Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1950 - Tekniska hjälpmedel i modern meteorologi, av Lauri A Vuorela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 oktober 1950
873
Tekniska hjälpmedel i modern meteorologi
Fil. dr Lauri A Vuorela
551.508
För den moderna meteorologin är det ej längre
tillräckligt att undersöka låg- och högtryckens
samt frontytornas struktur enbart i skiktet
närmast marken, utan forskningen måste utsträckas
till hela den nedre atmosfären, troposfären, och
delvis också till stratosfären. Den huvudsakliga
orsaken till, att detta behov inte tidigare har
kunnat tillfredsställas har varit bristen på
lämpliga observationsmetoder. Först under de senaste
åren, speciellt under andra världskriget, har det
lyckats observationstekniken att skapa medel
för utveckling av den aerologiska
observationsverksamheten så långt, att den har kunnat bli
en väsentlig och viktig del i det löpande
meteorologiska arbetet.
Radiosonder
Bland de hjälpmedel, som bidragit till
meteorologins utveckling under senare år, må först
nämnas radiosonden, ett instrument, som användes
för mätning av tryck, temperatur och fuktighet
i den fria atmosfären. Apparaten, som skickas
upp i luften fästad vid en med vätgas fylld
ballong, mäter de nämnda elementen och
förmedlar observationsresultaten i form av
radiosignaler till registreringsstationen vid marken,
där de tolkas med tillhjälp av instrumentets
kalibreringskurvor. Badiosonderna har, jämfört med
de tidigare använda meteorograferna, den
utomordentliga fördelen, att observationsresultaten
kan utnyttjas omedelbart och observationer kan
också utföras i obebodda trakter, på oceaner osv.
Numera använda radiosondtyper utnyttjar
huvudsakligen två principer: kronometerprincipen
eller system med variabel frekvens.
Kronometerprincipen framgår schematiskt av fig. 1. En arm
roterar med konstant hastighet och sluter för
varje varv en kontakt. En annan, rörlig kontakt
på cirkeln intar ett läge, som bestämmes av
mätelementet i fråga. Tidsskillnaden mellan fast
och rörlig kontaktangivelse representerar då ett
mätvärde. Periferin indelas i tre sektorer för
tryck, temperatur och fuktighet. Vanligen
inlägges också fasta referenskontakter, t.ex. kan
tidsskillnaden mellan två sådana ge en kontroll
av rotationshastigheten. Vid sondering
registrerade tidsskillnader tolkas med
kalibreringskurvor. Enligt denna princip arbetar bl.a. ett
schweiziskt och ett kanadensiskt system. Sönder med
Fig. 1. Schematisk framställning au kronometerprincipen.
Fig. 2. Väisälä-radiosonden, sedd från
omkopplare-skål-korssidan. Under strålningsskydden pä sidorna befinner
sig termometern och aneroiddosan, upptill hygrometern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
