Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1950 - Undergräver tekniken den mänskliga existensen? av H N Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
667
kurva genom tiden gäller det i första hand att
ånge de viktigaste framstegen på de
vetenskapliga och tekniska områdena samt att finna en
skala för att mäta deras betydelse i dynamiskt
avseende. Därmed kommer man in på en
värde-eller poängsättning, där det är oundvikligt att
personliga uppfattningar, åtminstone i viss mån,
spela in, till exempel beträffande den inbördes
dynamiska betydelsen av vissa större
uppfinningar eller framsteg, såsom tillkomsten av
den havsgående kryssaren, tryckerikonsten eller
explosionsmotorn, alla sedda i sina särskilda
tidssammanhang. Olika personliga omdömen ha
dock inte den betydelsen, att de kunna skymma
bort det väsentliga.
Utan att närmare ingå på de olika renässanser
och epokskiften, som förekommit inom det
europeiska kulturområdet4, kan man inskränka sig
till att framhålla, hurusom de alla utmärkas av
sådana betydande dynamiska framsteg,
upptäckter, metoder och organisationsformer, att det för
envar måste vara uppenbart i vilken hög grad
den dynamiska accelerationen vid dessa olika
tillfällen skjutit framåt. Lättast torde detta
kunna iakttagas just under den i våra dagar
frambrusande förnyelseperioden, då den tekniska och
vetenskapliga utvecklingen fått en hastighet och
volym, som för mången med skäl kan synas
svindlande. Men oavbrutet har denna dynamiska
utveckling under historiens gång segervisst rört
sig framåt i en enda riktning, ofta likväl med
sina rottrådar så trassligt sammanflätade med
varandra, att det kan vara svårt att däri se ett
enhetligt förlopp, allra helst som detta förlopp
dessutom är mer eller mindre ryckigt och även
i övrigt synnerligen komplicerat.
Inom alla områden hopa sig en sådan mängd
exempel på nyförvärvad mänsklig kunskap och
verksamhet, vilka alla öka rörelsemassan, att
det är överflödigt att upptaga utrymme med
exempel. Väsentligt mycket svårare är det att
söka konstruera den kvantitativa eller kvalitativa
skala som behöves för att exakt och enhetligt
mäta den inbördes storleken av de olika
momenten i denna dynamiska utveckling. Detta är
kinkigt redan i och för sig, men ännu mera också
därför, att det egentligen vid varje särskild
tidpunkt gäller att uppskatta summan av alla de
del-accelerationer som samtidigt uppträda inom
olika mänskliga verksamhetsområden. Den
allmänna accelerationstendensen kan dock
betecknas som obestridd. Den i fig. 1 uppritade
hyper-beln motsvarar i princip vad jag" kommit fram
till genom den av mig begagnade
konstruktionsmetoden samt med bortseende från detaljer och
koefficienter.
Det skulle vara av stort intresse att inom ett
antal mänskliga verksamheter studera deras
respektive specialkurvor. Om man gör detta,
skall man finna, att de alla ha mer eller mindre
Fig. 2. Energiåtgången från äldsta tider till våra dagar
(enl. Erik A E Blomqvist).
hyperbelform, ehuru stigningen hos de flesta av
dessa kurvor av naturliga skäl oftast är
begränsad och i många fall mycket oregelbunden. I
fig. 2 har jag hämtat en aktuell sådan kurva om
energiåtgången från äldsta tider till våra dagar
(Tekn. T. 1950 s. 595). Energi och
rörelseutvecklingens summakurva (i vilkas serie bl.a. ingår
atomkraften) följas för övrigt nära åt och synas
icke ha några gränser vid färden mot
asymptoten, åtminstone om man ser dem i relation till
vad de jordiska organismerna förmå uthärda.
Samtidigt förblir den värld, människorna
upplever i sitt innersta jag helt oberörd av denna
dynamiska utveckling och kommer därigenom
allt mer och mer i konflikt med denna.
Det viktigaste ur allmän synpunkt av det här
sagda är emellertid, att den dynamiska
summa-hyperbeln genom de vetenskapliga och tekniska
framstegen numera stiger så snabbt och redan
nått så långt, att kurvan börjar asymptotiskt
lämna den horisontala æ-axeln och hastigt närma
sig sin andra asymptot, som är vertikal och skär
æ-axeln inom en mycket begränsad tidrymd.
Detta innebär, att mänsklighetens dynamisering
med ytterligare utveckling av allt nytt som
framträtt i våra dagar, inom kort kommer att starkt
närma sig ett oändligt värde. Framtiden vimlar
av nya upptäckter, alla dynamiska. Bland dem
är atomkraften ännu bara i en dimmig början
och till dem sluta sig även de sociala fenomenens
anstormning i form av centralisering,
standardisering, kollektivism och bolsjevism.
Civilisationen äter ut sig själv
Den yttersta frågan blir då, vad det påvisade
förhållandet kan innebära? För egen del har jag
svårt att dra i tvivelsmål, att en ohejdad och
till sina yttersta gränser driven dynamism skulle
kunna förenas med den mänskliga naturen, vare
sig individuellt eller kollektivt, alltså närmast
kollektivt, eftersom kollektivismen också är en
form av dynamism. Den kritiska tidpunkten
synes komma att nås vid eller strax före den
tidpunkt, då accelerationsaxeln skär tidsaxeln.
Av hittills upprättade diagram att döma, kommer
detta att inträffa inom ett sekel, kanske förr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
