Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Radioindustrins barndom — en studie i teknologiskt nyskapande, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
TEKNISK TIDSKRIFT
allra främsta forskningslaboratorier icke kan täcka alla
de kunskapsområden som är av betydelse för företagets
intressen. Nya utvecklingar försummas ofta, därför att
det icke finns några som tar hand om dem.
Dessutom kan det ofta vara berättigat att vänta med ett
ingripande till dess en ny utveckling har undergått sitt
eldprov. Allmänhetens efterfrågan utvecklas långsamt och
det är av denna orsak som den kloke specialisten håller
sig borta från splitter nya uppfinningar. General Electrics
tidigare chef Owen D Young, vilken 1919 tog initiativet till
bildande av Radio Corporation of America, har
uppskattat provperiodens ungefärliga längd till femton år; under
denna tid blir uppfinnaren och de förlagsmän, vilka tidigt
har insett uppfinningens stora framtid, oftast utfattiga.
(Så blev ju också, som vi senare skall se, fallet med två av
radions tidigaste exploatörer, nämligen de Forest och
Fes-senden, och så var också nära att hända med Marconi.)
Därmed har klarlagts varför de etablerade företagen
icke kom att spela någon roll i den amerikanska
radioindustrins tidigaste utveckling. Det blev i stället nya
företag och nytt kapital, som kom att verka på det nya
området. American Marconi Co. finansierades huvudsakligen
genom ett fåtal banker i England och Förenta Staterna,
de Forest Wireless Telegraph Co. genom
högtrycksförsäljning till ett stort antal små aktiespekulatorer och
Fessen-dens företag, National Electric Signaling Co., av två
förmögna Pittsburgh-bor.
Pionjärerna som företagare
Guglielmo Marconi var ingen utbildad vetenskapsman.
Huvudsakligen genom informatorer fick han tidigt ett stort
intresse för fysik och kemi, och vid 20 års ålder läste han
för första gången om Hertz’ experiment. Hans förmögna
föräldrar gav honom möjligheter till privata
experiment, vilka i början av 1896 ledde till, att han kunde
ta emot telegrafimeddelanden på ett avstånd av
omkring 3 km. Genom sin noggrannhet, koncentration och
envishet samt tack vare sina förbindelser fick Marconi
redan året därpå — han var då 23 år — till stånd
British Marconi Co. Är 1899 startades det amerikanska
dotterföretaget American Marconi Co. Båda intog en
dominerande ställning inom radioindustrin ända till 1919,
då RCA bildades.
Även om Marconi redan i december 1901 kunde utföra
sitt första lyckade försök med telegrafiförbindelse över
Atlanten och även om han hade en del andra framgångar
i starten, började hans företag snart känna oppositionen
från de etablerade intressena på telegrafi- och
kabelområdet. Dessutom visade sig kablarna vara tillförlitligare
än radion för förbindelser över långa avstånd. Marconi
insåg också, att hans företag icke skulle överleva, om det
uteslutande inriktade sig på internationella
kommunikationer. Han övergick därför till fartygstelegrafin, vilken
syntes honom vara ett mera lovande fält. Tanken visade
sig vara riktig och illustrerar en betydelsefull princip,
nämligen att den mest lönande tillämpningen för en uppfinning
ofta icke är den, som man först har inriktat sig på.
Marconis mål inom fartygstelegrafin var att få kontroll
över alla de grundläggande patenten och att utrusta alla
länders fartyg med apparater för trådlös telegrafi. Han
hoppades också kunna anlägga ett nät av
kustradiostationer runt jorden, genom vilka alla fartygsmeddelanden
skulle sändas. Han strävade alltså efter en ren
monopolställning. Hans synnerligen aggressiva taktik för
uppnåendet av detta mål vållade stor förtrytelse, men det
synes dock som om denna aggressivitet just var den
väsentligaste orsaken till, att han lyckades i sitt uppsåt.
