- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
726

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1950 - Det »vertikala kännetecknet», av sah - Snare River-kraftstationen i Kanada, av G Lbg - Slussen och kraftstationen vid Randersacker, av G Lbg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

726

TEKNISK TIDSKRIFT

Konstruktionen är beräknad för vindtrycket vid en
vindhastighet av 130 km/h. Skulle vindhastigheten händelsevis
bli högre, kan man från marken kasta loss flätningen i
den översta sektionen för att minska vindmotståndet. För
övrigt stagas kännetecknet av tre staglinor, fästade vid
dess mittsektion. Kännetecknet kommer vidare att belysas
av glödlampor, monterade inuti det, och strängar kommer
eventuellt att monteras in och bilda en eolsharpa.

De tre stödpelarna är även de byggda av aluminium, men
i öppet fackverksutförande och svartmålade för att smälta
in i omgivningen. De grövsta staglinorna kommer att få
en diameter av 1,5" och blir därför knappast synliga på
håll. Stödpelarna kommer även att användas för
montagearbetet (Engineering 13 jan. 1950). sah

Snare River-kraftstationen i Kanada. Gruvindustrins
utveckling i nordvästra Kanada har fört med sig viss
utbyggnad av vattenkraften i dessa arktiska områden.
I Snare River på 63°30’ latitud har anlagts en kraftstation
under förhållanden, som är av intresse. Vattenmängden
varierar mellan lägst 11 och högst 120 m3/s. Fallhöjden
är 19 m. Dammen, som är belägen i en trång sektion, har
225 m längd. Grunden består av i allmänhet fast, tät
granit. Det sammanlagda vattenmagasinet i tvenne
ovan-förliggande sjöar har 55 km2 area.

Dammen är utförd som en stenfyllning med en vältad
tät kärna av finkornig jord från en närbelägen sumpmark.
Kärnan omges av sandfilter. Slänterna lutar 1 :21/2 på
uppströms- och 1 : 3 på nedströmssidan. Sammanlagt
åtgick 126 000 m8 dammbyggnadsmaterial. Kärnmaterialet
var i naturligt tillstånd ständigt fruset och innehöll alltför
mycket vatten. Det tinades upp till 15 cm djup och
skalades av med en bulldozer, varefter det lastades med
dragskopa i vagnar, vilka fördes över frusen mark och is till
dammen. Under detta första byggnadsår inträffade
abnormt många och långvariga regn, vilka förvandlade
jorden till obearbetbar gyttja, oduglig till dammfyllning.
Svårigheterna gjorde, att man minskade kärnans tjocklek. Före
vinterns inbrott täcktes det utförda arbetet med ett 1,5 m
tjockt frostskyddande sandlager. I maj följande år
bortfördes sanden; leran hade då frusit till högst 38 cm
djup. (Den vanliga blöta jorden brukade frysa ca 2,5 m
djupt.)

I dammen utfördes ett betongintag med galler, rullucka
med spel dels för en 80 m lång plåtklädd tilloppstunnel,
4,5 m i diameter, dels för en särskild tunnel 1,2 X 1,5 m
till ett magnetiseringsaggregat.

Maskinstationen är uppförd med stomme av
stålfackverk, dubbla väggar av på platsen tillverkade betongblock
med mellanliggande fyllning av stenull. Yttertaket har
utförts av specialbehandlat virke i lameller, på undersidan
med 1/2" luftmellanrum beklätt med eldskyddande 1/8"
asbestskivor, översidan täckes med olika sorters papper,
1/2" träfiberplattor och slutligen filt, tjära och grus.
Maskininstallationen består av en 7 000 kVA generator, direkt
kopplad till en francisturbin med vertikal axel.
Betongarbetena kunde utföras utan frostskydd under sommaren
från slutet av maj till mitten av september. Under övriga
delar av året göts betydande betongkvantiteter med
användande av värmda materialier och formar, vilka värmdes
av bensineldade värmeapparater. Järnstommen monterades
med hjälp av en krän med 20 m bom. Turbinens montage
började vid dess ankomst, innan byggnaden var under
tak och medan temperaturen var under 0° (fig. 1).
Upp-transformeringen sker i fyra (en i reserv) enfas, 2 500
kVA, 60 p/s utomhustransformatorer till 115 kV.
Högspän-ningsledningen är 145 km lång på trästolpar. Linorna är
beräknade för 0,6 cm isbeklädnad och 3,6 kpm vindlast
vid — 10°C.

Till anläggningen hör två invallningsdammar. Den ena
ligger på ett 10 m djupt sandlager och utfördes till 1,8 m
höjd över vattenytan av sand med lerkärna, grustäckning
och stenfyllning vid foten. Den andra dammens grund

Fig. 1. Kraftstation i Snare River, Kanada. Sugrörsform.

består av ett klipprev, vars djupaste punkt låg 5,2 m
under lager av ständigt frusen dv och lera. Dammen, som
försågs med skibord, där berget låg på lämplig höjd,
utfördes av lera och sand med stentäckning. Fyllningen
satte sig 0,9 m under byggnadstiden men anses sedan ha
stagnerat. De tre bostadshusen, en femrums- och en
fyra-rumsvilla samt en större byggnad för övrig personal, är
byggda med särskild hänsyn till kölden. Ång- och
vattenledningar har indragits från maskinstationen.

Det svåraste problemet vid detta företag var
transporterna av folk och materiel till arbetsplatsen. Närmaste
sjöväg, användbar 1 juli—20 september, var över 800 km
(fågelvägen). Transporterna kostade 35—40 $/t. Landvägen
var det ca 1 000 km, varav 600 på en halvfärdig väg. På
återstående 400 km ansågs vägbyggnad utesluten.
Luftvägen fördes lättare gods under dagliga turer under större
delen av året. De tunga transporterna gick därför med
traktortåg under slutet av vintern, då isen hade minst
75 cm tjocklek. Framför traktorn gick en bulldozer, som
plogade. Traktorn drog upp till tio slädar med normalt
50—75, högst 125 t last. Till varje tåg hörde en mat- och
bostadssläde för manskapet. Totalkostnaderna för
transporterna av alla nämnda slag uppgick till 13 % av
anläggningskostnaderna (G V Eckenfelder & b E Russel
i Engng J. mars 1950). G Lbg

Slussen och kraftstationen vid Randersaeker började
utföras 1938 och har efter uppehåll under världskriget
numera fullbordats. Anläggningen, som ingår i den stora
kanalleden Rhein—Main—Donau, består som vanligt av
sluss, regleringsdamm och kraftstation samt vägar för fisk
och småbåtar. Slussen, som är 300 m lång och 12 m bred,
kan på en gång ta tre 1 500 t pråmar och en bogserbåt.
För att ta mindre transporter och för att kunna utan
driftstopp reparera exempelvis en slussport, är slussen
avdelad i mitten med ett extra par portar. Dammen har två
utskov på 25 m och ett på 30 m bredd, vilka avstängas
medelst valsluckor. Fallhöjden är endast 3,3 m.
Finregleringen sker med en av de mindre valsarna, som kan
sänkas 1,3 ni under dämningsgränsen. Stötbottnarna har
utformats efter modellförsök, varigenom ernåtts betydande
besparingar.

Kraftstationen innehåller två aggregat för sammanlagt
97 m3/s, 2,1 MW och 12,9 MkWh. Den är utförd av
Vargö-typ med hävertintag och bockkran samt saknar
överbyggnad. Sugrören är tudelade av vertikala väggar, vilkas
armering efter spänningsoptiska undersökningar kunde
slopas. G Lbg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0740.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free