- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
670

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1950 - Modern jordkemi, av SHl - Nutida regnmakeri, av Je

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

670 TEKNISK TIDSKRIFT

ningen av fosforsyra och kalium, reabsorptionen
intresserar honom däremot icke. Så länge han sysslar med
likartade jordar, kan han erhålla jämförbara resultat enligt
den gamla metodiken, därför att reabsorptionen kan
väntas vara ungefär densamma för alla. Är jordarna däremot
olikartade, kan den bli helt olika, och skillnader mellan
utlöst fosforsyramängd kan då vara skenbara. En
standardmetod, som används för en viss jord, kan icke alltid
användas på en annan.

Den moderna analystekniken har helt förändrat
problemställningen. Citronsyra föredrogs länge, därför att den
utlöser mängder av fosfat och kalium, som är tillräckligt
stora för bestämning. I och med utvecklingen av
nefelo-metriska, kolorimetriska och spektrografiska metoder, som
tillåter bestämning av icke vägbara mängder, har den
förlorat detta företräde. De nya metoderna har tillsammans
med automatiska vågor och pipetter starkt minskat
analystiden, varigenom det antal analyser, som kan utföras,
vuxit oerhört.

Forskningen på området har avlägsnat sig mycket från
de idéer, som låg till grund för Dyers tidigare arbeten.
Metodiken är numera empirisk, så att analytikern behöver
intim kontakt med fältförsök för att kunna konstatera, om
hans resultat är pålitliga. Han måste vara så objektiv, att
han kan förkasta dem, när de ej stämmer med andra
iakttagelser, och han måste ha tillräcklig fantasi och
uppfinningsrikedom för att kunna hitta på nya metoder, när
de kända sviker (Chem. Age 1 apr. 1950). SHl

Nutida regnmakeri. Jordens klimat undergår
långsamma växlingar. Enligt bevarade urkunder från andra
århundradet, regnade det då i Egypten lika mycket under
sommar och vinter, medan nu somrarna är belt torra.
Grönland hade på 1100-talet en jordbrukande befolkning
om 10 000 personer, och i gravar har man funnit
trädrötter mellan skelettdelar i mark, som nu är permanent
frusen. I England hade man en blomstrande vinodling
under medeltiden.

För närvarande ökas den årliga medeltemperaturen
långsamt i de arktiska och subarktiska zonerna. Samtidigt
synes årsnederbörden minskas i bl.a. Nordamerika, Afrika
och Australien. Svåra torkperioder har gjort att man
försökt sig på regnmakeri. Före första världskriget
bombarderades moln med artilleri och från ballonger laddade
med dynamit. Resultatet blev dock främst en stor
olycksfallsprocent. Under de senaste åren har försöken tagits
upp på nytt, framför allt i USA, Kanada, Australien och
Hawaii.

Bästa resultatet har uppnåtts genom besprutning från
flygplan av lämpliga moln med finfördelad torris, ett
par kg per km. Molnet måste åtminstone till en del
innehålla underkylda vattendroppar, det måste vara minst
1 000 m djupt, temperatur- och vindförhållandena måste
vara gynnsamma. Fig. 1 visar cumulusmoln av delvis
löftesrik natur. Stratusmoln är normalt tunnare och har
svårare att ge ifrån sig nederbörd.

Även om man lyckas framkalla nederbörd, är det ej
säkert att denna når marken utan den kan avdunsta på
vägen ned. Vid de kanadensiska försöken har man lyckats
i (56 % av fallen med underkylda cumulusmoln, varvid
nederbörden nått marken i 34 %. Härför fordras att
förhållandet mellan molnets djup och dess höjd över
marken ej understiger 0,75. Om den underkylda delen av
molnet är minst 1 000 m djup och dess temperatur i
översta skiktet är lägre än — 12°, har därvid nederbörd
alltid erhållits.

En följd av besprutningen har varit att molnen minskat
eller helt försvunnit. Möjligen kan metoden användas för
eliminerande av dimma. A andra sidan kan moln
framkallas på en klar himmel, nämligen om atmosfären är
övermättad med vattenånga vid låg temperatur, men moln
ej uppstått, emedan lämpliga kärnor för kondensation
saknats. Härför används torris eller finfördelad silverjodid.
Dessa artificiella moln består av iskristaller och specifika
fuktighetshalten är låg. Man ser ofta på detta sätt
framkallade molnstrimmor efter flygplan på stor höjd.

Eftersom bestämda meteorologiska förhållanden krävs,
kan regn inte framkallas godtyckligt. Artificiell nederbörd
kan bara komplettera naturlig och det är svårt att rikta
den mot önskad markyta. Varaktigheten av ott artificiellt
regn är liten, då det vanligen medför molnets upplösning.
Därigenom ökas också lätt avdunstningen inom omgivande
områden.

Speciellt gynnsamma förhållanden råder i ett
magasinsområde för vattenkraftverk i High Sierra på 1 400 m höjd.
Kraftverksägaren, California Electric Co., har där
experimenterat med torrisbesprutning under ett par år. Man
anser att magasinsinnehållet därigenom ökats med 12
à 14 %.

En förändring av väderleken berör många motstridiga
intressen, och regnmakeriet har därigenom också fått en
juridisk sida. På sina håll har försöken helt förbjudits.
De hittillsvarande experimenten har dock starkt bidragit
till att öka kunskapen om nederbördsförhållandena (Engng
J. mars 1950; Sci. Amer. apr. 1950; Electr. World 13 mars
1950). Je

Fiy. 1. Typiska cumulusmoln;
A bestående au små
vattendroppar (fast kontur),
lämpligt för besprutning; B
bestående av iskristaller
(diffus kontur), ej lämpligt för
besprutning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:48:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free