Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Jaktflygets stridsledning, av Ian Iacobi - Nya amerikanska vapen - Tritium i vätebomben - Bränsle med oktantalet noll - Förbränning utan knackning - Registrerande instrument med ultraljud - Som flygande kran - Gräshoppornas orienteringsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Förlopp vid ledning av jaktanfall.
Fig. 5. Felaktigt utgångsläge för jaktanfall; jakt- och
bombflygplanens lägen, A vid optisk kontakt (höjd 10 000 m),
B efter jaktflygplanens 180°-sväng.
Fig. 6. Rätt utgångsläge för jaktanfall; jakt- och
bombflygplanens lägen, A vid svängens bör jan (jaktflygplanets radar
har fångat bombflygplanet), B efter svängen.
Problemet inskränker sig emellertid icke blott till att föra
fram jaktförbanden till tidigast möjliga kontakt med
fienden. Jaktförbanden måste i anslutning till
kontaktpunkten föras fram till ett läge, varifrån de mer eller
mindre direkt kan ansätta sitt anfall. Genom de numera
rådande höga hastigheterna och därav följande stora
svängningsradier samt den begränsning av manöverförmågan
som accelerationskrafter m.m. tvingar till, ställes allt större
krav på att det rätta utgångsläget för anfallet kan intas.
Av fig. 5 framgår, hur felaktigt valda utgångslägen
försätter jaktflygplanen i för anfall synnerligen ogynnsamt
eller omöjligt utgångsläge. Särskilt bör beaktas, att även
om jaktflygplanet alltjämt innehar en viss
fartöverlägsenhet i förhållande till målet, det med hänsyn till dettas
defensivbeväpning måste bedömas såsom ytterligt riskfyllt
att längre tid befinna sig bakom målet.
Fig. 6 visar principförfarandet vid modern stridsledning,
där markstridsledning leder jaktflygplanet till ett läge,
varifrån en radarspaningsanläggning i flygplanet kan fånga
målet och reglera jaktflygplanets insvängning till anfall.
Av h är skisserat förfaringssätt vid modern
jaktstridsledning framgår, att de största krav måste ställas på
såväl radarmaterielens precision som på stridsledarnas och
jaktförarnas utnyttjande av materielen. Allt fortfarande
måste den regeln gälla att fienden skall mötas så tidigt,
att jaktförbandens anfall väl hinner genomföras innan
fienden nått sitt mål.
Ytterligare kompliceras stridsledningsverksamheten av
sådana förhållanden som att jaktförbanden numera på
grund av den ringa tid, som står till buds, icke hinner
samlas i större förband efter starten, utan i stället måste
ledas till anfall med mindre enheter i ström, varvid
stridsledningsorganisationen kommer att belastas med
många små enheter samtidigt. Härtill kommer, att
stridsledningsorganisationen på marken även måste medverka
vid flygsäkerhetstjänsten i samband med jaktförbandens
återflygning till baserna, ofta under dåliga
väderleksförhållanden. Själva luftstriden måste genomföras på
väsentligt kortare tid, än som förr stod till buds, och ofta måste
man räkna med att blott ett enda tillfälle till kontakt med
fienden överhuvudtaget förefinnes, varför största möjliga
vapenverkan då måste eftersträvas. Införandet av
målsökande projektiler, jaktrobotar m.m. belastar även
stridsledningen, då inriktningen av sådana vapen kräver
bestämda utgångslägen i avskjutningsögonblicket.
Även vid här angiven utveckling av jaktstridsledningen,
vilken medfört att en stor och komplicerad organisation
erfordras för jaktförbandens ledning, gäller alltjämt
jaktförsvarets grundregel — det rätta antalet jaktflygplan i
det rätta ögonblicket på det rätta stället.
Nya amerikanska vapen, vars existens nu har avslöjats,
är dels en "baby"-atombomb, som kan medföras av
jaktplan, varigenom större säkerhet vinnes för att vapnet når
målet, och en luftvärnsraket med en vertikal räckvidd av
18 km, kanske mera; dessutom talas om ett radikalt nytt
pansarvärnsvapen.
Tritium i vätebomben måste hållas flytande vid — 255°C,
vilket lämpligen sker genom att omge det med kokande
helium vid — 270°C. Patenten på framställning av
flytande helium äges av den ryske fysikern Kapitza, som alltså
har att vänta sig royalty på i USA tillverkade vätebomber.
Bränsle ined oktantalet noll användes i en
förbränningsmotor med hög effekt, avsedd för Mellanöstern, där
endast olja av låg kvalitet är tillgänglig.
Förbränning utan knackning, oberoende av bränslet,
i förbränningsmotorer undersökes enligt två linjer. Enligt
den ena hindrar en luftvirvel i cylindern bränslet från
att antändas i fel ögonblick, enligt den andra injiceras en
del av bränslet i cylindern och antändes genom en
sticklåga, vilken initierar förbränningen av resten av bränslet.
Praktiska prov är i gång.
Registrerande instrument med ultraljud användes av
amerikanska flottan. Registreringspapperet är behandlat
med ett ämne, som ändrar färg under inverkan av ljud med
hög intensitet, och som skrivdon användes en
magneto-striktiv generator för 2 W vid 20 kp/s.
Som flygande krän har i USA byggts en helikopter,
vars blad drivs av två 2 200 kp reaktionsturbiner.
Maskinen är avsedd för transport av tung utrustning över korta
distanser.
Gräshoppornas orienteringsfömiåga beror på fem
hårbeklädda fläckar på insektens panna, vilka påverkas av
fartvinden och utsänder olika signaler till dess hjärna.
Försök pågår i en "insektvindtunnel" för att även finna,
hur gräshoppans "höjdmätare" fungerar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
