Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Atomenergin i USA 1950, av sah - TV i Mexiko - Om 1950 års bil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
TEKNISK TIDSKRIFT
Atomenergin i USA 1950
Läget på atomfronten i USA var 1949 (Tekn. T. 1949
s. 467) helt betingad av, att man då var tämligen säker på,
att Ryssland icke förfogade över atomhemligheten. I
september samma år ändrades som bekant denna del av
atomprogrammets förutsättningar, vilket ledde till dels
beslutet att konstruera en vätebomb (Tekn. T. 1950 s. 527),
dels en intensifiering av åtgärderna för ökning av
produktionskapaciteten, dels en ytterligare förskjutning av
atomarbetets tyngdpunkt från energiprojekten mot
vapenproduktion.
Bomberna
Hur intensivt arbetet med vätebomben bedrives är svårt
att avgöra, i synnerhet som sekretessen efter Fuchs-affären
är i det närmaste total. En del slutsatser kan dock dras
ur redan kända fakta. För att framställa en vätebomb
måste först ett halvt ton litiummetall produceras, ur vilken
genom neutronbombardemang i en reaktor framställs det
tritium, som utgör vätebombens sprängämne. Den
ursprungliga Hanford-anläggningen, som kostade .’150 Mi$,
skulle behöva två år för att göra tritium till en
vätebomb. Under denna tid kan emellertid reaktorerna i Han
ford, enligt Smyth-rapporten, framställa plutonium till
60—70 atombomber. Eftersom en vätebomb säges
motsvara endast tio atombomber, inser man lätt det dilemma
i vilket Atomic Energy Commission har råkat.
Relationstalet tio betyder för övrigt icke, att en vätebomb
har tio gånger så stor förstörelseverkan som en atombomb.
Medan området för total förstörelse för Hiroshimabomben
hade omkring 1,5 km radie, och den sex gånger så
kraftiga atombomben av i dag har en förstörelseradie av
omkring 3 km, skulle den "tiofaldiga" vätebomben sträcka
sin verkan över endast X km.
Ett detaljproblem, som också måste lösas innan
vätebomben kan bli verklighet, är hur tritium i industriell skala
skall kylas till flytande form för aptering i vätebomben
och hållas inom några grader från den absoluta
nollpunkten under bela lagringstiden. Denna har för övrigt
en begränsning i tritiums halveringstid, som endast är
tolv år.
Mot dessa konkreta fakta har man att väga den politiska
betydelse, som blotta besittningen av en vätebomb t i 11
-mätes. Den kompromiss, som AEG tycks ha kommit fram till,
synes vara, att en förberedande utforskning av
vätebombens problem bedrivs energiskt, men med rätt små
kostnader. (Dock ryktas nu, att AEG har uppdragit åt
Hanford-verkens skapare, firman du Pont, att planera en
reaktoranläggning, som knappast kan bli avsedd för annat
än vätebombsproduktion). De stora beloppen anslås i
stället till expansion av produktionskapaciteten för
atombomber.
Dessa hopmonterades tidigare vid anläggningarna i Los
Alamos, men dessa är nu belt inriktade på forskning för
vätebomben. Härvid har det nybyggda
forskningslaboratoriet kommit väl till pass och staben har utökats med ett
stort antal forskare. Den omkringliggande staden har
omvandlats från ett barackläger till vad som sägs vara ett
av Amerikas mest tilldragande samhällen.
Bombhopsättningen har flyttats från Los Alamos till Albuquerque, till
Hanford och till några andra centra. Produktionssiffran
ligger säkerligen betydligt över de femtio bomber per år,
som man hittills har ansett sannolikt; man torde kunna
räkna med en fördubbling av siffran till 1951.
Bearbetning efter amerikanska uppgifter, huvudsakligen i Bus. Wk
8 juli 1950.
