Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Risken för kortslutning vid ljusbågsjordfel i ett lågspänt ställverk, av Je - Lysrör för gatubelysning, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
TEKNISK TIDSKRIFT
621.3.014.7 : 621.316.267
Risken för kortslutning vid ljusbågsjordfel i ett
låg-spänt ställverk. Såväl i Sverige som i utlandet har man
ofta nöjt sig med signal för jordfel på samlingsskenor för
20 kV eller lägre spänning och därtill anslutna större
transformatorer, reaktorer etc. Detta har ansetts
tillräckligt, om jordfelsströmmen begränsats till högst 15 A. I
Vattenfallsstyrelsens anläggningar har undantag gjorts för
generatorer, som bortkopplats av ett högkänsligt
noll-punktspänningsskydd efter ca 1 s. Erfarenheterna har varit
goda, och inga fall har inträffat, vid vilka enfasigt fel
övergått till kortslutning.
I de till 380 kV nätet anslutna stationerna är
kortslutningseffekten vid generatorskenorna osedvanligt stor, ca
2 000 MVA vid 20 kV, varför en skenkortslutning kan
befaras medföra stora skador och långt driftavbrott. Även
om risken för ljusbågsjordfel på dessa system är liten,
har det därför ansetts motiverat att undersöka
sannolikheten för att ett ljusbågsjordfel skall övergå till
kortslutning.
Prov har av Bertil Andersson utförts på provställverk
med skenor anordnade på sätt, som kan komma i fråga i
Harsprånget och Hallsberg. Matning skedde med 20 kV
från en separat generator via en transformator.
Jordslutningsströmmen begränsades till 12 A genom en
petersen-spole. Ljusbågar initierades med 0,1 mm silvertråd.
Förloppet filmades, och tiden för eventuell kortslutning
mellan faserna uppmättes på filmen. Försöken utfördes
med och utan luftdrag i skenstråkets riktning.
Vid horisontella skenor i samma plan på inbördes
avståndet 600 mm fanns ingen tendens till
kortslutningsbildning. Vid vertikala skenor i samma plan uppstod
kortslutning efter 0,8 s vid inbördes avståndet 400 mm, medan
risken eliminerades vid ökning till 800 mm.
Vid horisontella skenor placerade över varandra på
inbördes avståndet 800 mm, erhölls kortslutning efter lägst
0,7 s. Om skenstråket var dragfritt, förhindrades
kortslutning av isolerande skärmar med måttliga dimensioner. Vid
drag i skenriktningen uppstod däremot kortslutning efter
lägst 0,9 s (fig. 1). En skärm av gallernät var effektiv
(fig. 2) men anses ej böra användas i praktiken.
Man bör sålunda i största möjliga utsträckning undvika att
placera skenor över varandra samt välja rikliga avstånd
Fig. 1. Isolerande skärmar av måttliga dimensioner
förmår ej hindra ett ljusbågsjordfel från att övergå till
kortslutning.
Fig. 2. Skärmar av gallernät förhindrar effektivt
kortslutningsbildning.
mellan horisontella eller vertikala skenor i samma plan.
Isolerande skärmar med måttliga dimensioner gör föga nytta.
I stationer av typen Harsprånget—Hallsberg, där
huvudparten av kortslutningseffekten på generatorskenorna
kommer från transformatorsidan, bör enfasigt jordfel
bortkopplas på kortare tid än 0,7 s. Ett ljusbågsjordfel
slocknar ej efter bortkoppling enbart av generatorn med
dess nollpunktsmotstånd, då strömmen genom kapacitansen
i transformatorlindningar och skyddskondensatorer är
tillräcklig för att vidmakthålla en ljusbåge.
Tiden 0,7 s är för kort för att kunna utnyttjas för
fler-stegsutlösning, speciellt som man med hänsyn till
tran-sienta förlopp vid jordfel på högspänningsnätet ej rimligen
kan gå under 0,3 s för den första utlösningen. Den bästa
lösningen torde vara installerande av två
nollpunktsspän-ningsskydd, som bägge ger utlösning efter ca 0,5 s. Det
ena, matat från spänningstransformator i
generatornollpunkten och inställt för 5 % nollpunktsspänning, får
påverka generatorbrytaren, medan det andra, matat från
skenornas spänningstransformatorer och inställt för ca 75 %,
får påverka transformatorns nedspänningsbrytare. I sådana
fall, då man har en ren kombination av generator och
upp-transformator, låter man givetvis ett gemensamt skydd
påverka transformatorbrytaren på uppspänningssidan. Jc
Lysrör för gatubelysning. I de amerikanska städerna
Detroit och Schenectady har under de senaste åtta åren
försök gjorts med lysrör lör gatubelysningen. De har visat
att fördelarna huvudsakligen är lång livslängd, låg
bländ-ning, högt ljusutbyte och god kvalitet på belysningen,
särskilt vid våta gator. Nackdelarna är stor ljusmängd per
längdenhet, stora dimensioner på armaturerna och
nödvändigheten av isolering mot köld.
Ekonomiskt kan lysrör icke anses berättigade för
gatubelysning, då kostnaden för armatur och lampor, stolpar
och underhåll är större än för glödlampor vid samma
effekt i lumen. Det är därför sannolikt, att lysrör tills
vidare kommer att få sin största användning i tunnlar,
plan-fria korsningar och andra utrymmen, där konstruktionen
är sådan att montagekostnaden blir låg. Då emellertid mer
blir känt om belysningsförhållanden och om mätning av
belysningsförmågan kan det tänkas, att balansen svänger
över till förmån för lysämnesrören (Electr. World 13 mars
1950). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
