Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1950 - Kortintervalltändning — en ny metod för bergsprängning, av Ingvar Janelid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
TEKNISK TIDSKRIFT
de ökningen av sprängämne sförbrukningen i
stor skotten t.o.m. 1947 beror på, att en bättre
berglossning vid bottnen önskades samt en
bättre omstörtning av pallen. En jämförelse mellan
momentanskjutning och kortintervallskjutning
bör bli ganska rättvis under tiden 1947—48 resp.
1948—49, då storskottens antal är 23 resp. 48.
Kortintervall skjutningen har givit ett mycket
gott resultat med en minskning av totala
sprängämnesförbrukningen från 124,5 till 112,5 g/t
eller med ca 10 %. Storskotten har måst laddas
något hårdare, men sprängämnesåtgången för
skutskjutningen har minskat till mindre än
hälften, eller från 29,0 till 12,4 g/t. Fördelen
härav är icke enbart minskad
sprängämneskostnad, utan även mindre arbete med skutskjutning
och omkringkastad sten. Dessutom kan man
lasta mer obehindrat och utan avbrott för extra
skutskjutning.
Tändhattsförbrukningen, vilken motsvarar
antalet skut, har varierat enligt följande:
Antal skut per 1 000 t
brutet berg
Momentanskjutning: 1944 ..............................190
1945 ..............................185
1946 ..............................171
1947 ..............................191
Intervallskjutning: 1948 ..............................210
1949 ..............................180/
medeltal
184
195
Härav framgår, att antalet skut per 1 000 t ökat
något, trots att samtidigt
sprängämnesförbrukningen i medeltal per skilt minskat från 139 till
64 g. Detta betyder, att intervallskjutningen
geten bättre sönderslagning, men ej i tillräckligt
små bitar för att dessa direkt kunna gå till
krossen. En stor fördel är, att lastmaskinen kan
flytta de flesta blocken åt sidan för senare
skjutning utan att hindra den pågående driften. När
en större primärkross blir installerad i Slite
1950, kommer fördelarna av
kortintervallskjut-ningen förmodligen att öka betydligt.
Analyseras resultaten från alla salvor med olika
intervalltider, framkommer följande:
Intervalltid, s
0.018 0,024 0,040
Antal salvor ..............................16 30 2
Utbrutet berg ............ t 154 000 297 800 17 600
Sprängämnesåtgång .....
storskott .............. g/t 98,0 101,4 96,7
skutskjutning före
lastning ................. g/t 7,8 7,6 8,7
skutskjutning på galler., g/t 4,7 12,5 4,4 12,0 6,9 15,6
Summa 110,5 113,4 112,3
Någon tillförlitlig anvisning på den lämpligaste
intervalltiden kan dessa siffror ej ge, då
skillnaderna är relativt små och kan bero på
tillfälligheter, men de tyder i detta fall på, att
intervalltiden 0,018 s. skulle vara fördelaktigast
med minsta såväl totala
sprängämnesförbrukning som skutskjutning. De två salvorna med
tidsintervallet 0,040 s. bör ej tillmätas större
betydelse, då den ena hade mycket hög och den
andra speciellt låg sprängämnesförbrukning.
Vid kalkstensbrottet i Forsbv skedde
brytningen tidigare i 6 m pallar och med hjälp av små
borrhål (diameter 35 mm). De försök som där
gjordes med kortintervalltändning gav ej något
uppmuntrande resultat, emedan
sprängämnes-förbrukningen blev något större än vid
momentanskjutning och sönderslagningen ej nämvärt
bättre. Försöken pågick emellertid alltför kort
tid för att därav säkert kunna bedöma om man
inte genom andra intervalltider, hålavstånd m.m.
skulle kunna förbättra resultatet.
Brytningsmetoden omlades sedermera till storborrhål (150
mm diameter) och en pallhöjd upp till 25 ni.
Försättning och hålavstånd har sucessivt
kunnat ökas från 5—6 m till 7—8 m, varigenom
nästan hela borrhålets laddningsvolym har
kunnat utnyttjas. I förhållande till den stora
försättningen har sönderslagningen varit mycket
god, och en hel och ren vägg har erhållits.
Såväl här som vid flera andra stenbrott förefaller
det, som om resultatet blir bättre, sedan några
intervall salvor skjutits på samma plats, så att
ett helare och av momentanskjutningen mindre
söndersprucket berg förefinnes. För att erhålla
en god initiering av sprängämnet användes
pen-tylstubbin, som dras ned till borrhålets botten,
och intervalltändningen sker med sprängkapslar
med inbyggd fördröjning. Hålantalet per salva
bör vara minst 6—8 för att ett gott resultat skall
erhållas.
Kortintervalltändningens inverkan
på liiarkskakningen vid sprängning
Uppmätning av markvibrationernas storlek vid
sprängning har ägnats ett mycket stort intresse
inom Cementbolaget på grund av att stenbrotten
i allmänhet ligger omedelbart i närheten av
bebyggelsen. Vid tidigare använda
brytningsmetoder i låga pallar och med små borrhål var de
enskilda laddningarna så små, att skakningarna
hade liten inverkan på den närmaste
omgivningen. I och med att storborrhål införts med
laddningar från 100 upp till 400 kg per hål, kan
skakningarna i vissa fall vara obehagliga, även
om de ej medför påvisbara skadliga verkningar
på hus och andra konstruktioner. Genom
kortintervalltändning kan nu en hel salva skjutas
på en gång, utan att skakningarna blir
nämnvärt större än för ett enstaka hål. Detta
underlättar i första hand skjutningsarbetet och
medför i andra hand att antalet skjutningar minskas
i samma förhållande som antalet borrhål per
salva ökas.
De vibrationsmätningar, som utförts vid
Cementbolagets anläggningar, speciellt i samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
