Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - Böcker - Some cases of frost damage to roads, av Sten Hallberg - Die neue Theorie des Stahlbetons auf Grund der Bildsamkeit im Bruchzustand, av Knud E C Nielsen - Der Stahlbetonbau, Werkstoff, Berechnung und Gestaltung, av Lars Östlund - Investigation of load distribution between reinforced concrete floor and their formwork, av Arne Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 maj 1950
515
rialets lossnande ("stripping") med resultat att lokala
partier av ytan faller sönder ("disintegrate") under trafik.
Några stensorter och bindemedel synes vara mer känsliga
för en sådan försämring av vidhäftningen, men dylika
skador är alltid sannolika, där vatten och smältande snö
får ligga på vägytan under långa perioder." Det foto, som
skall illustrera detta fenomen, som förekommit i
"nume-rous similar cases", visar en beläggningsyta med magra,
urtvättade svackor och några enstaka potthål, där
skadorna gått på djupet. En liknande bild vore lätt att
åstadkomma i Sverige. Man nämner vidare att frosten också
kan orsaka att ett övre lager i en flerskiktsbeläggning
lossnar från underliggande lager. Sannolika orsaken anses
vara frostsprängning i gränsytan mellan de olika lagren.
Sådana skador förekommer emellertid i allmänhet blott
på gamla beläggningar.
Även betongbeläggningar har skadats. Skadorna har i
allmänhet varit avflagringar i ytan och förklaras bero på
att betongen haft ett laitance-skikt, som lossnat.
Laitance-skiktet anses i sin tur bero på att betongen tillverkats
med ett vattencementtal av 0,7 eller däröver. Tillhörande
fotografier visar betongytor med avflagringar liknande
dem, som man i Sverige fått på betong, som saltats mot
halka. Av rapporten framgår icke, om de skadade engelska
betongsträckorna blivit saltade. Vidare beskriver man
fall av bl.a. öppen tjärbetong, då skador uppkommit
genom att vatten trängt ned genom beläggningen, så att
lagret under beläggningen blivit vattenmättad
Alla ovan nämnda skador är ju väl kända från våra
beläggningar. Häftet ger därför inte en svensk vägbyggare så
mycket nytt ur teknisk synpunkt. Trots detta är det
mycket läsvärt, dels emedan det är så klart och redigt avfattat
och dels emedan det visar, att de engelska beläggningarna,
som ofta anförts som föredömliga, visst icke alltid håller
om de utsättes för sämre väderleksförhållanden. I den
pågående livliga debatten, om vilka beläggningar, som passar
för vårt land, har den engelska rapporten oavsiktligt blivit
ett inlägg, som icke får förbises. Sten Hallberg
Die nene Theorie des Stahlbetons auf Grund der
Bild-samkeit ini Bruehzustand, 2:a uppl., av Rudolf
Saliger. Franz Deuticke, Wien 1947. 110 s., 56 fig. 13 sfr.
Inom betongtekniken har de senaste två decennierna
kännetecknats bl.a. av diskussionen om lämplig
beräkningsmetod för armerade betongelement. Kampen har här
stått mellan den gamla "n-metoden", som grundar sig på
elasticitetsteorin, och den nya, "n-fria metoden", där
hänsyn tas till betongens och armeringens "verkliga"
egenskaper ända upp till brott. Den n-fria metoden
(plastici-tetsteorin) tillåter en tämligen korrekt bestämning av
brottlasten och resulterar i en ersättning av n-metodens
"till-låtna påkänningar" med "säkerhetsgraden" definierad som
förhållandet mellan brottlast och tillåten last. Den n-fria
metoden har funnit sina ivrigaste förkämpar i Österrike
och särskilt två namn bör nämnas, nämligen författaren
till ovannämnda bok Rudolf Saliger och Franz Gebauer
(vars bok "Die Plastizitätstheorie im Stahlbetonbau"
recenserades i Tekn. T. 1949 s. 904).
Föreliggande bok behandlar materialegenskaperna, tryckta
och dragna element samt balkar. Samtidigt påpekas
mycket kortfattat konsekvenserna för statiskt
obestämda konstruktioner. Slutligen finnes en värdefull
sammanfattning av problemen jämte förslag till inpassning
av teorin i betongnormerna. Plasticitetsteorin möjliggör en
teoretisk behandling av sprickbildningen i betongelement
och ett särskilt avsnitt har ägnats åt detta problem.
Försöksresultat redovisas och tillämpningen av teorin
belyses genom många exempel.
