Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Mikrokemisk metodik vid kärnforskning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.546
TEKNISK TIDSKRIFT
1 ljuskälla, 2 kondensorlins,
3, 4 planspeglar, 5, 6
mikro-skopokular 15 X, 7, 8
planspeglar, 9 mattskiva, 10
vertikal upphängningsfiber för
vågbalk, 11 vågbalk, 12
tor-sionsfiber, 13 torsionsratt, 14
skala med nonie, 15, 17
planspeglar, 16, 18 linser, 19
upphängningsfiber för vågskål,
20 brunn för vågskål, 21
arretering för vågskål.
Fig. 6. Torsionsvåg med vertikal upphängning enligt Garner.
Fig. 7. Redskap för vägning med mikrovåg; 1, 2 vågskålar
av tunnt platinableck, 3, 4 vågrör av platina resp.
aluminium, 5 vågrör av glas eller kvarts, 6 våg flaska med
kulpropp, 7 mikromuff el med yttersköld av platina, 8
juve-lerarpincett, 9 mikroexsickator.
Fig. 8. Apparater för arbete med lösningar i mikroskala;
1 mikroskop, 2 mekaniskt bord, 3 löpare av metall, 4
mikrokon, 5 mikropipett, 6 injektionsspruta, 7
mikromani-pulator, 8 metallstativ, 9 luftdriven centrifug, 10
mikro-koner, 11 magnetisk summer, 12 omrörartråd av glas,
13 graderad pipett, 14 självfyllande pipett.
Fig. 9. Apparat för
mikrobestämning av löslighet; kapillärrören
fast hålls lämpligen med ett
gummiband, som läggs runt hjulets
periferi.
het. För den förra behövs vid högre belastning en relativt
grov fiber, som uppenbarligen icke kan användas till
tor-sionsfiber. Konstruktionen måste därför ändras, så att en
särskild torsionsfiber kan insättas. Det bör framhållas, att
vågens känslighet naturligtvis sätter en gräns för, men
därför icke bestämmer vägningens noggrannhet, när vågen
används som nollinstrument. Precisionen beror i stället
på den noggrannhet, varmed man kan mäta den kraft, som
behövs för återföring av vågen till nolläge.
I allmänhet är de ovan beskrivna vågarna mindre
känsliga för yttre störningar än vanliga mikrovågar.
Kantilever-och enkla torsionsvågar kan mycket väl användas i rum
med varierande temperatur. Ehuru de är något känsliga
för vibrationer, dämpas sådana snabbt. Särskilda
uppställ-ningsanordningar behövs därför icke, utom när
vibrationerna är ihållande och tämligen starka. Statisk elektricitet
kan ibland störa vägningarna särskilt i mycket torrt väder.
Man brukar därför ha en joniseringskälla i vågskåpet
(fig. 1), varvid en a-aktivitet på 106 sönderfall/min är fullt
tillfredsställande. Vågarna ändrar icke sin känslighet
märkbart vid långvarig användning. Trots att de är
mycket bräckliga, har de visat sig hålla bra, även när de
betjänas av relativt otränad personal. Kantilevervågen har
t.o.m. kunnat användas på övningslaboratorier.
Tillbehör, som används vid vägning med dessa känsliga
vågar, visas i fig. 7. De flesta redskapen hanteras med
juvelerarpincett. Vanligen belastas vågarna för hand, men
ibland använder man en enkel apparat enligt 7 (fig. 8).
Arbete med lösningar i mikrogramskala
Den apparatur, som visas i fig. 8, är den vanligen
använda vid arbete i mikrogramskala. Den har visat sig
användbar vid koncentrering, rening och isolering av de
första rena proven av plutonium, neptunium, americium
och curium. Mikroskopet är stereoskopiskt och har stort
synfält. Dess förstoring blir då relativt liten men är fullt
tillräcklig för vanliga ändamål. Mikropipetterna kalibreras
genom vägning av den kvicksilvermängd, som de avlämnar,
varvid en noggrannhet på ± 0,02 % lätt kan uppnås.
Framställning och analys av toriumoxalat kan beskrivas
för att ge en föreställning om den något ovanliga tekniken.
Från en ca 0,003-m förrådslösning av toriumnitrat i 1-m
salpetersyra tas 5 ul i en mikropipett 13 (fig. 8) med hjälp
av en 1 ml injektionsspruta. Pipetten sätts sedan i en
klämma på manipulatorn 7. En förut vägd 20 /ti
kvartskon 5 (fig. 7) fastsätts i metalllöparen 3 på det
mekaniska bordet. Könen bringas i mikroskopets synfält,
pi-pettens spets närmas till 1 mm från könens öppning och
inriktas noggrant längs dess axel, varvid man tittar genom
mikroskopet vid den slutliga justeringen. Därefter skjuts
pipettspetsen in, så att den når könens botten.
Sprutans kolv skjuts sakna in under vridning, tills litet
vätska kommit in i könen. Insprutningen fortsätts med låg
och konstant hastighet, varunder pipettspetsen dras ut,
allteftersom könen fylls. Härigenom undviks onödig
väfning av spetsens ytteryta. Pipetten töms icke fullständigt,
ty den därvid uppkomna plötsliga tryckändringen skulle
medföra, att provet stänktes upp på könens väggar. Man
låter 1 % av provet bli kvar i pipetten, och en enda
sköljning är då tillräcklig för praktiskt taget kvantitativ
överföring. Pipetten dras ut, och dess spets placeras i en
droppe av 0,5-m salpetersyra på 2—3 y\. Denna sugs
in helt och hållet, varefter pipetten fylls till märket
med vatten från en annan droppe. Sköljvätskan överförs
till könen.
Med en annan kalibrerad pipett tas 2 /d 0,6-m oxalsyra,
som också överförs till könen. Blandningen rörs om med
en magnetiskt driven glastråd och får stå i en timme.
Härunder är könens öppning täckt med "parafilm", en
halv-plastisk paraffinliknande film. Könen placeras i ett större
rör, som även tillsluts med parafilm, varefter centrifugeras
i en apparat enligt 9 (fig. 8). Könen sätts ånyo upp på
bordet och den klara vätskan sugs försiktigt bort med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
