Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Mikrokemisk metodik vid kärnforskning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1950
547
pipett. Därefter tvättas med tre 2 portioner destillerat
vatten och torkas genom att rikta en ström av varm,
filtrerad luft in i könen. Denna vägs på 0,001 u\ när.
Oxalatet löses sedan i 2-m svavelsyra, överförs till en liten
flat porslinsskål, behandlas med överskott på ställd 0,005-m
cerisulfatlösning och titreras tillbaka med
ferroammonium-sulfat med ferrofenantrolin som indikator. Blindtitrering
görs för att fastställa ändpunktsfelet. Metodens
noggrannhet uppges vara ±0,3 %.
Löslighetsbestämningar för olika föreningar kan utföras
med stor noggrannhet på mycket små prov. Sådana
bestämningar underlättas genom radiometriska mätningar på
lösningar i jämvikt med fast fas. För Pu339 kan t.ex. så
litet som 0,01 ug användas för löslighetsbestämning med ett
fel på mindre än 2 %. Liknande bestämningar på icke
radioaktiva ämnen fordrar prov på flera ug.
En apparat för mikrobestämning av löslighet visas i
fig. 9. Fast ämne och lösningsmedel placeras i kapillärrör
av glas, dessa smälts igen och fastsätts i spåren på hjulet,
som sätts i rotation med en liten motor. Härvid sker en
ständig omröring av fast och flytande fas. Hjulet, som
är av lucite (polymetylmetakrylat), kan placeras i en
termostat. När jämvikt nåtts, centrifugeras, varefter rören
öppnas, och vätskan sugs upp i en pipett för analys. Denna
kan utföras genom torkning på en tunn glasskiva och
radiometrisk undersökning eller genom kemisk analys, t.ex.
överföring till oxid genom glödgning och vägning.
Framställning och undersökning av föreningar i fast fas
En stor del av bestämningarna av de kemiska
egenskaperna hos aktinidseriens element (Tekn. T. 1950 s. 446)
har utförts med föreningar i fast form. För att lyckas i
arbetet med mycket små prov av labila, fasta ämnen
fordras ytterlig omsorg, långt större än vid hanterande av
makrokvantiteter. Några jåg vattenånga, som adsorberats
vid ett rörs väggar, är t.ex. tillräckligt för att överföra
ett prov SmCLj på 10 (xg till oxiklorid, under det samma
vattenmängd knappast kan märkbart påverka 1 g av
samma ämne. Man kan uppställa följande tre allmänna
villkor, för att arbete i mikroskala skall lyckas: ett system för
åstadkommande av högt vakuum, 10~6—10 7 torr;
avgasning av apparaturen med utomordentlig noggrannhet;
omsorgsfull rening av de gasformiga reagens, som införs i
apparaten. De apparattyper, som oftast används vid arbete
med fasta ämnen i mikroskala, visas i fig. 10.
Oxider av aktinid- och lantanidelement kan framställas
genom att glödga några ug oxalat, hydroxid, peroxid eller
nitrat på ett tunt platinableck i muffel 7 (fig. 7). Den
erhållna produkten kan sedan överföras till ett kapillärrör
för närmare undersökning med röntgen eller enligt andra
metoder, överföringen av oxiden kan ske i enstaka korn
med en fin nål av wolframtråd, varvid man tittar genom
ett stereomikroskop med 15—20 gångers förstoring.
Hygro-skopiska eller radioaktiva prov måste hanteras i en sluten
kammare enligt fig. 11.
Oxider, som skall vägas, framställs direkt i en tunn
vågskål av platina. Om de skall användas som utgångsmaterial
vid framställning av andra kemiska föreningar, t.ex.
me-tallhaloider, framställs de i finfördelad form genom
glödgning av oxalaten vid låg temperatur. Nitraten är härvid
olämpliga, och temperaturer över 600°C måste undvikas,
ty oxiderna fås då i mindre reaktiv form.
Man har framställt oxider med högre oxidationstal än de
vanliga, som fås vid upphettning i luft. Härvid har man
behandlat de lägre oxiderna med kvävoxid eller atomärt
syre i en apparat enligt fig. 12. En annan metod är
upphettning i bomb enligt fig. 10 H vid ett syrgastryck på
100—200 at a. Lägre oxider har i allmänhet erhållits
genom reduktion med vätgas i apparater liknande den i
fig. 10 .4. Utgångsmaterialet tas i en degel av platina, tantal
eller annat lämpligt material. Reduktionens stöckiometri
kan studeras, om man använder ett platinakärl enligt
fig. 10 E. När reduktionen är färdig, pumpas vätgasen ut
Fig. 10. Vanligen använd apparatur vid arbete med fasta
föreningar. A. Vakuumugn; 2 vattenkyld slipning, 3
värme-spiral, 4 fönster. B. Degel. C. Värmelement; 2 band av
wolfram eller tantal. D. Dubbelt degelsystem för
metall-framställning; 1 ytterdegel av t.ex. BeO, ThOt eller TaC,
2 innerdegei, 3 lock till denna, 4 plugg till ytterdegel.
E. Vägflaska av platina; 1 flaska, 2 bricka av teflon,
3 skruvlock. F. Apparat enligt Fried för framställning av
haloidföreningar; 1 ugn, 2 sublimat av haloid, 3
kvarts-kapillär, 4 slipning av kvarts, 5 termoelement. G. Apparat
enligt Lohr m.fl. för framställning av haloidföreningar;
1 ugn, 3 skepp, 4 kapillär, 5 termoelement. H. Mikrobomb;
1 stålhylsa, 2 kvartskapillär, 3 prov. I. Gravimetrisk
apparat för reaktion mellan fast fas och gasfas; 1
kantilever-våg, 2 vågskål med prov, 3 plant fönster, 4 mikroskop,
5 ugn.
vid hög temperatur, kärlet kyls, fylls med ren, torr argon,
tillsluts snabbt och kan sedan vägas.
Lägre oxider av americium kan framställas genom
kemisk sönderdelning av högre oxider i platinakärl vid högt
vakuum. Jämviktsbestämningar vid termisk sönderdelning
av praseodymoxider har utförts med prov på blott några
få mg i en apparat enligt fig. 13. Metodens tillförlitlighet
provades först genom att studera kopparoxids termiska
sönderfall, som tidigare noggrant undersökts i makroskala.
Haloidföreningar av aktinidelement har framställts på
flera olika sätt. Den mest använda apparaturen visas i
fig. 10 F och G. Några jwg oxid införs i det tunnväggiga
kapillärröret, som därefter placeras i ugnen och evakueras.
När provet upphettats till lämplig temperatur, släpps
haloidförening in i röret. Man har använt CC14 för
framställning av klorider och A1C13, A1A3 och ACJ3 för
framställning av klorider, bromider och jodider. I senare fallen
sublimeras aluminiumhaloiden till oxiden, kapillären smälts
igen, tas i ett grövre rör och upphettas till 500° i flera
timmar. Därefter innesluts kapillären med vax i ett
glasrör med öppen kikkran, så att spetsen når in i den senare
och kan brytas av genom stängning av den. När detta har
skett, evakueras och sublimeras i fraktioner.
Oxihaloidföreningar av aktinid- och lantanidelement har
framställts genom termisk sönderdelning av vattenhaltiga
haloidföreningar och genom hydrolys i ångfas av
vattenfria haloidföreningar i blandning med vatten- eller
klor-väteånga. Den senare metoden är lämplig vid undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
