linjebygge; det
gäller snart sagt varje slag av byggenskap:
vägar, broar, kajer, hus etc.
När det emellertid gäller byggnad av en lång
kraftledning, särskilt när den är nära 1 000 km
lång och dessutom får en spänning på 380 kV,
vilket gör den till "världens mest spännande
kraftledning", som en journalist mycket fyndigt
skrev, så uppstår en hel del speciella problem,
som måste lösas. Man kan ju inte utan vidare
gå ned på arbetsplatsen och se på en
arbetsope-ration, då det kan ta mera än ett dvgn bara att
komma ut till arbetsplatsen. När jag nu
redogör för byggnadsarbetena på
Harsprångsled-ningen skall jag icke gå för mycket i detalj med
de speciellt linjebyggnadstekniska frågorna, då
linjebyggarna här i landet är mycket fåtaliga,
utan jag skall försöka att framför allt beröra
sådana frågor, som kan ha mera allmänt intresse
och där det kan finnas beröringspunkter med
andra slag av byggnadsarbeten.
Organisation
Den första fråga, som vi tog upp var, hur det
hela skulle organiseras. Kunde man bygga på
den gamla organisationen och bara anställa mera
folk? Vi hade tidigare varit med om att öka verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
