Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Radioaktiva isotopers användning inom tekniken, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1950
767
fotografisk plåt, varefter bilden förstoras för att
i detalj visa spårelementens fördelning i provet.
General Electric har t.ex. använt radioaktivt W185
för att bestämma volframs fördelning i en
legering hållande 70 % Ni, 25 % Cr, 5 % W. Av
fig. 1 och 2 framgår, att volfram huvudsakligen
lägger sig i dendriterna. Carnegie Institute har
utfört sådana experiment med en liten
järn-cylinder karburerad med kol innehållande en
aktiv isotop och värmebehandlad till grov perlit.
Den största förstoring, som kunde uppnås, var
emellertid 20—50 gånger, vilket är långt ifrån
tillräckligt för upplösning av perlit. Detta visar
metodens begränsning; med hittills använd
teknik kan man vanligen blott påvisa grova
effekter, t.ex. segringar. Mycket nyttiga resultat kan
dock uppnås, och det kan väntas, att den
fotografiska tekniken skall förbättras. Nyligen lär
inan sålunda ha lyckats framställa finkornfilm
med betydligt större upplösningsförmåga än hos
den hittills använda.
Tillämpningar inom mekanisk och kemisk industri
Genom att radioisotoper blivit tillgängliga i
större mängder, har många olika sätt att utnyttja
dem inom teknisk forskning uppfunnits. De har
sålunda redan använts vid undersökning av
friktion, vulkanisering, korrosion, katalys,
vätnings-medel osv.; nyligen har de även kommit till
användning i några typer av kontrollinstrument
för fabriker. Här skall blott några typiska
exempel nämnas.
Vid radiografiska prov (Tekn. T. 1949 s. 435)
används allmänt röntgenstrålar. Man kan
emellertid utnyttja t.ex. radioaktiv kobolt som
strålningskälla i stället för ett röntgenrör vid
provning av svetsar och göt. Då kobolt kan arbetas till
bitar av godtycklig form och storlek, innan den
aktiveras i uranreaktor, har den visat sig
betydligt mer lätthanterlig vid provning än de under
många år använda radiumpreparaten och
röntgenrören. Man kan framställa prov av
radioaktiv kobolt, som per viktsenhet ger en flera
gånger större /-stråleaktivitet än radium. För
radiografi av prov med liten tjocklek eller täthet
kan andra radioisotoper, som ger strålning med
mindre genomträngningsförmåga, tänkas
fördelaktigare.
Friktion och nötning kan studeras genom ett
enkelt utnyttjande av spårämnestekniken. Denna
tillämpning är en av de intressantaste, därför att
radioisotoper anses ge mer än 10 000 gånger
större känslighet än tidigare använda metoder,
såsom elektrografiska och röntgenmetoder.
Dessutom tillåter de en mer detaljerad lokalisering
av de avnötta ytorna.
Vid en undersökning användes t.ex. radioaktiva
kannringar i bensin- och dieselmotorer.
Radioaktiviteten kan åstadkommas genom bestrålning
av de färdiga ringarna i en uranreaktor. Slit-
ningshastigheten kan lätt följas genom att prova
smörjoljan på radioaktivitet. På grund av
metodens känslighet blir den mycket snabbare än
andra, och det är dessutom onödigt att ta isär
motorn vid undersökningarna. Metoden tillåter
mätning av olika smörjmedels relativa fördelar
under exakt identiska förhållanden. En del av
den radioaktiva metallen fastnar på
cylinderväggen, varigenom det blir möjligt att efter
söndertagning av maskinen konstatera, var nötningen
varit störst.
Oljas strömning i rörledningar har kunnat
följas med hjälp av radioisotoper, varvid t.ex.
gränsen mellan två olika slag av råolja i en
rörledning fastställs exakt. I detta fall används det
radioaktiva ämnet i första rummet som
strålningskälla och icke som spårämne. Metoden är
särskilt fördelaktig, när det är nödvändigt att
pumpa olika slags råolja genom samma
huvudledning till avgreningar ledande till olika delar
av ett raffinaderi. Man kan nämligen betydligt
reducera svinnet av högvärdig olja.
Kontrollmätningar kan ofta med fördel utföras
med radioisotoper. Främst bland dessa
tillämpningar kan man sätta mätning av vätskehöj d i
cisterner och tjockleksmätningar. I båda dessa
fall används radioisotopen uteslutande som
strålningskälla. Man kan t.ex. placera den på en
flottör i en cistern och placera ett instrument för
bestämning av strålningsintensiteten på dess tak.
När vätskeytan stiger, kommer strålningskällan
närmare detektorn, och denna ger utslag för
större strålningsintensitet. Ford har använt
metoden för att mäta det flytande stålets höjd i
kupolugnar. I detta fall har emellertid
strålningskälla och detektor monterats utanför ugnen
på sådant sätt, att strålningen passerar vågrätt
genom denna. När stålet når över en viss höjd,
absorberar det en del av strålningen, och
detektorns utslag faller plötsligt.
Goodyear var ett av de första företag, soin
började utnyttja radioisotoper för att mäta
materials tjocklek. Man använde härvid C14 för att
mäta denna hos en tunn gummiplatta, pliofilm.
Senare har andra radioisotoper kommit till
användning vid mätning av tjockleken hos plattor
av papper, glas och stål. Två firmor i USA
saluför nu apparater för detta ändamål. De är
naturligtvis alla grundade på förhållandet, att den
radioaktiva strålningens absorption i materialet
är direkt proportionell mot dettas tjocklek.
Fördelen med dein är framför allt, att mätningarna
kan göras utan mekanisk kontakt med provet
och utan att stoppa frammatningen av ett band
av materialet. Frånvaron av mekanisk kontakt
gör också mätningarna iner exakta.
Allmänna fordringar på skyddsanordningar
Riskerna för personalen vid arbete med
radioaktiva ämnen har redan beskrivits i Teknisk Tid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
