Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1950 - Båt, järnväg, bil eller flyg? av Bo Th:son Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
623
1941 1942 1943 1944 1945 1946
Personbilar.
droskbilar .... ? (2,5) ? (1,7) ? (1,7) ? (1,8) 12 900 (1,8) 15 400 (1,6)
Bussar . . . ? (0,15) ? (0,14) ? (0,14) ? (0,14) 120 (0,11) 140 (0,12)
Järnvägar 39 (0,09) 110 (0,11) 262 (0,19) 249 (0,16) 145 (0,10) 115 (0,11)
Flygplan . 35 (1,4) 55 (2,3) 22 (0,8) 48 (1,3) 76 (1,3) 75 (0,75)
Siffror utan parentes anger totala antalet och siffror inom parentes
antal dödade per 100 milj. personkm.
Hastigheten är väsentligt högre hos luftfarten
än hos övriga transportmedel. Man måste
emellertid hålla i minnet att hastigheten ur den
resandes synpunkt är beroende av restiden, och
flygets stora transporthastighet kan sällan
utnyttjas förrän vid långa distanser, vilket sålunda
ger en begränsning av flygets
användningsområde, se fig. 6. Den ökade hastigheten, som
innebär en tidsbesparing, kan ekonomiskt värderas
enligt principen tid är pengar. På fig. 9 kan man
se, vilket värde per timme den förlorade tiden
kan ha för att det skall finnas anledning att
välja det snabbare och dyrare transportmedlet.
Turtätheten och regulariteten hör intimt
samman med reshastigheten. En låg turtäthet medför
indirekt en ökning av restiden, enär den resande
då blir tvingad att anpassa sin resa till en för hans
del kanske olämplig tidpunkt. Den mindre
transportenheten, exempelvis bussen och flygplanet,
har som regel större möjligheter att hålla hög
turtäthet. Först när tidsintervallen mellan två
turer motsvarar den genomsnittliga restiden bör
en större transportenhet föredras. Regulariteten,
dvs. förmågan att hålla den uppgjorda
tidtabellen, har länge varit luftfartens stora bekymmer.
Dimma och oväder har fördröjt och förhindrat
genomförandet av transporterna efter uppgjord
plan. Även sjöfarten är känslig för väder i form
av storm, snö och is. Häftiga snöfall kan även
medföra stora avbräck i busstrafiken. När det
gäller regulariteten är järnvägarna alltjämt det
pålitligaste transportmedlet.
Begreppet bekvämlighet är knappast förenligt
med en resa, och därför kan ofta hastigheten
räknas som en fördel i detta avseende. Rent nöje
med en resa kan man väl knappast räkna med
i annat fall än vid personbil, där den resande
själv kan välja färdväg, hastighet och uppehåll.
Som mått på bekvämlighet kan man vidare välja
utrymme per passagerare och golvyta per
passagerare :
m8 nr
I klass båt ...................... 40—80 20—25
II klass järnväg.................. ca 3,5 ca 1,5
III klass järnväg ................. ca 2,4 ca 1,0
Flygplan ........................ ca 2,0 ca 1,0
Personbil ........................ ca 0,8 ca 0,8
Buss ............................ 0,6—1,0 0,3—0,5
Fig. 10. Resultat av
amerikansk
marknadsundersökning,
som visar
inflytandet av olika skäl
hos allmänheten att
icke använda flyg.
Ett sätt att göra resan så dräglig som möjligt
för passagerarna är även en god service ombord.
Här har luftfarten utnyttjat sina möjligheter i
samband med den höga reshastigheten och
erbjuder fria måltider, förfriskningar, lektyr m.m.
Hur allmänheten ställer sig vid val av
transportmedel och hur man värderar de ovannämnda
faktorerna har trafikbolagen försökt klarlägga
genom marknadsundersökningar, vilka som regel
visar att järnvägarna genom sin säkerhet och
bekvämlighet behållit sin marknad. Luftfarten
däremot kämpar mot en ofta felaktig uppfattning hos
allmänheten om stor osäkerhet hos det nya
kommunikationsmedlet, ofta grundat på den stora
publiciteten kring trafikolyckorna, fig. 10.
Fig. 11, som åskådliggör persontrafikmängdens
fördelning på olika transportmedel samt dess
variation med reslängden, ger en uppfattning om
konkurrensförhållanden och
användningsområden. Personbiltrafiken har icke kunnat medtas
i undersökningen i avsaknad av statistiskt
underlag. Ytorna inom de olika kurvorna, vilka
representerar antalet personkm, har på fig. 12
adderats; den översta kurvan ger sålunda den
totala persontrafiken med allmänna
transportmedel. Kurvans symmetriska utseende är
anmärkningsvärt och ger vid handen, att inom två
reslängdsområden utföres det största
transportarbetet, nämligen 4—30 km samt 300—1 500 km.
Detta sammanhänger förmodligen med storleken
på de större städernas influensområden samt
deras inbördes avstånd. Utvecklingen av de olika
persontrafikmedlens andel av den totala trafiken
i USA under tiden 1933—49 framgår av fig. 13,
där stadstrafiken dock är undantagen.
Investeringsbehov
Av oerhörd betydelse för driftekonomin samt
avvägningen mellan de olika
kommunikationsmedlens användningsområden är
investeringsbehovet. Av särskilt intresse är därvid förhållandet
mellan investering i markanläggningar och färd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
