Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Ljudvallen — vår gräns? av B M W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
TEKNISK TIDSKRIFT
Ljud vallén — vår gräns?
Utvecklingen mot snabbare flygplan bedrivs
längs två linjer. Aerodynamiker och
flygplan-konstruktörer strävar efter att ge flygplanen en
utformning, som motsvarar de skärpta kraven
på minskat luftmotstånd och övriga
aerodynamiska betingelser saint större hållfasthet.
Samtidigt arbetar motorkonstruktörerna på att få
fram starkare flygmotorer. Under många år har
utvecklingen gått parallellt längs dessa båda
linjer. När en starkare motor var
färdigkonstrue-rad, fanns det också ett flygplan att sätta in
motorn i.
Då var resultaten av forskning och
undersökningar på det aerodynamiska området ganska
lättillgängliga och i många fall helt öppna. Den
som hade några erfarenheter att lämna,
publicerade dem, och dörrarna till
forskningslaboratoriernas arkiv stod öppna. För de länder som
saknade egna forskningsanläggningar fanns det
därför goda möjligheter att få de upplysningar
som behövdes. Dessa för vårt land så lyckliga
förhållanden existerar knappast längre.
Balansen mellan de båda utvecklingslinjerna
har rubbats genom reaktionsmotorns tillkomst.
Flygplanskonstruktörer ställdes med en gång
inför uppgiften att ta fram ett flygplan, som
kunde flygas 300—400 km/h fortare än förut. I
den mån det fanns forskningsresurser kunde
man snabbt sätta i gång för att inhämta
motorteknikens försprång. Detta var fallet i de länder,
där flygteknikernas krav på ökade anslag till
forsknings- och försöksanläggningar redan hade
hörsammats av myndigheterna, eller där
industrierna med egna medel hade kunnat möta de
väntade behoven. Där så var fallet var den
aerodynamiska forskningen ganska snart framme
vid godtagbara resultat.
För övriga länder, dit vi måste räkna oss, har
det krävts längre tid för
flygplankonstruktörerna att hinna i fatt utvecklingen. Genom ett
intensifierat arbete har vi dock — delvis med hjälp
av tidigare frigivna resultat av utländska
forskningar och försök — lyckats arbeta in
eftersläpningen. Det var kanske framförallt de tyska
erfarenheter som någon tid efter kriget
offentliggjordes, vilka härvid kom som en räddning. I
dagens läge kan därför den starkaste flygmotor
som kan framställas även användas i flygplan,
utan att de kritiska gränserna blir överskridna.
Det kommer emellertid inte att dröja länge,
förrän steget måste tas till andra sidan
Ijudval-len. Länge antogs denna vara gränsen för
bemannade flygplan. Utvecklingen har visat att
denna förmodan var felaktig. Med lämplig
aerodynamisk utformning i kombination med
tillräcklig motoreffekt kan man passera
ljudhastighetszonen och uppnå flyghastigheter, som
överskrider ljudets. Det pågår ett intensivt arbete att
utforska överljudshastighetens aerodynamiska
problem, och när dessa har lösts, kommer
krigsflygplan med överljudshastighet att kunna
produceras.
I dag finns det lätta och medeltunga bombplan
som kan uppnå ungefär 0,9 gånger
ljudhastigheten. Av lätt insedda skäl måste ett jaktplan,
som skall ingripa mot sådana flygplan, kunna
flyga fortare. Inom ett område mellan 0,9 och
1,2 gånger ljudhastigheten torde ett flygplan
emellertid inte kunna lösa några stridsuppgifter.
Detta beror på språngvisa förändringar i
luft-kraftsfördelning o.d., som gör att föraren icke
helt behärskar sitt flygplan mer än i accelererad
eller retarderad flygning. Det jaktplan, som skall
hinna i fatt ett så snabbt bombplan, måste
därför kunna flyga fortare än 1,2 gånger
ljudhastigheten. Vad som här sagts om jaktplan, gäller
även raketprojektiler och robotvapen.
För hithörande forskningsområden har vårt
land icke tillräckliga forskningsresurser. Dessa
är visserligen under utbyggnad, men då
nybyggnadstakten är upplagd efter fredsförhållanden
kommer det att ta lång tid innan de är färdiga
att tas i bruk. Under tiden måste de olika
försvarsgrenarna använda sina knappa anslag till
provisoriska försöksanordningar, som icke kan
ge fullgoda resultat.
Så är läget i dag och möjligheterna att få
tekniska upplysningar och militär utrustning är
ovissa. Det är alltså fara värt, att vår
flygplanproduktion, som — även internationellt sett —
har givit så förnämliga resultat hittills, av brist
på kunskaper skall för en längre tid möta sin
gräns vid ljudvallen.
Vore det därför icke lämpligt att nu, medan tid
är, genom extra anslag påskynda arbetet på de
forskningsanläggningar som behövs för att även
vi skall kunna ta steget över gränsen?
BMW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
