Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Teknikens samhälle och människan, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
593
tid blivit utpekad i stora tidningsrubriker, han
kan också bli en skydd man, en stämplad
individ, föremål för andlig bojkott. De mänskliga
passionerna böljar fram genom tillvaron enligt
lagar som inte förändras stort. De är en del av
grunden för vår tillvaro. De tekniska
hjälpmedlen förstorar ett fenomen, förminskar ett annat,
men de förändrar inte själva grundvillkoren för
mänsklig verksamhet.
Man kan ur ett klart tekniskt framsteg som
radio eller press få fram en sida som är
gynnsam, en annan som är ogynnsam. Det är
gynnsamt med den större nyhetsmassa, som nu sprids
till jordens alla hörn, den kunskap om världen
som detta innebär; det är gynnsamt med den
organiserade kontroll, som nu kan övas, låt vara
att säkerheten aldrig blir hundraprocentig. Men
det är ogynnsamt med den makt, som detta
tekniska framsteg sätter i diktatorernas händer. Den
moderna diktaturen, Hitlers likaväl som Stalins,
skulle aldrig kunna övas utan benäget bistånd
av tekniken, och inom tekniken även av press
och radio. Ryktet i gamla tiders samhälle kunde
aldrig helt likriktas, inte ens med den
effektivaste tänkbara skvallercentral; alltför många
krafter var i rörelse, alltför många människor
engagerade, ett väldigt psykologiskt motstånd
gäckade varje försök. Nu kan felaktiga nyheter
matas i en nation morgon, middag och kväll,
varje läcka kan täppas till, varje avvikelse
förbjudas. Och åsikterna kan levereras med
bedövande enformighet tills offren tröttnar.
Mitt påstående nyss, att den nya tidens
opions-bildande förhållanden följer psykologiska lagar
som gällde också förr i världen, måste alltså
modifieras så: motsvarigheten finns endast om
de nya tekniska hjälpmedlen utnyttjas under
full demokrati, begagnas av flera slags
människor och åsiktsriktningar. Begagnas de
däremot bara av en enda maktcentral —
diktatorernas — då får de en rent förödande verkan, som
totalt skiljer sig från den som en gammal
nyckfull tid med sina många nyanser och avvikelser
var i stånd att åstadkomma.
Psykologiskt sett bygger det tekniskt
avancerade samhället på samma grund som det
tekniskt primitiva; men tekniken öppnar samtidigt
en möjlighet till maktkoncentration som förr
var okänd och ger ondskan en chans till
effektivitet som tidigare varit utesluten. För att
teknikens erövring verkligen skall beteckna ett
framsteg, måste således — i det exempel jag här
rör mig ined — dessa erövringar praktiseras i
en atmosfär av största möjliga frihet. Gamla
goda rön om frihetens värde och förtryckets
förkastlighet får alltså en ny relief i det tekniska
samhället; nu är det inte längre fråga om ett
värde att poetiskt prisa, en ordning att hålla mer
eller mindre ivrigt på, utan 0111 ett formligt
livsvillkor för kulturen.
Slutsatsen blir, att samtidigt som samhället
blivit mera raffinerat, har det också blivit långt
mera ömtåligt. Vad som förr i den slarviga
ungefärlighetens, den bristande organisationens och
den dåliga teknikens samhälle kunde vara något
ganska gott i jämförelse med något mindre gott,
det har nu blivit själva betingelsen för livet. Det
är alltså tekniken som framför de flesta andra
makter och genom sin blotta existens framhäver
den absoluta nödvändigheten av en fri
demokratisk ordning, där flera parter kontrollerar
varandra, och där likriktning uteslutes med hjälp av
maktfördelning, offentlighet och ömsesidig
kontroll.
Det är kanske en överraskande slutsats. Men
det är inte den enda överraskning man stöter på,
då man börjar granska den mänskliga faktorns
roll i det tekniska och det mindre tekniska
samhället. Den gamle Adam slipper vi inte ifrån, men
han har blivit riskablare nu. Stämmer inte det
rätt väl med resonemanget om atombomben?
Själv tror jag att det är den allt mer
aktualiserade insikten om detta faktum, som på senare år
kommit svenska teknologer och ingenjörer att
med en helt imponerande kraft ägna sig åt
studiet av kulturfrågor. Tekniken för tydligen inte
bort från det allmänmänskliga, den leder fram
dit, bara vi hunnit vänja oss vid den.
Pianovirtuosens utveckling —
en liknelse om teknik och innehåll
Förhållandet mellan tekniken och människan,
mellan tekniskt kunnande och andligt innehåll
skulle jag till sist vilja illustrera med en bild.
Tänkom oss en blivande pianist som barn. Han
spelar "Blinka lilla stjärna" med ett finger och
överväldigas av skönheten i denna upplevelse.
Barnet får lust att spela piano och så börjar det
besöka en pianolärarinna.
Då gör tekniken sitt inträde. Då blir det fråga
om att räta och kröka fingrar med minsta
möjliga kraftförlust, då gäller det att slå ner på rätt
tangent på det rätta, mjuka sättet, då gäller det
skalor och etyder. Är då barnet av den energiska
sorten, övar det skalor och gör fingergymnastik
så det står härliga till.
Vid det laget är barnet överväldigat av sitt möte
med tekniken. Vill det sig riktigt illa, glömmer
barnet musiken. Det kommer nog i varje
pianospelares liv en period, då tekniken spelar större
roll än innehållet, då uppmärksamheten hänger
mera fast vid enskildheter än vid helheten, mera
vid framförandet än vid musikupplevelsen, mera
vid fingrets rätta krökning eller oktavgreppens
eller löpningarnas svårighet än vid den
musikaliska innebörden.
Men på andra sidan den tekniska
övergångsperioden, den period då tekniken är en
bländande, självständig storhet, väntar den tid, då
tekniken är självklar, då den inte längre vållar sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
