Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 23 september 1950 - Företagsledarnas sociologi, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1950
839
Företagsledarnas sociologi
331.124.2(485) : 301
Sedan något år ägnas i vårt land ett avsevärt intresse åt
den hittills mycket försummade frågan om
företagsledarnas urval och utbildning. I avsikt att få en fast grund för
diskussionerna kring detta problem liar försök gjorts att
kartlägga företagsledarnas rekrytering, utbildning, karriär,
ålder och andra faktorer, vilka med ett namn kan kallas
företagsledarnas sociologiska förhållanden.
Utbildning
I en bilaga till sin bok "Företagsledning och
företagsledare"1 (Tekn. T. 1949 s. 105) har Sune Carlson angivit
resultatet av en år 1944 utförd undersökning av
företagsledarnas utbildning. Undersökningen utfördes på ett
stickprov på 200 verkställande och vice verkställande
direktörer i större svenska företag, jämnt fördelade på sex
industriella branscher samt på varuhandel, banker,
försäkringsverksamhet och rederirörelse. I slutet av 1947 utförde
Bertil Hökby en liknande undersökning2, gällande 271
ledare för företag med ett aktiekapital på minst 2 Mkr.
i nio industribranscher. En sammanställning av de båda
undersökningarnas huvudresultat ges i följande tabell:
Antal %
Carlson Hökby Carlsson Ilökby
Akademisk utbildning ... 104 (69)* 139 52 (58) 51
|därav teknisk högskola ..... 43 (37) 97 22 (31) 36]
Lägre yrkesutbildning .. 49 (25) 59 25 (21) 27
[därav tekniskt läroverk ..... 3 (3) 25 2 (3) 9]
Real- eller studentexamen 26 (15) 27 13 (13) 5
Ingen skolutbildning .... 21 (9) 46 10 (8) 17
Summa 200 (118) 271 100 (100) 100
* Siffror inom parentes gäller företagsledare inom enbart industrin
enligt Carlsons undersökning.
Som synes är samstämmigheten god, särskilt med tanke
på de något skiljaktiga grunderna för de båda
undersökningarnas uppläggning, osäkerheten i tolkningen av vissa
titlar samt förekomsten i vissa fall av dubbla examina.
Båda undersökningarna visar, hur högre teknisk
utbildning utan jämförelse är den största utbildningsgrunden för
företagsledare. En uppdelning på olika industrigrenar
visar också, vilken dominerande ställning civilingenjörerna
intar särskilt inom metall- och maskinindustrin samt inom
gruvindustrin och bruken.
Båda undersökarna har sökt påvisa tendensen i
företagsledarnas utbildning genom att uppdela
undersökningsmaterialet i två åldersgrupper. Carlson har funnit, att
40 % av företagsledarna över 55 år, men över 60 % av
dem som låg under denna ålder, hade avlagt akademisk
examina. Skillnaden mellan de två åldersgrupperna
betingas nästan helt av tillkomsten av civilekonomerna i den
yngre gruppen. Hökby å andra sidan indelar sitt
undersökningsmaterial i företagsledare, vilka har utnämnts före
resp. efter 1937, vilket enligt hans undersökning
motsvarar en medianålder av 54 år. Av dem med teknisk
utbildning hade 73 % av de tidigare utnämnda studerat vid
teknisk högskola, men 86 % av dem som hade utnämnts
senare.
Den avsevärda skillnaden, absolut sett, mellan de båda
undersökningarnas resultat i detta avseende torde
sammanhänga med att 40 % av Carlsons
undersökningsmaterial utgörs av företagsledare utanför industrin. Tendensen
är dock densamma, nämligen en avsevärd förbättring av
de yngre företagsledarnas teoretiska skolning jämfört med
de äldre. (Detta gäller även den lägre fackutbildningen,
där handelsgymnasiernas andel har fördubblats, medan de
lägre handelsskolorna och den rena skolutbildningen har
minskat i betydelse). Förhållandet sammanhänger, enligt
Carlson, både med den allmänna standardhöjningen på
undervisningsområdet och med de ökade kraven på
företagsledarnas utbildning.
Rekrytering
För att i någon mån klarlägga hur företagsledarnas
rekrytering sker har både Carlson och Hökby undersökt
yrkesfördelningen hos företagsledarnas fäder. Carlson har
funnit följande fördelning på yrken: ^
affärsmän ..................................................................................57
ämbetsmän och tjänstemän ................................................35
lantbrukare ..............................................................................7
arbetare ......................................................................................1
Hökby har funnit följande fördelning på
verksamhetsgrenar:
industri, handel och hantverk ............................................60
akademiska yrken ..................................................................27
jordbruk ....................................................................................10
övriga ........................................................................................3
Denna fördelning stämmer väl med det av 1945 års
universitetsberedning funna resultatet för manliga
läroverksstudenter, med skillnaden att studenternas fäder i regel
var tjänstemän, medan företagsledarnas fäder vanligen är
företagsledare i större företag. Carlson har kommit till
ett liknande resultat, nämligen att medan den äldre
generationens företagsgrundare i flertalet fall var köpmän, är
våra dagars företagsledare vanligen söner till köpmän.
Vidare har en undersökning, som Hökby har utfört av
företagsledarnas ålder vid utnämningen till verkställande
direktör, visat, att genomsnittsåldern är lägre om fadern
är företagsledare vid ett större företag än om han är
mindre företagare, och högst då fadern enbart är anställd
vid en industri eller ett handelsföretag. Detta synes gälla
även i de fall, då fadern är företagsledare utan att vara
ägare till företaget. Det finns tydligen ett visst fog för
talesättet om, att en del företagsledare "sparkas fram"!
Företagsledarens genomsnittliga ålder har Hökby funnit
vara 55 år vid tidpunkten för undersökningen, och 44 år
vid utnämning till verkställande direktör. I de större
företagen, särskilt inom metall- och maskinindustrin, är
genomsnittsåldern något högre. Den har för övrigt under
senare år allmänt tenderat att stiga. Utnämningen till
företagsledare synes nu vanligen vara förlagd till
åldersgruppen 47—50 år. Utnämning vid högre ålder hör till
undantagsfallen, utom vid de allra största företagen inom
metall- och maskinindustrin samt trä-, pappers- och
massaindustrin, där den omfattar nära hälften av fallen.
Praktik
Både Carlson och Hökby har försökt få en uppfattning
om, var industriledarna har haft sin verksamhet före
utnämningen till verkställande direktör och kommit till
följande resultat:
%
Carlson Hökby
samma företag ..................... 68 47
samma bransch .................... 21 45
olika branscher ..................... 11 8
Skillnaden mellan de båda undersökningarnas resultat i
fråga om utbildningen inom samma företag resp. samma
bransch torde kunna förklaras med, att Hökby "av
praktiska skäl" har hänfört tjänstgöring i olika företag inom
samnia koncern till olika företag eller bransch. Med tanke
på den starka koncernbildningen inom den mekaniska
industrin och inom pappers- och cellulosaindustrin samt
kännedomen om, hur ofta avancemang till företagsledare
sker just mellan olika företag inom samma koncern, torde
Hökbys siffror vara ganska missvisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
