Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Skogskemiska problem, av Holger Erdtman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.540
TEKNISK TIDSKRIFT
rer. Det har länge varit känt, att vissa lavämnen
är giftiga, och de har tidigare använts för att
förgifta åtel, t.ex. för varg. Därav kommer t.ex.
namnet "varglav". Andra lavar har använts i
folkmedicinen mot "bröstvärk", åter andra för
färgning av textilier. Moderna undersökningar
visar, att många lavämnen utmärks av hög
fysiologisk verkan.
Vi har i samarbete med industrin och
Skogsforskningsinstitutet startat en undersökning av
lavarnas roll i skogens biologiska jämvikt. En
del lavämnen har redan visat sig vara mycket
starkt giftiga mot rotrötesvampen. En sak, som
i detta sammanhang intresserar oss är huruvida
lavämnen har någon inverkan på groningen av
frön och på groddplantor av t.ex. gran, björk och
tall. Föryngringen i våra skogar är inte bara en
fråga om ljus, fuktighet och pH utan utgör
också ett stort organiskt-biokemiskt
problemkomplex.
Från skogligt ekologiskt håll framhålles ofta
att det ju ändå först och främst är tillgången
på ljus, vatten, närsalter, fosfor och framförallt
kväve, som är bestämmande för
skogssamhällenas utbildning och skogens hälsa. Ingen vill
förneka, att dessa förhållanden är av
grundläggande betydelse, likaväl som ingen förnekar den
Newtonska världsbildens betydelse för vår
nuvarande uppfattning av omvärlden. Ingen menar
väl att tillkämpandet av vår nya och fördjupade
världsbild för den skull varit betydelselös för
teknik och vetenskap.
Veden
Lämnar man frågan om skogsmarkens kemi
och riktar sitt intresse mot skogsträden, griper
man över på områden, som delvis täcker den
ordinarie träkemins domäner. Träkemin, såsom
man vanligen uppfattar denna gren av kemin,
befattar sig huvudsakligen med problem, som
berör vedens kvantitativt sett större
beståndsdelar, sådana produkter, som har direkt ekonomisk
betydelse. Den "skogskemiska träkemin"
intresserar sig emellertid lika gärna för de små
substanskvantiteterna i ved, bark, barr och löv, om
de har någon påtaglig betydelse i skogen, t.ex.
som skydd mot infektioner och dylikt.
Vi har medvetet lagt upp vår forskning inom
detta speciella område på en bred basis för att
försöka få fram allmänna synpunkter av
skog-lig betydelse. Inledningen till detta arbete utgör
studier över "Holmbergs sulfitlutslakton", som
jag utförde i hans laboratorier i början av
trettiotalet samt över tallkärnvedens
sulfitkokshäin-mande ämne, pinosylvinet, som studerades på
Hägglunds institution för tio år sedan.
Pinosylvinet har stötts och blötts i många
avseenden under det senaste decenniet. Att det
utgör tallkärnvedens speciella skydd mot
rötsvampar har klarlagts av Rennerfelt. Det är starkt
giftigt mot insekter, fiskar och även varmblodiga
djur. En statistisk undersökning av
pinosylvin-halten i tall från hela Sverige har utförts och
lämnat intressanta upplysningar. Det är tydligt,
att man vid t.ex. rasförädling av tall måste
försäkra sig om att elitträd, som uttas som
föräldra-träd för våra framtida skogar, verkligen håller
måttet vad kärnan beträffar. Kemiska elittallar
är ganska sällsynta (ca 3 %). En vacker,
snabbväxande tall med dålig kärnved är icke en
önskvärd avelstall! Tallvirkets kvalitet och pris borde
bedömas mot bakgrunden av dess pinosylvinhalt.
Snabbmetoder att bestämma denna har nu
utarbetats, och kan handhas av otränad personal ute
i markerna. Bestämningarna tar blott några få
ögonblick.
Pinosylvinet förekommer icke blott i den
vanliga tallen utan är karakteristiskt för hela
tallsläktet. Utom denna fenol innehåller tallarna
andra fenoliska ämnen tillhörande flavonernas
grupp. Liksom tallsläktet kan botaniskt
uppdelas i olika underavdelningar, kan man kemiskt
samordna vissa tallarter till kemiska
underavdelningar, och det är intressant att se, att kemi
och botanik härvid kommer till i stort sett
samma resultat. Släktskapsförhållandena avspeglar
sig således i kärnvedens kemi.
Vad som gäller för de olika arterna inom ett
släkte, går igen, när man jämför släktena
sinsemellan. Granarnas och hemlockträdens (Tsuga)
kärnved innehåller conidendrin
(sulfitlutslakton) och detta förråder en inbördes släktskap.
Liknande samband är kända mellan många
släkten. Sådana akademiska synpunkter som
barrträdens inbördes släktskapsförhållanden synes
kanske icke höra hemma på en institution vid
en teknisk högskola. Detta är emellertid icke
min åsikt. I själva verket sporrar oss denna
akademiska målsättning till att underkasta allt flera
barrträds kärnved en grundlig undersökning.
Därigenom öppnar sig vägen till de oväntade
upptäckter, som man icke kan systematiskt
arbeta sig fram till.
Våra ansträngningar på detta område har haft
en framgång, som vi vid arbetets början aldrig
vågat drömma om. Undersökningarna av vissa
cypressartade barrträd har lett till upptäckten
av en helt ny klass av biologiskt aktiva
föreningar, innehållande säregna sjuringar, den så
kallade thujaplicingruppen. Dessa ämnens starka
insekt-, fisk- och svampdödande egenskaper
kommer att stimulera intresset för syntetisk
genomforskning av det nya området och kan
därigenom i sinom tid leda till praktiskt värdefulla
produkter.
Conidendrin
Endast ett litet exempel må illustrera, vad som
nyss antyddes. Holmbergs sulfitlutslakton ansågs
länge utgöra en "akademisk kuriositet" värd en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
