Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Jaktflygets stridsledning, av Ian Iacobi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1950
865
Jaktflygets stridslediiing
Kapten lan lacobi, Stockholm
355.469.12 : 623.746.3
Ett högklassigt jaktförsvar kräver jaktflygplan med de
yppersta prestanda såväl med avseende på fart-, stig- och
manöverförmåga som i fråga om beväpning. Det fordrar
förare, väl skickade att handha och rätt utnyttja de
tekniskt alltmer komplicerade flygplanen och jaktförarna
måste dessutom utbildas och trimmas samman i
stridsdugliga förband. Även det bästa jaktflygplan med en
erfaren och kunnig förare måste för att överhuvudtaget
komma i kontakt med fienden i luften ledas av en säkert
och snabbt arbetande stridsledningsorganisation. Särskilt
märkbar blir stridsledningens betydelse vid de numera
allmänt förekommande höga hastigheterna, kortare
aktionstiderna och höga flyghöjderna.
Jaktflygets stridsledningsorganisation är i princip
uppbyggd enligt de grunder, som framgår av fig. 1. Längs med
det jaktförsvarade områdets gränser finns radarstationer
utplacerade, vilka kontinuerligt avspanar luftrummet
utanför och över området. Inom det jaktförsvarade området
löper kedjor av optiska luftbevakningsstationer, från vilka
luftbevakningsposter spanar. Det samlade underlaget från
såväl radar- som den optiska luftbevakningen
sammanstäl-les och åskådliggöres i inom området grupperade
stridsledningscentraler.
1 dessa centraler, fig. 2 inrymmes såväl en
alarmerings-och orienteringssektion, avsedd att reglera
luftskyddsverksamheten, som jaktflygets stridsledningsorganisation. I stora
drag utföres här stridsledningen av jaktförbanden på
följande sätt. Sedan rapport om fientlig anflygning inkommit
till och markerats i centralen, bedömer jaktstridsledaren
erforderlig insats av jaktförband. Dessa, som står i hög
beredskap på inom området grupperade flygfält, orienteras
om anflygningen och får startorder på direktlelefon från
stridsledaren till jaktförbandschefen. Sedan jaktförbanden
startat lämnas per radio kompletterande orienteringar
samt order om kurs mot fienden, flyghöjd m.m.
Den direkta stridsledningen av jaktförbanden övertas
snarast möjligt efter starten av jaktradarstationer, fig. 3.
Dessa är så grupperade inom det jaktförsvarade området
att fullständig radartäckning erhålles. 1 varje sådan
jaktradarstation finnes ett antal stridsledare placerade, var och
Fig. 2. Markeringstjänst i en stridsledningscentral.
Fig. 1. Organisationsplan för jaktflygets stridsledning.
Fig. 3. Jaktradarstation (spaningsdelen); i stationen ingår
även en höjdmätningsdel.
en ständigt i radioförbindelse med förbanden i luften.
Genom alt avläsa de inbördes lägena mellan det fientliga
förbandet och jaktförbandet kan en stridsledare i en
jaktradarstation leda jaktförbandet till kontakt med fienden
och härvid även medverka till att jaktförbandet
tillförsäkras bästa möjliga taktiska utgångsläge för anfall.
I och med att bombflygplanens prestanda numera
möjliggör flygning på höjder omkring 10 000 m med Mach-tal
på 0,8 (t.ex. engelska "Canberra" och amerikanska "B-47")
medan jaktflygplan kan nå upp till Mach-tal på omkring
1,2, försvåras i hög grad luftstridens genomförande. Vid
anfall på mötande kurs, då den relativa hastigheten under
inflygningen är omkring 1 800 km/h, dvs. 500 m/s, blir
tiden för inriktning och avgivande av verksam eld
ytterligt kort. Vid anfall på upphinnande kurs, varvid som regel
måste förutsättas att jaktförbanden först tvingas till
an-flygning mot målet på mötande kurs, måste insvängningen
mot målet ske på ett sådant avstånd och i en med hänsyn
till jaktflygplanets prestanda noggrant bestämd kurva, att
jaktföraren på grund av det stora avståndet till målet icke
kan ha optisk kontakt med detta under inflygningens
början. Av detta framgår, att allt större krav måste ställas
på precisionen hos markstridsledningen för alt
jaktflygplan överhuvudtaget skall kunna föras fram till skjutläge.
Dessutom erfordras en radarspaningsanläggning i
jaktflygplanet för att ge föraren möjlighet att fastställa målets
läge, på vilken grundval han kan påbörja sin inflygning
till anfall. Schematiskt kan tidsförhållandena i dessa
sammanhang åskådliggöras på de sätt, som åskådliggöras i
fig- 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