Det blev emellertid först 1910, som Marconis företag kom
ur sina finansiella svårigheter, genom att ett flertal länder
då antog en lagstiftning, vilken krävde att alla fartyg över
ett visst tonnage skulle vara utrustade med trådlös
telegrafi. Härigenom, och genom inköp efter en patentstrid av
ett konkurrerande företag, fick Marconi från 1912 i sin
ägo alla kustradiostationer av någon betydelse på
Atlant-och Stilla Havskusten. Dessutom var praktiskt taget hela
amerikanska handelsflottan försedd med radio, vilket
innebar att Marconibolaget kom att få hand om ca 90 % av
all amerikansk fartygstrafik. Under perioden 1913—1915
hade Marconibolaget en bruttoinkomst ( sedan skatter hade
betalts) av storleksordningen 250 000 $ — med en
nettovinst av 150 000—200 000 $!
Marconis bidrag till radions kommersiella utnyttjande
var mera upptäckarens än uppfinnarens. Trots detta fick
Marconibolagen en kontroll över patenten, som vida
översteg deras konkurrenters. Marconi själv sökte också patent
på allt vad han gjorde. Han var dessutom den förste som
arbetade praktiskt inom radion. Härigenom kom hans
patent att täcka huvudsakligen praktiska tillämpningar av
sådant, som andra tidigare hade uppfunnit. Härom har
en av Marconis långvariga medarbetare, Sir Ambrose
Fleming, skrivit: "Att uppfinna är att övervinna de praktiska
svårigheterna på ett nytt område, inte genom att tala eller
skriva om det nya, utan genom att göra det. Oftast är
övervinnandet av alla hinder inte en enda mans arbete,
men det blir den uppfinnare, som bryter ned det sista
hindret, vilken framför föregångarna kommer att
förknippas med segern."
Marconis största svaghet var, att han inriktade sig på att
förbättra existerande metoder i stället för att sträcka sig
efter helt nya områden. Hans intensiva arbete på radions
kommersialisering fick därigenom ett antal blinda fläckar,
t.ex. förbiseendet av de kontinuerliga vågornas
användningsmöjligheter i transatlantisk trafik samt betydelsen av
radiotelefonin, vilken han ansåg helt överflödig.
På så sätt kom experimenterandet i egentlig mening att
helt skötas av Marconis amerikanska rivaler, Reginald
Fessenden och Lee de Forest. Ingen av dessa hade dock
till sitt förfogande Marconibolagens skickliga affärsledning.
Bristen på effektiv företagsledning var också den kanske
mest kännbara luckan hos den nya industrin.
Reginald Fessenden var professor vid universitetet i
Pittsburgh och gjorde redan i december 1900 ett tämligen lyckat
försök att överföra tal på en engelsk mils avstånd. Med
hjälp av två kapitalister i sin hemstad bildade han
National Electric Signaling Co., som inriktade sig på att
framställa en apparatur för transatlantisk överföring av
tal-modulerade, kontinuerliga vågor. Fessenden började där
Tesla hade slutat och 1903 fick han General Electric att
bygga en 10 000 p/s generator, vars effekt emellertid visade
sig icke räcka till. Det var först flera år senare — då
Alexanderson hos General Electric utvecklade sin
alter-nator — som regelbunden telefonitrafik över Atlanten blev
praktiskt möjlig.
Till skillnad från Marconi var Fessenden effektivare som
uppfinnare än som upptäckare. Hans företag fungerade
huvudsakligen som laboratorium, utan tanke på
tillverkning eller omhändertagande av kommersiell trafik. Hans
förlagsmän syftade också till att ge honom möjligheter att
göra en uppfinning av så grundläggande betydelse, att
den med god förtjänst kunde säljas till något av de
existerande företagen. Redan 1906, då Fessenden hade lyckats
genomföra en demonstration med överföring av telefoni
över en sträcka på 18 km, försökte förlagsmännen att
sälja ut till American Telephone and Telegraph Co. Det
såg ut att lyckas, men då Morgans bank vid samma
tidpunkt erhöll kontrollen över ATT fick saken förfalla.
Fessenden var också en mycket svår man att ha att göra
med. Förlagsmännen avskedade honom 1911, men genom
en process tillvann han sig ett skadestånd på 400 000 i$.
Det var först efter första världskriget som hans system
kunde säljas till ett tillfredsställande pris, vilket må
illustrera svårigheterna att lansera ett vetenskapligt betonat
företag när de män, som satsar pengarna, inte förstår
teknik och uppfinnarna, såsom ofta är fallet, är besvärliga
personer att handskas med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
