Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Radioindustrins barndom — en studie i teknologiskt nyskapande, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1950
753
Lee de Forest är den mest framstående av amerikanska
uppfinnare på radioområdet, och hans uppfinning av
trio-den har betecknats som en av alla tiders största
uppfinningar.
Han var den första amerikanare som doktorerade på ett
arbete inom trådlös telefoni. Därefter, år 1899, fick han
anställning hos Western Electric i Chicago, där han
emellertid, i stället för att sköta sitt egentliga arbete, mest
sysslade med radioexperiment. Detta gick naturligtvis icke
i längden och 1901 startade han sitt eget laboratorium,
med resultat att han mellan 1902 och 1906 tog ut 34
patent inom många olika områden av den trådlösa
telegrafin.
Han inriktade emellertid sina ansträngningar på att finna
en detektor, som inte skulle göra intrång i Marconis eller
Fessedens patent. Hans första experiment, vilka baserade
sig på en felaktig iakttagelse av en radiosändares inverkan
på en gaslåga, ledde honom till försök att göra en detektor,
bestående av ett gasfyllt rör med två elektriskt upphettade
elektroder. Vid patentbehandlingen betecknades denna
konstruktion som fullständigt omöjlig, men den ledde dock
de Forest till fortsatta experiment med gasfyllda eller
delvis evakuerade dioder.
Då han i röret införde ytterligare en elektrod — gallret
mellan katoden och anoden — och varierade
gallerspänningen, fann han, att därmed kunde strömgenomgången
genom röret regleras. Emellertid var de Forest mera
uppfinnare än vetenskapsman och han förbisåg till att börja
med betydelsen av sin uppfinning, i synnerhet som hans
detektor visade sig vara underlägsen de då använda
elektrolytiska, magnetiska eller kristalldetektorerna. Under
åren 1907—1912 gjorde också de Forest relativt få
experiment ined sin triod.
I stället inriktade han sig på att konstruera
telefoninsändare, som amerikanska marinen även installerade på ett
antal fartyg. Han lyckades med dessa uppnå räckvidder
på upp till 30 km. De Forests företag hade emellertid
stora ekonomiska svårigheter att kämpa mot och då hans
laboratorium råkade ut för en eldsvåda 1908 väntade han
förgäves på det underverk, som skulle tillåta honom att
återuppta sin verksamhet. För att klara sitt uppehälle
måste han slutligen 1911 ta anställning i Kalifornien hos
Federal Telegraph Co.
Som uppfinnare saknade de Forest den envishet, som
behövs för att genomföra ett projekt till fullständig
framgång. Liksom många andra individer med skapande fantasi
hade han betydligt fler uppslag än han var mäktig att
handlägga. Han sökte ständigt efter nya fält att
undersöka, i en till synes oemotståndlig drift att uppfinna. Lika
litet som Fessenden hade de Forest den företagsamhet,
som kännetecknade Marconi. Hans många uppfinningar
satte honom i tillfälle att starta ett stort antal företag, men
inget av dessa levde länge. Han var oförmögen att bygga
ett företag på en stadig grund och utveckla stabila
kundförbindelser.
Även om alltså de Forest kanske var den iderikaste
uppfinnaren i radions historia och hade förutsättningarna att
skapa ett stort företag på detta område, misslyckades han
helt därmed. Jämför man de Forests karriär med Marconis
får man en god illustration till det faktum, att en
uppfinnare som vill uppnå ekonomisk framgång måste slå sig
samman med ytterst skickliga och omdömesgilla affärsmän.
Samspelet mellan grundvetenskap och ingenjörskonst
vid nyskapandeprocessen
Då man skall analysera den tekniska utvecklingen inom
en industri är det viktigt att känna läget hos de
bakomliggande vetenskaperna, med andra ord att veta, huruvida
dessa står i ett påtagligt utvecklingsskede. Pionjärarbeten
på ett outforskat område kan nämligen lyckas endast i en
omgivning, där även grundforskningen tillåtes blomstra.
