Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1950 - Atomvapens verkningar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 oktober 1050
899
Fig. 3.
Schema för [-Mach-stam-inens-]
{+Mach-stam-
inens+} bildning.
kategorin. Det effektivaste djupet för en atomexplosion
anses vara 180 m, vilket är mycket mer, än man kan nå
vid bombfällning eller med robotvapen. I förra fallet kan
bomben väntas tränga ned 12—15 m och skulle då ge en
krater 240 m i diameter och 30 m djup. Man beräknar att
en sådan sprängning skulle orsaka direkta skador inom
en radie, som är 50—65 % av den vid en luftexplosion.
Reflexion av chockvågen från berg under jordytan skulle
dock öka skadeverkningarnas område. Hus med bärande
väggar skulle säkerligen störta samman på betydande
avstånd och vara farligast. Hus med trästommar skulle hålla
tämligen bra. Underjordiska ledningar skulle få stora skador.
Skador vid explosion under vatten
Iakttagelser från den grunda undervattensexplosionen vid
Bikini på högst 60 m djup visar, att chockvågen är främsta
orsaken till skador på fartyg. För alla slag av dessa blir
sänkningsområdet detsamma och 370—550 m räknat från
explosionsaxeln. Betydande förlust i fartygens effektivitet
uppstår inom en radie på 1 km. Om normalbomben antas
explodera mindre än 1,6 km från en strand, uppstår
allvarliga skador på strandanläggningar, ty den våg, som
bildas, är 6 m hög 1,6 km från explosionsaxeln.
Strålningseffekter
Strålningen från en atombomb är av två huvudslag,
termisk och radioaktiv. En atombomb avger grovt räknat en
tredjedel av sin energi som termisk strålning, vilken starkt
bidrar till skadegörelsen. Man har uppskattat
temperaturen i explosionsaxelns skärningspunkt med jordytan till
3 000—4 000°C för bomberna över Japan, vilka detonerade
på ca 600 m höjd.
Verkningarna av den termiska strålningen var tydligt
märkbara 3,2 km från explosionsaxeln. En klar dag torde
människor inom 3 km få svåra brännskador, men kläder
och vilken avskärmning som helst ger skydd mot termisk
strålning. Ultraviolett och synligt ljus vållar inga
brännskador, och då den infraröda strålningen icke kommer
förrän vid andra temperaturmaximum, har man ca 1 s
på sig för att söka skydd. Kolning av utsatt brännbart
material iakttogs i Japan 3,3 km från axeln.
Då <x- och /^-partiklar har korta räckvidder och ej når
markytan vid explosion i luften, består den radioaktiva
strålningen av y-strålar och neutroner. Vidare kan den
delas i två grupper, momentan och kvarstående strålning;
gränsen mellan dem dras vid 1 min efter detonationen.
Ehuru y-strålningen utgör en mycket mindre del av den
utlösta energin än den termiska, kan den orsaka en
betydande del av personalförlusterna. Det torde vara mycket
svårt att åstadkomma effektiv avskärmning tätt intill
explosionsaxeln.
Momentan y-strålning är starkast inom den första minuten
efter explosionen, när strålningen från bombens
kärnreaktion kombineras med klyvningsprodukternas. Ehuru
dessa delar är ungefär lika stora, är deras effekt olika.
Den förra utsänds nämligen, innan klyvningen är
fullständig, och absorberas därför starkt av den ännu täta
materien. Klyvningsprodukternas "fördröjda" strålning ut-
sänds däremot, först när bombmaterialet förgasats. Den
absorberas därför obetydligt och bidrar ca 100 gånger mer
än klyvningsreaktionens till intensiteten utanför själva
explosionsmolnet.
