Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Skogskemiska problem, av Holger Erdtman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1950
539
att välja ett ämnesområde för forskningen vid
den organisk-kemiska institutionen vid KTH,
valde jag att studera skogens biologiska jämvikt
med kemiska metoder. Vi bedriver alltså vid
KTH i bokstavlig mening grundforskning.
Skogsmarken måste man betrakta som landets
egentliga skogliga grundkapital. Skogen är blott den
ränta, som skogsmarken avkastar. Hittills har
man huvudsakligen intresserat sig för räntan.
Det är vår uppgift att studera kapitalet.
Jordens mikroorganismer
Ett stycke jord är ingalunda en död klump av
organiskt och oorganiskt material. Ett gram
jord innehåller 1—100 miljoner bakterier, 0,1—
1 miljon urdjur, 0,05—1 miljon svampar och
10 000—100 000 miljoner alger. Det rör sig
alltså om enorma mängder varelser, som framlever
sina liv i detta material. De lever givetvis till
stor del av varandra men ursprungligen av den
förna, som faller ned från träden. Deras uppgift
är att nedbryta denna. Resultatet av deras
verksamhet brukar kallas humus, ett material som
till sin kemiska natur är litet känt. En större
del av humusen utgöres av humussyror, bruna
eller svarta kolloida substanser av sur
karaktär.
Av allt att döma är dessa ämnen släkt med de
produkter, som man kan framställa genom
oxidation av enkla fenoler, t.ex. hydrokinon och
pyrogallol. De är otvivelaktigt av aromatisk
karaktär och uppkommer till stor del ur vedens
lignin genom biologiska processer. Självfallet
utgör de naturliga huminsyrorna komplexa
blandningar av olika substanser och vi bearbetar
därför tillsvidare huvudsakligen de "artificiella
hu-minsyror", som erhålles genom oxidation av
kända fenoler. Härigenom förenklas problemet.
De mikroorganismer, som livnär sig av
humusen, bekämpar uppenbarligen varandra med
kemiska medel. De för ett kemiskt krig mot
varandra. Härigenom inställer sig en jämvikt
mellan de olika arterna, som blir konstant, så länge
de yttre omständigheterna förblir oförändrade.
Inträder en störning, t.ex. genom att skogen
avverkas, kommer jämvikten att påverkas; i
vilken riktning har man för närvarande ringa
möjlighet att avgöra. Resultatet kan bli, att t.ex.
vissa för träden, och därmed också för
människan, skadliga mikroorganismer tar överhanden.
En urskog ger kanske inte så stor avkastning per
hektar, inen skogen är sund sedd ur naturens
synvinkel. En kulturskog ger större avkastning,
men den löper alltid risk att urarta.
Studiet av skogsmikroorganismernas kemi har
lett till upptäckten av många biokemiskt aktiva
ämnen, av vilka flera fått medicinsk betydelse.
Vi har emellertid närmast inriktat oss på att
studera de svampars kemi, som utmärker sig
för stark antagonism mot rotrötan, svampen
Fornes annosus. Rotrötan är en av de största
värdeminskarna i våra skogar. I samarbete med
E Rennerfelt vid Statens Skogsforskningsinstitut
har en stor mängd kemiska beståndsdelar i
skogens mikroorganismer undersökts med avseende
på aktivitet mot rotrötesvampen. Många sådana
substanser har visat sig vara utomordentligt
giftiga för denna organism.
Mykorrhizasvam par
Ett annat problem av stor skoglig betydelse
utgör mykorrhizasvamparnas biokemi. Dessa
svampar lever i symbios med skogsträden och
underlättar uppenbarligen deras näringsupptagande.
Det är därför, som skogsträden kan växa på den
i allmänhet ganska näringsfattiga svenska
skogsmarken. I kemiskt avseende är
mykorrhizasvain-parna praktiskt taget okända. Myrkorrhizans
fysiologi har däremot undersökts av bl.a. E
Melin och hans medarbetare i Uppsala. Vi liar
försökt rikta de rena kemisternas uppmärksamhet
på denna betydelsefulla fråga och på
mykorrhizasvamparnas kemi överhuvudtaget.
Redan det första försöket, som gällde en i
Sveriges sura skogsmarker mycket vanlig och
viktig, genom sin gula färg påfallande
mykorrhiza-svamp, ledde till en oväntad upptäckt. Ur denna
svamp, Corticium croceum, isolerades nämligen
en gulröd substans av helt ny strukturtyp, det
så kallade corticrocinet: HOCO—(CH = CH)0—
—COOH. Genom sin släktskap med andra
svampfärgämnen, t.ex. det röda muscarufinet i den
vanliga flugsvampen, även den en viktig
mykor-rhizabildare, erhölls välkomna konnektioner med
andra svampämnen och även lavbeståndsdelar,
som kastar ljus över viktiga och ännu
ouppklarade frågor, t.ex. uppkomsten av de sexledade
bensenringarna, som är så vanliga i naturen.
Tyvärr vet man ännu ganska litet om hur olika,
av mikroorganismer bildade ämnen inverkar på
mykorrhizasvamparnas trivsel. Melin har
uppmärksammat denna fråga och visat, att
mikroorganismer och förna innehåller ämnen, som
inverkar antingen befordrande eller hämmande på
mykorrhizasvamparnas tillväxt. Med kännedom
om den betydelse, mykorrhizasvamparna har för
skogen, förstår man lätt, vilken betydelse
balansen mellan de olika mikroorganismerna i
marken kan ha för skogsträden. Det är fråga om
förhållanden, som erinrar om pH’s betydelse för
utbildningen av växtsamhällen, men ofantligt
mycket mer komplicerade. Även de högre
växterna kan påverka varandra med kemiska medel
främst genom exsudat från rottrådarna. Ibland
har skadedjur anpassat sig till rotexsudaten och
ledes av dem frain till värdväxterna.
Lavar
Lavarna innehåller en stor mängd synnerligen
säregna ämnen med ofta högst bizarra struktu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
