Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Byggnadsarbeten, av Kurt Fr. Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 maj 1950
499
Fig. 1. Stamlinjebyggnadernas nya organisationsplan.
samheten avsevärt, men icke så mycket som nu
skulle behövas, och därjämte fick man då en
tankeställare: Är den byggnadsorganisation som
vi har så alldeles rationell? Därtill kom, att vi
i Vattenfallsstyrelsen i Stockholm hade svårt att
få ökade lokaler. En organisation kan icke
alltid byggas ut hur mycket som helst bara genom
ökning av personalen.
Ett diagram över kontorspersonalens storlek i
Stockholm sedan 1920 visar en mycket god
överensstämmelse med de årliga kostnaderna för våra
linjebyggen, om dessa kostnader omräknas till
samma prisnivå. Förra gången vi hade en
expansion, år 1934, beräknade vi erforderlig
personal på kontoret genom ett dylikt diagram, och
det hela stämde senare rätt bra. Nu kom vi till,
att det med samma organisation behövdes en
ökning från 55 tjänstemän till minst 80, alltså med
nära 50 %.
I det läget genomförde vi en ändring av vår
organisation, som gick ut på, att vi
sammanförde vissa likartade arbetsuppgifter till ett
arbetsställe, såsom central arbetsplanering i stort,
material- och verkstygsbeställningar,
kostnadsberäkningar, ritarbete etc., och att vi upprättade en
särskild transportavdelning. Genom
förändringarna uppskattade vi, att personalbehovet i
Stockholm skulle kunna begränsas till 70 personer, en
besparing alltså på minst 10 personer. Den
nuvarande organisationen visas i fig. 1. Denna
organisation har visat sig fungera bra, och det
skulle aldrig ha gått att behålla den gamla.
Personalens storlek blev den beräknade eller 70
tjänstemän. För närvarande är den 75, men det
sammanhänger med, att vi måste börja planera
för nästa 380 kV ledning redan 1949.
Det var många diskussioner om, hur arbetet
skulle organiseras på arbetsplatsen. Eftersom
linjelängden var 955 km och tillgänglig
byggnadstid var endast fyra år, gav det sig självt,
att arbetet måste bedrivas på hela sträckan
samtidigt.
Vår arbetsmodul, om man här kan använda ett
dylikt uttryck, har alltid varit en linjemästare,
som har haft sina medhjälpare och sina
transportredskap. För 130 kV och 200 kV ledningar
har det varit lagom, att han har svarat för alla
arbeten på en linjesträcka om 50—60 km längd.
På Harsprångsledningen var vi tvungna att öka
denna sträcka till 80—90 km, då vi icke kunde
uppbringa fler än tolv linjemästare till detta
bygge. Detta har gått bra, tack vare att
linje-mästarna fick flera biträden till sitt förfogande
än tidigare och blev avlastade från en del rent
kontorsarbete. Både ingenjörer och linjemästare
fick på detta sätt mera tid till sin huvuduppgift:
arbetsledning och kontroll.
Ledningen skulle alltså delas i tolv sektioner
med var sin linjemästareorganisation.
Arbetschefen för bygget och hans ingenjörer skulle leda
arbetet i stort från Stockholm, vilket visat sig
nödvändigt med hänsyn till samarbetet med
andra avdelningar, myndigheter etc., men
ingenjörerna får naturligtvis resa rätt mycket och
vistas ibland mer än halva tiden på arbetsplatsen.
Arbetsplanering
Nästa steg var att göra upp en preliminär
arbetsplan för att vi skulle kunna se, hur det hela
gick ihop, (fig. 2). Planen är daterad den 14
Fig. 2. Preliminär arbetsplan för kraftledningen
Harsprånget—Hallsberg (den 14 okt. 1946).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