Många av de människor, som utsätts för momentan
y-strålning inom 1 300 m från axeln, dör av
strålningsskador. Kläder utgör intet skydd. På avstånd under 650 m
överväger spräng- och värmeverkan, och y-strålningen blir
därför av relativt liten betydelse. På avstånd över 2,7 km
är den ofarlig. Neutroner torde icke vara livsfarliga på
över 800 m avstånd från explosionsaxeln och anses därför
av underordnad betydelse.
Kvarstående strålning vållar stora fysiologiska risker och
besvärligheter ur militär synpunkt. Den uppstår genom
radioaktivt sönderfall av klyvningsprodukter och till någon
del av U283 eller Pu239, som undgått klyvning vid
explosionen. I vissa fall kan olika element i jorden eller havet
bli radioaktiva genom neutronbestrålning. Beläggning av
ett område med radioaktiva ämnen endera genom
be-pudring med sådana eller genom fällning av atombomber,
som bringas att explodera på liten höjd, har kallats
radiologisk krigföring. Ehuru denna kan användas för att göra
vissa områden tillfälligt obeboeliga, har den flera
nackdelar; man bör dock vara beredd att möta den.
Tänkbar världsomfattande förorening med radioaktiva
ämnen har diskuterats, varvid slutsatsen blivit, att den är
högst osannolik, då härtill skulle fordras omkring en
miljon atombomber av normalstorlek. Lokal förorening
kan emellertid åstadkommas. Vid Alamogordo- och
Eniwe-tok-explosionerna uppstod t.ex. betydande strålningsrisker
vid jordytan. Ett fordon kunde dock röra sig med god fart
genom området på ca 15 min utan att skada för de åkande
riskerades. Svårigheterna vid lokal förorening varar blott
några dagar. Vid atombombfällningarna över Hiroshima
och Nagasaki skedde explosionerna på relativt stor höjd
och föroreningen av marken var mycket liten blott några
minuter efter dem.
Undervattensexplosioner ger starkaste radioaktiv
förorening. Ehuru ett fartyg ej gärna skulle uppehålla sig
längre tid inom ett förorenat område strax efter en
explosion, torde det utan större risk kunna passera genom
det. Sannolikt skulle arbetena i en hamn ej länge hindras.
Skydd såtgärd er
Lämpligt skydd mol sprängverkan och eld kan minska
personföiiuster på grund av termisk och momentan
radioaktiv strålning. Ur fysisk skadesynpunkt är
skyddsåtgärderna mot atombomber i princip desamma som mot
vanliga sprängbomber. Om bombmålet antas vara känt, vidtas
lämpligen skyddsåtgärder utanför ca 800 m från
explosionsaxeln. överdrivna försiktighetsmått är ekonomiskt
osunda, och detta är även fallet med försvarsåtgärder på
kortare avstånd från explosionsaxeln.
Vad som kan göras för att ge byggnader större
motståndskraft har tidigare diskuterats (Tekn. T. 1950 s. 381).
Konstruktioner avsedda att motstå jordbävningar behövs som
försvar mot explosioner under jord. Härvid bör
avloppsledningar, tunnlar och tunnelbanor ägnas särskild
uppmärksamhet. Brandskyddet fordrar användning av
eldsäkra material och tillräcklig vattentillförsel. Hjälpmedel
för bekämpande av katastrofer måste vara fullt skyddade
och detsamma gäller kommunikationsnätet.
Skydd för personal skall inrättas i lägre våningar.
Utom-husskydd skall vara skilda från byggnader och vara helt
eller delvis nedgrävda för att ge skydd mot explosioner i
luften. De är emellertid värdelösa i händelse av
under-jordsdetonationer i närheten. Även vid en överraskande
atomexplosion kan vissa skyddande åtgärder vidtas. Ett
plötsligt starkt ljus är förstå tecknet på en atomexplosion.
Man skall då undvika att se mot det, kasta sig till marken
och rulla ihop sig för att skydda nakna delar av kroppen.
Denna ställning bör intas minst 10 s. Inomhus kan ett
visst skydd erhållas genom att krypa under ett bord eller
en disk. SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
