Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Ortdrivning genom strossuppskjutning och skraplastning i vagnsätt, av Erik Lindfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
776
TEKNISK TIDSKRIFT
upp till 70 cm. Avståndet c från ortväggen till
påhuggen för de första strosshålen kan fixeras
till 60—70 cm i en 2 m bred ort. I en bredare ort
bör c ökas, då därigenom gynnsammare
utslagsmöjligheter uppnås.
Strosshålens längd anpassas något efter bergets
beskaffenhet, men följer vanligen det schema,
som anges på övre delen av fig. 1, dvs. hålen
nr 1 och 2 borras 1,0 m djupa, följande hålpar
1,4 m, därefter 1,7 och 1,9 m samt slutligen
rensaren 2,0 m. Dessa angivna värden gäller
naturligtvis endast för en jämn ortgavel. Vid tvekan
om strossningsriktningen gäller som allmän
regel, att de första uppskjutningshålen skall
bilda största möjliga vinkel med bergets
strykningsriktning.
Fördjupningen av den genom uppskjutningen
erhållna öppningen utgör i huvudsak en fortsatt
strossning medelst ett mindre antal (4—8)
kortare borrhål. Tack vare den vida öppningen
erbjuder detta arbete inga nämnvärda svårigheter.
Hålplaceringen kan härvid göras på olika sätt,
såsom åskådliggöres av fig. 2. Med hänsyn till
risken för ryckning slås hellre ett hål för mycket
än ett för litet. Detta andra steg av
uppskjutningen skjutes i samband med den egentliga salvan.
Rothålen måste borras och laddas i samband
med första uppskjutningen. Då denna vanligen
åstadkommer en ansenlig berghög — stundom
kan det inträffa, att en tredjedel av ortsalvan
rives ned — vore det synnerligen tidsödande att
gräva fram rothålen före tändning av salvan.
För att helt slippa grävningen, eller åtminstone
reducera den till ett minimum, användes för
dessa hål extra lång stubintråd, vars fria ände
införes i ett ca 2 m långt *//’ järnrör, vilket
inskjutes en bit i borrhålet. Efter uppskjutningen
behöver endast den yttersta änden av järnrören
grävas fram, varefter de dras ut och samtidigt
försiktigt lyftes uppåt, varigenom stubintråden
når ovanom berghögen.
Resultat och fördelar med strossmetoden
Tack vare den vida öppning
strossuppskjut-ningen resulterar i har antalet hjälpare för
kranshålen i salvan kunnat reduceras, vilket
medför betydligt färre antal borrmeter per
ortmeter än med den hos oss tidigare vanliga norska
kilen och vad som uppnåtts vid jämförande
försök med sömkil- och "burnt cut"-metoderna. En
annan väsentlig fördel är, att risken för
fullständiga bomsalvor helt har eliminerats, varför det
chansartade momentet i hög grad har
reducerats. Om första steget av uppskjutningen av en
eller annan anledning skulle misslyckas, finns
•det ju möjligheter att delvis ta igen det förlorade
genom en omsorgsfull planering av
fördjupningen. Ytterligare bör nämnas, att
strossuppskjut-ningsmetoden är lätt att lära och sålunda utan
svårighet kan tillägnas även av nybörjaren.
Fig. 2. Hålplacering vid fördjupning av öppningen.
Strossmetoden kan likväl ej användas under
alla förhållanden. Ett högst väsentligt villkor är
en ordentlig ventilation i orterna, för att gaserna
efter uppskjutningen så snabbt som möjligt skall
kunna avlägsnas. Uppskjutningen bör helst
företas till rasten, varigenom extra spilltider i form
av vänta os undvikes.
Slutligen må några exempel ur driftstatistiken
få belysa strossuppskjutningsmetodens
effektivitet och säkerhet. Emedan den nya metoden,
tack vare ung personal utan gamla fördomar,
snabbast har tillägnats i Långselegruvan,
redovisas här i tabell 1 ortdrivningsresultaten från
denna arbetsplats för tiden augusti
1949—februari 1950. Sammanställningen omfattar resultaten
för sammanhängande tidsperioder av flera
månader, varför de erhållna indrifterna ej avser
enstaka topprestationer utan verkliga
medelvärden, vilka har uppnåtts av en man per ort
(2 X 2,3 m sektion) och borrningsskift under
fullt betryggande kontroll och vid en arbetstid
av 71/, h per skift (observera skiftestidens längd).
De orter, där rena nybörjare har tillåtits
praktisera, har likväl ej medtagits i de samman-
Tabell 1. Ortdrivningsresultat för Långselegruvan (borrning
och skjutning i en-mansorter 2 X 2,3 m; 7’lt h skift;
sericit-kvartsitberg)
Nivå
Tidrymd Driven ortlängd Indrift Borrad längd [-Dynamitåtgång Borr-sjunk–] {+Dynamit- åtgång Borr- sjunk-+}
per meter ort ning
m mån. m m/skift m kg cm/min
Fältorter
100* 4 135,3 1,82 10,4 25—33
100* 3 95,3 1,83 21,5*** 10,3 25—33
150 4 162,6 1,87 22,2 10,0 28—35
150 4 152,6 1,85 21,0 10,1 28—35
Genomsnitt 545,8 1,85
Tvärorter
150 2 113,0 1,63 ** 11,6 30
200 1 36,7 1,66 23,3 10,5
Genomsnitt 149,7 1,64
* berget svavelkisimpregnerat
arbetsstudie
** ej kontrollerat *** uppmätt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
