- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
525

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1950 - Fjärrskriftanläggningar (Telex). Automatiska system, av Sten Vigren - Kursräknare, av D H

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 juni 1950

525

Den nämnda metoden med slumpvis
inkoppling av periodmarkeringen har införts vid
Telegrafverkets abonnenttelegrafisystem*.
Skrivav-giften är 10 öre per period och periodlängderna
framgår av tabellen:

Avståndsgrupp

Avstånd
km

Periodlängd, s
full taxa nedsatt taxa

Lokal Eget taxeområde 180 180

1 45 90 90

2 45— 90 60 60

3 90—180 40 50

4 180—270 30 40

5 270—450 25 35

6 över 450 20 30

Taxeområdena i Sverige

I fig. 6 visas förslag till taxeområdesindelning
i Sverige. Lägsta taxan, lokaltaxan, gäller för
skrivning mellan abonnenter inom samma
taxeområde. Vid skrivning mellan abonnenter
tillhörande olika taxeområden sker debiteringen
efter avståndet mellan de båda stationerna enligt
tabellen ovan.

* Senare har en av mig angiven modifikation införts genom vilken
risken för överdebitering avsevärt minskats.

Kursräknare. I USA är man i färd med att över hela
landet installerade fyrar, vilka skall bilda kedjan i
"VHF-omnirange" navigeringssystemet (Tekn. T. 1948 s. 494); ca
400 fyrstationer kommer att byggas. Vid varje fyr
kommer framdeles även att finnas svarssändare i
DME-syste-met ("Distance il/easuring Equipment"). Detta betyder, att
piloten i ett flygplan utrustat med flygburen omnirange—
DME-navigeringsutrustning, då systemet om tre år är
färdigt, när som helst under flygningen kan bestämma såväl
riktning som avstånd till den fyr i fyrsystemet, för vilken
han gjort inställning. Förutsättningen är tydligen bara, att
han befinner sig inom räckhåll för fyren.

Man har dock funnit, att det framdeles inte kommer att
vara tillräckligt, om piloten endast kan bestämma planets
position vid olika tillfällen, utan den höga
flygtrafiktätheten fordrar, att piloten får en kontinuerlig indikering
om sitt läge och att han kan hålla en rak förut inställd
kurs, vilken inte nödvändigtvis passerar över fyrarna. För
att dessa krav skall kunna uppfyllas, har man utvecklat
en elektromekanisk kursräknare, kallad "course line
com-puter", vilken i flygplanet är sammankopplad med
om-nirangemottagaren och planets DME-utrustning. Sedan
denna apparat inställts för en viss flygkurs, hopsamlar
den informationer erhållna från omnirangemottagaren och
DME-utrustningen, löser kontinuerligt navigeringstrianglar

Fig. 1. Kursräknare.

Fig. 2. Princip för navigering enligt
omnirange—DME-kursräknarsystemet.

och lämnar piloten indikering om, huruvida den rätta
flygkursen hålles av planet. Denna indikering fås från den
vertikala visaren i korsvisarinstrumentet (samma
instrument användes som deviationsindikator för
omnirangemottagaren resp. ILS-blindlandningsmottagare och
kursräknaren), vilken med en omkopplare kan inkopplas för
kursfunktionen. Till kursanläggningen hör även en
distansindikator (fig. 1).

För att räknaren skall kunna arbeta så som ovan
beskrivits, måste piloten (förutom frekvensinställningen av
omnirangemottagaren och DME-utrustningen) innan han
startar en flygning, vilken skall företas efter en bestämd
kurslinje (fig. 2) mata räknaren med följande från kartan
erhållna informationer: flygkursens vinkel i förhållande
till magnetisk nordriktning, bäring från den i flygkursens
närhet befintliga omnirangefyren till destinationspunkten,
och avstånd mellan destinationspunkten och den valda
omnirangefyren.

Sedan dessa informationer lämnats till räknaren, har
piloten endast att flyga så, att den vertikala visaren i
korsvisarinstrumentet centreras. Räknaren ombesörjer då, att
planet följer den förutbestämda kursen. Planets avstånd till
destinationspunkten serveras direkt på den förutnämnda
distansindikatorn och då denna visar noll har planet
tydligen tillryggalagt den avsedda flygsträckan. Om i
destinationspunkten flygplanet skall flyga vidare efter en annan
kurs, kan denna nya flygkurs i förväg vara inställd på
en i planet befintlig extra räknare, vilken av piloten
inkopplas då distansindikatorn visar noll. Skall däremot
planet fortsätta efter samma kurs som den tidigare
inställda, kan flygningen fortgå utan särskild ny inställning,
så länge planet är inom räckhåll för valt fyrsystem. Då
planet passerar destinationspunkten, märker piloten detta
dels på distansindikatorn och dels på en
"Till—Från"-indi-kator, vilken automatiskt anger om planet flyger till eller
från referenspunkten (destillationen).

För närvarande finns det ingen färdig seriemodell av
kursräknaren användbar för civilflyget. Någon eller några av
de kommande modellerna avses bli försedd med
ytterligare ett manöverorgan, en "offset selector", med vars
hjälp computern kan inställas för flygning efter en kurs
gående på visst förutbestämt avstånd från visst fyrsystem.

För att felprocenten för de nya navigeringshjälpmedlen
skall kunna hållas nere, måste de enskilda apparaterna
noggrant kalibreras. Man har beräknat att med de
kommande seriebyggda modellerna kan en
navigeringsnog-grannhet på ca 3 km inom 80 km avstånd från en fyr
uppnås. Felet i omnirangemottagarutrustningen är ca 2°,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free