Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1950 - Undergräver tekniken den mänskliga existensen? av H N Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
TEKNISK TIDSKRIFT
kanske senare, sannolikt det förra. Vad detta i
sista hand innebär, kan givetvis ingen säga, men
sannolikheter tala för den slutsats jag i det
föregående antytt, eller den, att människan kommer
att kvävas av den dynamism hon själv
framkallat.
Att här inlåta sig på några gissningar om hur
detta kommer att ske, eller framställa några
ostöttade prognoser i saken är meningslöst5.
Troligen kan man åtminstone med rätt stor
visshet säga, att den tidigare rådande uppfattningen,
eller att människosläktet skulle ha en
obegränsad eller mycket avsevärd framtid till sitt
förfogande, är felaktig. Skäl tala även för, att sak
samma gäller bela eller stora delar av
universum. Att människan i allt detta, sig själv
ovetande, endast är ett verktyg i handen på en
världsalltet styrande princip, lönar det sig
knappast att bestrida.
Dessa synpunkter, vilka mycket nära
sammanhänga med trafikutvecklingen, framförde jag
senast mera utförligt 1946 både i Svenska
Väg-föreningens tidskrift och Industritidningen
Norden, men hittills ha de icke väckt det minsta
intresse" 7. Och ändå lär det vara uppenbart för de
flesta, att förvandlingen av människornas
villkor genomgått och dagligen fortgår med sådana
våldsamma ändringar, att det inte längre
återstår så särdeles mycket av den sociala miljö, i
vilken de levde ännu för knappt ett halvsekel
sedan. Man gör med människan som med
matjorden, man låter den förödas.
Det kan aldrig nog kraftigt understrykas,
att världskrigen äro högdynamiska handels- och
industriföreteelser — dvs. ekonomiska
tvångsuppgörelser — samt i första hand äro en följd
av den dynamiska accelerationen och inte en av
dess orsaker. Vill man ännu inte se denna
sanning i vitögat, bör man åtminstone göra klart
för sig, att det gamla är begravet och att
ingenting kommer tillbaka; det har ännu aldrig hänt.
Det nya kommer dessutom i fortsättningen över
oss med en snabbhet och i ett övermått som gör
det omöjligt även för de mest dynamiskt
inställda människorna att i längden följa med i
galoppen. Redan nu kan det med fog sägas, att
hela mänskligheten kommit på efterkälken i den
allmänna dynamiska stormlöpningen. Den
släpas med som en dödsdömd bakom den
atomis-tiska ryttarens häst.
Utländska vittnesbörd
Om alltså dessa tankar beträffande
dynamis-men och dess acceleration ännu inte gjort sig
nämnvärt gällande i vårt land, kan man säga,
att detta, såvitt jag kunnat finna, också i stort
sett gäller utlandet, dit inga svenskspråkiga
tidskriftsartiklar tränga. Visserligen är det
självklart, att den moderna dynamismens väldiga
frammarsch inte kunnat undgå att väcka upp-
märksamhet hos tänkande sociologer, författare
och andra. Mai^kan till exempel nämna Giedions
bok "Mechanization takes command8 (Tekn. T.
1949 s. 876), där författaren dock undviker att
dra de fulla slutsatserna av det rika och talande
material, som han förebragt och som ingenting
annat är än en enda logisk provkarta på
dynamisk utveckling, även om den också är
begränsad till vissa tekniska specialområden. Han är
emellertid på det klara med, att vår tid
kännetecknas av en "mekaniseringens barbarism",
som han kallar den mest motbjudande av alla
(s. 715).
Så mycket intressantare är det då att finna
dynamismens tankegångar öppet och med stor
konsekvens dryftade i en bok9 av F Meyer, som
tydligen inte har kunnat inhämta den minsta
kännedom om de resultat, som härstamma från
Sverige. Medan jag själv sökt bestämma
accelerationskurvans form genom att efter vissa
grunder uppskatta storleken och värdet av de
historiskt mera kända epokskiftenas dynamiska
faktorer, särskilt framstegen i hastigheter och
rörelsemängder, har Meyer indelat historien i
ungefärligen lika starka epokskiften, dvs. gett
dem alla samma dynamiska mått men i stället
mätt den allt kortare tid, som förflutit dem
emellan. Dessa epokskiften, som han förlägger
till tiden omkring åren 4 500 och 550 f.Kr., samt
åren 1100 och 1750 e.Kr., förefalla valda på
ganska vaga grunder, om man verkligen vill
noggrannare mäta de faktorer, som kunna
framkalla en acceleration. Han finner emellertid på
detta sätt en konstant koefficient för
accelerationen genom hela den historiska tiden med ett
värde av 2,5. Kurvan skulle även i detta fall vara
en hyperbel. Det intressanta med Meyers
framställning är emellertid, att han utsträckt sin
undersökning till att omfatta både den biologiska,
den geologiska och den astronomiska
utvecklingen, och för dem alla finner han koefficienten 2,5.
En sådan utsträckning av lagbundenheten har
jag för min del knappt ens vågat antyda. Meyers
förutsättningar äro också i mer än ett avseende
diskutabla. Ehuru delar av hans framställning
ligga utanför min kompetens, synes dock
åtskilligt tala för möjligheten av en mycket
vidsträckt lagbundenhet. Det återstår dock ännu
stora områden att ytterligare genomforska, innan
någon exaktare visshet härom skall kunna
vinnas.
Emellertid har Meyer helt naturligt kommit till
samma resultat som jag beträffande den kritiska
slutpunkten för mänsklighetens existens, ehuru
han med en viss tvekan förmodar, att människan
i sista hand skall finna medel att bemästra
mötande svårigheter. Låt oss hoppas detta!
Utmärkande för Meyer är även, att han icke helt har
fattat rörelsemomentets i alla riktningar
avgörande betydelse. Den livgivande kraften är rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
