Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1950 - Frekvensreglering på det svenska samkörande kraftnätet. Drifttekniska problem, av Bengt Löf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
651
med 1 % ger upphov till en ändring av — 2 %
hos jordslutningsströmmen. Det är endast de
största näten för 130 kV och högre spänning, där
denna faktor har praktisk betydelse. Det
svenska 200 kV nätet fordrar för närvarande att
frekvensen hålles mellan 49,5 och 50,5 för att inte
släckningen skall äventyras.
Slutligen bör frekvensen även kunna användas
som kriterium för lastfördelning. En noggrann
frekvensreglering gör, att de icke reglerande
stationerna snabbt kan gripa in vid onormala
situationer och begränsa avvikelsen till ett ofarligt
värde, något som naturligtvis inte låter sig göra
om frekvensen redan under normal drift varierar
inom vida gränser.
Slutsatsen av våra erfarenheter är, att en
frekvensreglering med måttligt snabba variationer
om högst ± 0,3 p/s vid 50 p/s tillsvidare är
nödtorftigt tillfredsställande. Man bör emellertid
sträva mot mindre variationer och det förefaller
som om det ekonomiska optimum ligger i
närheten av ± 0,1 p/s. Givetvis bör frekvensregleringen
inte få bli något självändamål som strävar till en
absolut konstant frekvens utan hänsyn till
kostnaderna, utan dessa måste stå i en rimlig
proportion till den faktiska nytta, som en god
frekvens medför. Härvidlag är vi mycket
intresserade att få del av erfarenheter från
konsumenterna.
System för frekvensreglering
Vi har nu alla förutsättningar klarlagda och
kan gå över till att se, hur frekvensregleringen
bör vara utformad. Först några ord om hur den
för närvarande fungerar.
Vattenfallsstyrelsens kontrollrum i Stockholm
övervakar frekvensregleringen på det
samkörande nätet och ansvarar för att i varje ögonblick
en viss kraftstation är tilldelad uppgiften att
reglera ut belastningens variationer, övriga
stationer i landet kör efter på förhand uppgjorda
program och brukar till yttermera visso ha
regulatorerna uppkörda mot pådragsbegränsningen,
så att de knappast reagerar för normala
frekvensvariationer. Fig. 4 åskådliggör i grova drag
hur de olika stationernas drift ter sig. Den
fre-kvensreglerande stationen, i regel Trollhättan,
har ingen avundsvärd uppgift. Först och främst
kan stationen inte drivas med god
vattenekonomi, eftersom man inte kan hålla sig på
verkningsgradskurvans topp annat än korta perioder.
För det andra gör de oberäkneliga variationerna
att man inte kan utnyttja ovanför- och
nedanför-liggande stationer för normal dygnsreglering,
eftersom magasinen måste tas i anspråk för att
utjämna tappningsvariationerna. För det tredje
medför variationerna ett kraftigt slitage i
regulator och ledskeneapparat med åtföljande
omkostnader. De sammanlagda förlusterna är stora,
för Trollhättan av storleksordningen ett par
Fig. 6. Nytt system för frekvensreglering; fördelning av
regleringsarbetet.
hundratusen kronor per år vid normalt värde på
elkraften. Vid kraftbristperioder mångdubblas
förlusterna i pengar räknat.
Vi har kommit fram till att en betydligt mera
tillfredsställande frekvensreglering bör kunna
uppnås, om regleringsarbetet i stället fördelas
efter följande nya system (fig. 6):
en station (eller stationsgrupp med bestämd
belastningsfördelning mellan aggregaten) skall i
varje ögonblick fungera som huvudstation med
uppgift att ta hand om de långsamma och stora
variationerna på nätet. Huvudstationen skall
också sköta kontrollen av synkrontiden,
ett antal lämpliga stationer fungerar som
stödstationer med uppgift att reglera ut de
medelsnabba variationerna på nätet,
stationer, belägna inom lämpliga
konsumtionsområden, blockstationer, utrustas med
effektreglering så att de reglerar ut de
belastningsvariationer, som området i fråga ger upphov till.
Grundtanken är, att huvudstationen som måste
ta hand om de stora laständringarna under
dygnets lopp, skall befrias från besväret med de
snabba småvariationerna. Dessa regleras i stället
ut av stödstationer med stor sammanlagd effekt,
som därigenom var och en får procentuellt små
variationer på sin lott. Därutöver tar
blockstationer hand om lokala variationer på ort och
ställe.
Det kan kanske förefalla, som om systemet med
blockstationer innebär, att man avstår från en
värdefull belastningssammanlagring mellan
blocken. Med den storlek, som de avsedda blocken
har, har emellertid lasten inom varje block redan
sammanlagrats så mycket, att det är relativt litet
att vinna i detta hänseende genom en
hopslagning med andra block. Det är bättre, om
vederbörande block i stället har ett jämnt kraftutbyte
med grannarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
