- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
580

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 17 juni 1950 - McGregor lastluckan i nytt utförande, av Stig O W Bergström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.580

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. McGregor-luckan, t.v. i första skedet av öppnandet, observera rullen i centerlinjen, som tar upp friktionen mellan
två närliggande sektioner; t.h. på väg att stängas.

det främre, inre hjulparets spår sänker sig. För att stuva
undan luckorna behöver man endast anbringa dragkraft
på den lucka, som sist löper in i stuvningskappen; övriga
luckor skjutes av närmast efterföljande. Då en lucka
börjat pivotera, minskas friktionen mot den påskjutande
luckan genom att kraften överförs av en kontaktrulle i
centrumlinjen, fig. 1. På de båda yttre sektionerna finnes
beslag för fästande av dragvajern, som användes vid
öppning och stängning av luckan.
På "Mamaku" öppnades en fyrsektionslucka på 40 s från
stängt och säkrat läge. Är luckan kilad och låst, får man
först lossa kilarna och så vrida excenterhjulens nav 180°
— detta sker med ett bräckjärn, som passar i fattningen
på näven. Luckorna höjer sig nu så att endast hjulen vilar
mot karmtoppen. En dragvajer fästes mellan den bortersta
sektionen och en vinsch eller ett brytblock) vid
stuvningskappen (se fig. 1). Sektionerna skjutes därvid in i
stuvningskappen och har, när den sista luckans pivårulle har
krupit upp på stigspåret, samtliga intagit vertikalt läge inne
i kappen, där de kan beslås under lastningen respektive
lossningen.

"Mamaku"s fyrdelade luckor stängdes vid demonstration
på ca 35 s. Stängningen sker genom att den vid öppnandet
använda vajern kastas om att dra mot luckans motsatta
ände (se fig. 1). Den sist stuvade sektionen faller
självmant ned på karmtoppen och allteftersom dragvajern tas
hem, följer övriga sektioner efter, enär pivårullarnas axlar
är sinsemellan förbundna med stålvajrar. Till slut skiftas
dragvajerns fäste över till den sist utdragna sektionen och
sektionerna samsas åt (fig. 3); i detta läge och utan annan
tätning, skalkning eller kilning är luckan fullkomligt
vattentät. Luckan kan nu låsas — över en natt eller så —
genom ett enda hänglås. Vid avgång slås excenternaven
om 180°, lockens kanter faller ner på karmens toppfläns
och luckan kilas och tätas slutgiltigt.

Med hänsyn till de konstruktioner, som tidigare har
lanserats av McGregor, kan man förmoda, att luckorna
utföres självtätande. De många tvärskeppsskarvarna gör att
självtätande luckor måste bli mycket dyrbara och
besvärliga att utföra. Som jämförelse kan nämnas, att den
tidigare Macancing-luckan (MacGregor & King) icke har mer
än två mycket korta tätningskanter, vilka ej belastas av
locktyngden. I gengäld blir problemet med denna äldre
lucktyp dels hur man skall kunna utforma
pivoterings-lagret vid större luckdimensioner, dels olägenheten med
steget i luckkarmen och även stuvningsplatsen för de stora
stålsektionerna.

Den nya luckkonstruktionen företer många likheter med
B & W-luckan (Tekn. T. 1948 s. 348) och kan väl närmast
anses som en utveckling av denna typ. Regntätheten är
därvid ett betydelsefullt pius, som dock troligen har
vunnits på bekostnad av enkelheten i utförandet och därmed
vikt och kostnad (Shipb. a. Shipping Rec. 10 nov. 1949).

Stig O W Bergström

Fig. 3. En luckas sektioner samsas åt genom omkastning
av dragvajern; skarvarna tätar nu mot t.o.m. stark
vatten-besprutning under längre tid.

McGregor lastluckan i nytt utförande. I samband med
leveransen av M/S "Mamaku" — byggd av Henry Robb,
Leith — kunde MacGregor hösten 1949 demonstrera det allra
senaste i fråga om självstuvande och självtätande luckor.

Luckan, fig. 1, består av flera — fyra till sju — rullbara
stållock, löpande på luckkarmens toppfläns. I
lucköppning-ens ena ände är en stuvningskapp placerad. Lucklocken
hänger vertikalt då de är stuvade och helt fritt från
öppningen, exempelvis under en vinschplattform. Varje lock
sträcker sig över hela luckbredden; långskeppsmåttet är
på "Mamaku"’ ca 2 m. Sektionernas översida faller mot
sidorna, varigenom en profilförstärkning av vebbarna
erhålles. Då locken rullas längs lucktoppen, uppbärs de av
två par excenterhjul, fig. 2. Ena paret hjul — närmast
stuvningsänden — löper innanför, det andra utanför en
styrskena på toppflänsen. Sektionerna vrides till vertikalt
läge då de når stuvningsänden, genom att de två
pivå-rullarna äntrar ett stigspår på vardera sidan, samtidigt som

Fig. 2.
Excenterhjulens
utformning
på MlS
"Mamaku".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free