Anrikningen
Orsaken till denna snabba ökning är, att utvidgningen
av produktionen av uran 235 och plutonium, vilken var
planerad att ta tre till fem år, nu skall genomföras inom
endast ett par år. Accelerationen har varit mest märkbar
vid separationsanläggningen i Oak Ridge. Då den ryska
bomben exploderade, har man just färdigställt en
utökning till en kostnad av 60 Mi$. 1 januari 1950 sattes en ny
expansion i gång till en kostnad av 185 M$. Båda de nya
anläggningarna skall kopplas in framför den nuvarande
och mata denna med högvärdigare material. De blir
mycket kraftigt automatiserade. Liknande förbättringar, som
har införts i den äldre anläggningen, har möjliggjort en
radikal nedskärning av personalen. Det fordom
blomstrande samhället i Oak Ridge har nu blivit en spökstad
med några få innevånare.
För ett par år sedan var det avsikten att de tre
ursprungliga reaktorerna vid Hanford skulle ersättas av
tre nya. Av dessa kom endast två under byggnad, då det
hade visat sig möjligt att starkt öka de äldre reaktorernas
livslängd. Samtidigt åstadkoms en avsevärd förbättring av
den kemiska urlakningsprocessen av reaktorprodukterna,
som gav dels högre utbyte, dels en mycket gynnsammare
lösning på avsättningsproblemet för avfallsprodukterna.
Det förefaller emellertid som om den tredje reaktorn skulle
komma att påbörjas inom den närmaste tiden. Genom
dröjsmålet har ytterligare förbättringar av konstruktionen
kunnat åstadkommas, och denna reaktor betecknas om
den första verkligt moderna reaktorn för produktion av
kylvningsmaterial. Med största säkerhet kommer denna
reaktor också att byggas så, att den lämpar sig för
produktion av tritium till vätebomben.
Atomkraften
Även om atomkraftprojekten nu har kommit i
bakgrunden, fortsätter arbetet i stort sett oförändrat med de fyra
experimentreaktorer, vilka beslöts 1949. Byggandet av
avelsreaktorn är i gång, och den väntas komma i
försöksdrift i början av 1950. Även materialprovningsreaktorn är
under arbete, ehuru med en viss försening på grund av
dess storlek och dyrbara utförande; den beräknas komma
i gång vid årsskiftet 1951—1952. Ubåtsreaktorn har
fortfarande hög prioritet; Westinghouse skall börja bygga den
i år och den väntas bli färdig 1952. Arbetet på den f järde
reaktorn, som var direkt avsedd för försök med
kraftalstring, har emellertid avbrutits. De forskare som var
sysselsatta där liar överflyttats till expansionen av
Hanford-anläggningen, till arbetet med vätebomben och till ett
nytt ubåtsprojekt.
I sitt första utförande kommer Westinghouses
ubåtsreaktor att byggas på land som en ren experimentmodell,
men redan efter ett par månader kommer den att
efterföljas av en andra typ, direkt avsedd för inbyggnad i
ubåtar. Amerikanska marinen har börjat att konstruera
en ubåt för detta ändamål. Den nyaste ubåtsreaktorn
kommer att byggas av General Electric. Den blir av en helt
annan typ, arbetande med medelhastiga neutroner i stället
för med långsamma, och vidare skall i värmeväxlaren
användas smält metall i stället för flytande helium.
Utvecklingsarbetet på en atommotor för flygplan bedrivs
fortfarande i långsam takt, då vägen till ett praktiskt
resultat fortfarande på officiellt håll anses vara mycket lång
och dyrbar. Det förefaller emellertid, som om en bel del
framsteg hade gjorts på sista tiden, och det kan därför
tänkas, att arbetet på detta projekt rätt snart kommer att
intensifieras. sah
TYT i Mexiko skall börja med fyra sändare, tre i Mexiko
D.F. och en i Tijuana i södra Kalifornien. Till att börja
med skall 10 000 mottagare importeras från USA.
Om 1950 års bil byggdes med 1910 års metoder skulle
den kosta 60 000 $ i stället för nu 2 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