Det vore önskvärt att alla som befattar sig med
beräkning av betongkonstruktioner ville sätta sig in i
plasticitetsteorin, eftersom denna i långt högre grad än
elasticitetsteorin gör det möjligt att på ett rationellt sätt studera
verkningssättet hos ett armerat betongelement. Föreliggan-
de bok, som är välskriven, redig och klar i tankegången,
kan anses synnerligen lämplig för självstudium såväl för
nybörjaren som för den mer avancerade läsaren.
Knud E C Nielsen
Der Stahlbetonbau, Werkstoff, Berechnung und
Gestaltung, 7:e uppl., av Rudolf Saliger. Franz Deuticke,
Wien 1949. 644 s., 700 fig., 140 tab. 66 sfr.
Utvecklingen inom betongtekniken sedan 1933, då 6:e
upplagan utgavs, har medfört en omfattande ombearbetning
och utvidgning av den föreliggande 7:e upplagan. I
förordet anger förf. att boken i första hand är avsedd såsom
lärobok och hjälpmedel för de studerande samt för
praktiserande ingenjörer.
Boken är indelad i fyra avdelningar varav den första
behandlar den armerade betongen såsom byggnadsmaterial.
Avdelningen inledes med en redogörelse för den armerade
betongens princip, en kort jämförelse med andra
byggnadsmaterial samt historik. Därnäst behandlas
utgångsmaterialen, cement, sand- och stenmaterial m.m., olika
metoder för betongberedning, formbyggnad samt teori för
betongproportionering. Relativt ingående behandlas sedan
betongens egenskaper. Ett särskilt avsnitt ägnas åt
armeringen samt dess anordnande vid olika slags
byggnadselement. Första avdelningen avslutas med den armerade
betongens rost- och brandsäkerhet.
I andra avdelningen behandlas teorin för den armerade
betongen. Förf. redogör för beräkningsmetoderna för
armerade betongtvärsnitt, påverkade av böjning, centriskt
och excentriskt tryck resp. dragning, skjuvning och
vridning. I fråga om böjning redogöres även ingående för
beräkning med hänsyn till betongens plastiska egenskaper
(den n-fria metoden). Vidare behandlas vidhäftning,
sprickbildning samt krympspänningar. Två avsnitt ägnas åt
förspänd betong.
I tredje avdelningen redogör förf. för beräkningsmetoder
för olika konstruktionselement (balkar, ramar, skal m.m.)
samt deras konstruktiva utförande. Sista avdelningen
omfattar konstruktionsbestämmelser (tyska och österrikiska)
samt litteraturförteckning.
Bokens kanske största värde ligger i att förf. icke endast
uppställer beräkningsformler utan även strävar efter att
klargöra den armerade betongens verkningssätt i olika fall.
Teorierna åtföljes ofta av redogörelser för och jämförelser
med utförda försök, varigenom läsaren får en klarare
uppfattning om teoriernas rätta värde. I första och andra
avdelningen behandlas resp. områden tämligen ingående
medan tredje avdelningen i vissa delar mera är en översikt.
Ett område som borde ägnats mera utrymme men som
endast är omnämnt är vibreringens princip och metoder.
För den som vill sätta sig in i den armerade betongens
egenskaper och verkningssätt torde bokens första och
andra avdelningar vara av stort värde. Lars östlund
Investigation of load distribution between reinforced
concrete floor and their formwork, av Knud E C
Nielsen. Medd. 19 Sv. Forskn. Inst. Cement o. Betong,
Stockholm 1949. 15 s., 9 fig., 5 tab. 2,50 kr.
Tidigare har man haft endast ringa kännedom om
spänningar och deformationer i betongbjälklag under
gjut-ningstiden. Detta viktiga problem har tagits upp till
behandling i denna preliminärt redovisade undersökning.
Först redogöres för laboratorieförsök, varvid speciellt
inverkan av fuktvariationer i formvirket studerats. Därefter
redogöres för undersökningar utförda direkt på
arbetsplatsen. Mätningar har skett av tryck i formstöttor och
deformationer hos bjälklag och formbyggnad. Plattor med
olika inspänningsförhållande har studerats.
Gjutnings-hastigheten har varit ungefär ett bjälklag per vecka. Av
resultaten framgår att bjälklagen mycket tidigt blir utsatta
lör stora laster; t.ex. erhölls 6 dygn efter gjutningen en last
lika med egenvikten och efter 10 dygn en last lika med
1,9 gånger egenvikten. Som följd härav fick bjälklagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
