Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1950 - Kontrollutrustning i vattenkraftstationer, av Gunnar Jancke och Lennart Iveberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 oktober 1950
883
biledningsareor och ej orsakar fabrikanten större
svårigheter. Vi överväger dock möjligheten att
övergå till 1 A. Tre kärnor används, en för
mätare och instrument, en för kortslutningsskydd
och en för jordfelsskydd. Den sekundära
märkspänningen för spänningstransformatorer har
standardiserats till 110 V.
Föreskrifter har givits för val av area för
biled-ningar, varvid hänsyn tagits till
belastningsförmågan för önskad noggrannhetsklass och vid
jordfelskärnan till tomgångsimpedansen.
Spänningskretsar säkras vid
spänningstransformatorerna genom dvärgbrytare med signalkontakt.
Vid distansskydd och likartade skydd bryter
dvärgbrytaren dessutom likströmsmatningen till
skyddet.
Ett metalliskt hopkopplat system matat från
mättransformatorer jordas i endast en punkt,
vilken helst förlägges till en kopplingslåda i
omedelbar närhet av en mättransformatorsats.
Elektriskt sker den i nollpunkten vid Y-koppling och
i bestämd fas vid D-koppling.
Kontrollutrustning
Kontrollrum
Stationens kontrollrum placeras helst i samma
plan som och intill maskinsalen med
turbin-regulatorerna, där ingripande ofta får ske såväl
vid normal drift som vid störningar. Därigenom
kan maskiner och ställverk övervakas av samma
personal. En modern vattenkraftstation har två
man per skift, varav den ene endast i
undantagsfall får lämna kontrollrummet, medan den andre
utför beordrade kopplingar gör
inspektionsronder m.m. I småstationer kan man nöja sig med
en man, varvid dock larm sändes till en
reserv-vakt i bostaden, om ingen åtgärd vidtagits inom
viss tid vid brytarfunktion, signal eller
telefonsamtal. De större vattenkraftstationerna
tillhörande Statens Vattenfallsverk har i allmänhet
sådant geografiskt läge, att personal där
erfordras ej endast för stationens egen drift utan
även för skötsel av vattenvägar eller av driften
på ett när- eller fj ärr system. Det har därför ej
hittills visat sig ekonomiskt motiverat att utföra
någon större kraftstation för helt automatisk
drift eller fjärrkontroll från annan station. Dylik
förekommer däremot vid transformator- och
kopplingsstationer samt vid en del små
kraftstationer.
I kontrollrummet, fig. 5, placeras centralt ett
skrivbord med arbetsplats för minst två man. På
detta finns signaltablå, manöverorgan för
frekvensreglering och belastningsfördelning,
utlösningsanordning för flyg- och brandlarm,
personsökning samt telefonväxel. Framför bordet står
en svagt lutande manöverpulpet av plåt. Den är
försedd med miniatyrschema för huvudsystemet
jämte däri inplacerade manöverställare.
Framför pulpeten placeras en fristående instru-
menttavla, som är uppdelad i ett antal fält,
geografiskt mitt för motsvarande fält i
manöver-pulpeten. Ett fält innehåller instrument för ett
aggregat, en kraftledning e.d. På några för
stationen gemensamma fält sättes
fasningsutrust-ning, frekvens- och tidkontroll,
temperaturkontroll, kontroll av vattenvägar och -ytor etc. På
tavlans baksida placeras hjälpapparater och
provningsutrustning, som ej kräver ständig
övervakning. De lokala likströms- och
växelströmssystemen övervakas och manövreras från en egen
kontrolltavla, som innehåller både instrument
och manöverorgan och som placeras skild från
huvudtavlan, i allmänhet bakom skrivbordet.
I nära anslutning till kontrollrummet finns
relärum, mätarrum, högfrekvensrum och dessutom
matrum och andra lokaler för driftpersonalen.
I våningen under finns ett rum för
kopplingsskåp för fördelning av biledningar.
Till fördelningsrummet dras biledningskablarna
från ställverken. De olika apparaterna,
strömbrytare, frånskiljare, mättransformatorer etc.,
har kopplingslådor, i vilka alla kopplingar i
bi-ledningskretsar kan verkställas utan
spänningslöshet på apparaten. Kablarna är armerade
jordkablar av mångtrådig typ med upp till 91 parter.
I större stationer användes öppna kabelgravar
med betonglock, i vilka även tryckluftsrör för
brvtarmanöver förlägges. I mindre stationer utan
tryckluft lägges kablarna direkt i marken med
tegelstensskydd och dränering.
Dessa kablar avslutas på plintar i
fördelningsrummets kopplingsskåp. Därifrån dras sedan nya
kablar i form av blygummiledningar på
överskådliga kabelstegar till fälten i pulpeter och
tavlor. Största omsorg nedlägges på märkningen
av kablarna och deras parter.
Manöver- och reläfält
Pulpeten och tavlorna är sammansatta av
separata fält av bockad plåt enligt fig. 6. Fält
Fig. 5. Kontrollrum i en vattenkraftstation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