Vetenskapen och den tillämpade tekniken har också sett
sina största framsteg där en bestämd kombination av
olika talanger gemensamt har arbetat på ett speciellt
problem. Därvid har teoretikern fastlagt de fundamentala
begreppen, som experimentatorn har prövat på verkliga
förlopp, med resultat som uppfinnaren slutligen har
omvandlat till praktiskt användbara produkter.
När det nu vid sekelskiftet gällde att på detta sätt gripa
de möjligheter, som det nya radioområdet erbjöd, blev
det inte ingenjörerna i de existerande elektrotekniska
företagen som tog chansen. I stället blev det unga män som
Marconi, de Forest och Fessenden som på sig tog
pionjärriskerna. Men icke heller dessa män höll tillräckligt nära
kontakt med vetenskapen, trots att de byggde på
grundvalar som vetenskapsmännen hade ställt upp för dem. De
Forest fattade aldrig riktigt triodens princip, vilket
hindrade honom från att omvandla den till en praktiskt
användbar och säljbar produkt. Marconis blinda fläck var
hans oförmåga att fatta den trådlösa kommunikationen
som en i kontinuerlig utveckling stadd teknik, där
gnist-telegrafin oundvikligen skulle komma att ersättas av
radio-telefonin.
De etablerade företagen och nyskapandet
Under tjugonde århundradets första årtionde hade de
ledande koncernerna inom den elektrotekniska industrin i
USA nått en tillräckligt kraftig monopolställning för att
äga de finansiella möjligheterna att utbreda sin
verksamhet över nya områden. Emellertid inverkar en
monopolställning olika på olika företagare. Hos en del yttrar den
sig i ett kraftigt understödjande av forskning och tekniska
framsteg. General Electric t.ex. grundade redan 1901 ett
laboratorium för grundforskning, med en märklig
uppsättning av skickliga vetenskapsmän, vilka sedermera lämnade
ytterst betydelsefulla bidrag till radiotekniken. Dock ansåg,
åtminstone då, ledningen för denna framsynta koncern,
att tiden affärsmässigt sett icke var mogen för startande
av ett brett upplagt forskningsprogram inom
radiotelegrafi-området.
Western Union och Postal Telegraph å andra sidan tog
den motsatta ståndpunkten. De föredrog att skydda sina
verksamhetsfält hellre genom överenskommelser än genom
att understödja forskning. Faran med denna politik är,
att det område, som man så noga vill skydda, med tiden
får allt mindre betydelse när de underliggande
vetenskaperna undergår en revolutionerande ändring. Det var just
detta som kom att hända med både telegrafin och
kabelförbindelserna, trots att de två bolagen gjorde sitt bästa
för att hindra Marconi från att få tillstånd att sätta upp
en radiostation på Newfoundland.
Likaså, då Austen Chamberlain var postminister i
England och betraktade Marconi-bolaget huvudsakligen som
en potentiell konkurrent till den statskontrollerade
telegraftrafiken, vägrade han enständigt att sammankoppla
Marconis internationella ledningar med Post Office’s
telegrafledningar. Naturligtvis övervanns även detta motstånd med
tiden, och ingenting kunde heller hindra Marconi från att
utveckla förbindelserna mellan fartyg och land, vilket då
var ett ännu jungfruligt fält.
Även i dag förblir ett monopolföretags attityd gentemot
nya framsteg tvehågset eller halvhjärtat. Det finns en hel
del sådana företag, där forskningsavdelningen
huvudsakligen är en fasad, och där inget verkligt intresse för nya
produkter finns hos ledningen. Det finns icke heller någon
möjlighet att förutsäga, hur ett monopolföretag kommer
att ställa sig till en ny utveckling, annat än med kännedom
om företagets tidigare politik och om de personliga
egenskaperna hos dess ledare. Den senare faktorn betyder
oftast mera än den förra.
Riskkapitalets och nya företags roll
i nyskapandet
Under den period, som vi här har tagit i betraktande,
fanns det praktiskt taget inga hinder mot spekulativa
investeringar. Tvärtom är det ganska märkligt, hur de Forest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
