Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Dimensionering av kilremsdrift, av Bertil Jacobowsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

19 augusti 1950

Dimensionering av kilremsdrift

Ingenjör Bertil Jacobowsky, Stockholm

621.852.13

Beräkningen av kilremsdrift anses allmänt vara ett
besvärligt kapitel. Här kommer att redogöras dels för den
vanliga beräkningsformen och dels för en nyare sådan,
som innehåller en del förenklande moment.

De kända faktorerna är: motoreffekt P kW, motorvarvtal
n₁ r/m, och den drivna maskinens varvtal n₂ r/m.

Utväxlingsförhållandet blir då

U = n₁/n₂ = d₂/d₁

där d₁ är den drivna skivans och d₂ motorskivans
delningsdiameter.

Lämplig kilremsprofil och delningsdiameter väljes ur
tabell 1; profilernas utseende framgår av fig. 1.

Antalet kilremmar för en viss drift bestämmes genom att
i första hand periferihastigheten v beräknas. Om varvtalet
n₁ fortfarande uttryckes i r/m och diametern d₁ i m, får man

v = n₁ • π • d₁ / 60 m/s

För olika kilremsprofiler och periferihastigheter har den
möjliga effektöverföringen per rem R beräknats av olika
kilremsfabrikanter. I huvudsak framgår därvid, att
någorlunda lika R-värden gäller för olika kilremsfabrikat,
R-värdet stiger med ökad periferihastighet och är störst vid
v=22 m/s. Orsaken härtill är, att vid större
periferihastigheter tar centrifugalkraften överhanden, så att
kilremmens friktionskraft (vidhäftningsförmåga) minskar.

Då R har beräknats, återstår att ta hänsyn till dels en
faktor V för kilremmens anliggningsvinkel, och dels en
maskinfaktor M. Faktorn V motsvarar inverterade värdet
av den faktor K, som anges i kataloger över kilremsdrifter
under benämningen "korrektionsfaktor för kilremmens
anliggningsvinkel". I maskinfaktorn M bör en viss hänsyn
tas till att kvaliteten hos de olika kilremsfabrikaten
varierar något. Värdet på faktorerna V och M erhålles ur
tabell 2 och 3.

Tabell 1. Val av remprofil (se fig. 1) och delningsdiameter
för olika effekter

Effekt	Remprofil	Delningsdiameter
kW		normalt	minimum
		mm	mm
0—2	S	75—100	45
1—4	A	100—150	65
2—12	B	150—225	115
8—40	C	210—300	175
20— 75	D	350—450	305
40—250	E	575—700	510

Fig. 1. Standardprofiler på kilremmar; kilremsvinkel 38°.

Det erforderliga antalet kilremmar erhålles sedan enligt
följande uttryck

S = P • V • M / R

Det funna värdet avrundas uppåt till närmaste hela tal.

Hela denna beräkningsgång kan emellertid i väsentlig
grad förenklas. Genom att bestämma ett visst antal
delningsdiametrar för motorkilremsskivor samt beräkna
periferihastigheten för lämpligt valda motorvarvtal erhålles
samhöriga värden på dessa data. För exempelvis en
motorskiva med 100 mm delningsdiameter erhålles

Motorvarvtal n₁	Periferihastighet v
r/m	m/s
700	3,67
1 000	5,25
1 450	7,60
2 900	15,20

När alla v-värden har beräknats kan R lätt bestämmas.

För att emellertid gå ett steg längre i beräkningen införes
en ny faktor Q, som motsvarar antalet remmar per
överförd kW; Q, som således är inverterade värdet av R,
utläses ur tabell 4.

Det verkliga antalet remmar erhålles sedan sålunda

S = Q • V • M

vilket avrundas uppåt till närmaste hela tal.

Generellt gäller

S = 1,5 • Q för lättare drift

S = 2 • Q för tyngre drift

De i tabell 4 angivna Q-värdena baserar sig på R-värden
för en god kilremskvalitet av amerikanskt fabrikat. I
dessa värden är 10 % säkerhetsmarginal inberäknad. Detta
har gjorts för att tabellvärdena skall täcka de
genomsnittliga beräkningar, som gäller för i marknaden
förekommande kvaliteter.

För att kilremsberäkningen skall bli fullständig erfordras,
att kilremslängden L (medellängd) för ett visst
centrumavstånd C bestämmes. Följande formel gäller härvid

L = 2 C + 1,57 (d₁ + d₂) + 1 / 4 C ( d₁ - d₂)²

Då L har beräknats, väljes detta till närmast svarande
standardlängd. Kilremmarna har nämligen vissa givna
standardnummer, vilka hänför sig till kilremmarnas
inner-längd, räknat i tum. Centrumavståndet <i>C korrigeras då
enligt formeln:

2 C = L - 1,57 (d₁ + d₂) + 1 / L (d₂ - d₁)²

Då emellertid remlängden för ett och samma fabrikat kan
variera, behöver dessa formler sällan tillgripas, då det
numera finns nomogram i de flesta kilremskataloger, ur
vilka dessa remlängder och centrumavstånd kan avläsas.
Avläsningsnoggrannheten torde i de flesta fall hålla sig
inom ramen för kilremmarnas längdtoleranser.

Tabell 2. Val av tilläggsfaktor V

Kilremmens	Båda skivorna	Ena skivan
anliggningsvinkel	försedda med spår	försedd med plan bana
90°	1,45	1,45
100°	1,35	1,35
110°	1,27	1,27
120°	1,20	1,20
130°	1,16	1,16
140°	1,12	1,19
150°	1,08	1,22
160°	1,05	1,27
170°	1,02	1,32
180°	1,00

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 15:48:42 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1950/0721.html

		Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 / 707 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|