Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Böjhållfastheten hos furuvirke och dess beroende av kvistar och dimensioner, av Einar Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
605
Böjhållfastheten hos furuvirke och
dess beroende av kvistar och dimensioner
Docent Einar Lindholm, Stockholm
Genom hållfasthetssortering av
konstruktionsvirke avser man att uppnå en avsevärd
virkesbesparing inom landet. I K. Byggnadsstyrelsens
"Anvisningar till byggnadsstadgan" anges de
fordringar, soin virket måste uppfylla, för att
kunna godkännas som konstruktionsvirke T 100.
På grundval av dessa fordringar har
T-virkes-föreningen utarbetat tillämpningsföreskrifter
försortering och märkning av detta virke.
Dessa regler grundar sig på den undersökning
över svenskt furuvirkes hållfasthetsegenskaper,
som på uppdrag av Svenska
Trävaruexportföreningen under åren 1940—44 utfördes av B
Thunell1. Som resultat av undersökningen erhålles
samband mellan kviststorlek och böjhållfasthet.
Emellertid framgår av Thunells tabeller, att
böjhållfastheten dessutom är starkt beroende av
virkesdimensionen. För dimensionen 2" X 4"
erhåller Thunell medelvärdet 475 kp/cm2, för
2" X 6" 415 kp/cm2, för 2" X 8" 367 kp/cnr och
för 3" X 9" 323 kp/cm2. Detta synes ej ha
observerats av Thunell, utan han bildar direkt
medelvärdet av dessa värden och tar i övrigt ingen
hänsyn till detta starka dimensionsberoende. Till
följd härav tas ej heller i "Anvisningarna" och
T-virkesföreningens tillämpningsföreskrifter
någon hänsyn härtill.
En utförlig undersökning av
dimensionsberoendet måste emellertid vara av praktiskt intresse.
Genom tillmötesgående från Svenska
Trävaruexportföreningen har jag haft möjlighet att ta
del av det omfattande primärmaterialet och
genomfört en ny bearbetning av detta under
hänsynstagande även till dimensionen2.
Teoretisk undersökning
av kvistens inverkan på hållfastheten
Som mått på kvistens storlek användes
kvist-kvoten, dvs. förhållandet mellan kvistens bredd
och ifrågavarande sidodimension.
Teoretiskt kan visas, att när kviststorleken
växer, avtar böjhållfastheten linjärt med
kvistkvoten. Beviset grundar sig på det enkla, ehuru
rätt osäkra antagandet, att kvistens inverkan
Sammandrag av uppsats i Tekniska Skrifter nr 144 (1950).
620.174 : 674.032.475
endast innebär, att den förminskar det
ursprungliga tröghetsmomentet för tvärsnittet. Denna
starka förenkling synes vara enda möjligheten
att angripa problemet teoretiskt och har använts
både av amerikanska författare3 och Thunell1.
Men det är klart att denna metod har giltighet
endast för små kvistar. För stora kvistar
kommer fiberstörningen kring kvisten att skäras av
sågsnitten och vidare kommer neutrallagret att
förskjutas. Det synes därför vara helt omöjligt
att teoretiskt behandla hållfastheten för stora
kvistar, varför vi för dessa helt måste lita till
experimenten.
Vid den statistiska behandlingen av
mätresultaten är det därför lämpligt att sätta oB = a — ß ■ k"
där oB är böjhållfastheten, oc och ß konstanter
och k" kvistkvoten. De båda konstanterna
varieras tills överensstämmelsen med
mätresultaten blir så god som möjligt. För små kvistar
kan vi vänta god överensstämmelse, men för
stora kvistar behöver detta ej nödvändigtvis
vara fallet. Dock framgår av slutresultaten, att
överensstämmelsen är god även för stora kvistar,
varför tydligen den rätliniga kurvan är en god
arbetshypotes i hela det undersökta
kvistkvots-området.
Thunells behandling av mätresultaten
Thunell1 lägger huvudvikten vid stora kvistar
och avskärningen av fiberstörningen kring dessa.
Han erhåller därför hvperboliskt samband
mellan kvistkvot och hållfasthet (oB — A (1
-j–f D/(E + /c")), där A, D och E är
konstanter). Vid jämförelsen mellan teori och experiment
erhålles naturligtvis god överensstämmelse för
stora kvistar, men för små kvistar blir
överensstämmelsen så dålig, att en särskild
korrektionsterm måste införas för små kvistkvoter.
Böj hållfasthetsundersökningen utfördes
emellertid ej endast med virke av handelsdimensioner
utan även med små provkroppar (1" X 1") utan
kvistar. Dessa visade sig ha betydligt högre
hållfasthet än vad som erhölls ur hyperbel med
korrektionsterm. Thunell blev därför tvungen att för
dessa små provkroppar utelämna
korrektions-termen, men enär denna korrektionsterm in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
