Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Syrafast emalj för kemisk apparatur, av OP Hagbarth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 oktober 1050
905
Syrafast emalj för kemisk apparatur
Civilingenjör OP Hagbarth, Stockholm
Stål eller gjutjärn med överdrag av syrafast
emalj ("glass enamel", "glass lining") finner stor
användning till apparater, i vilka kemiskt
aggressiva ämnen av sur karaktär skall behandlas.
Emaljens kemiska motståndsförmåga är
nämligen önskvärd antingen därför att apparaten
måste skyddas mot en korrosion, där andra
konstruktionsmaterial vore obeständiga; eller också,
därför att produkten måste skyddas, exempelvis
från förorening med avfrät (läkemedels- och
livsmedelsindustri) eller mot reaktionsförlopp,
som katalyseras av vissa metaller; det finns t.ex.
polymerisationer, som går med kontrollerbar
hastighet endast i emaljerade kärl, medan andra
material har aktiva centra, som initierar
reaktionen alltför kraftigt.
Emalj är ett glas av silikater, borater och
fluorider med natrium, kalium och kalcium
ävensom aluminater och vissa metalloxider,
företrädesvis nickel- och koboltoxid.
Sammansättningen avpassas så, att emalj skiktets
utvidgningskoefficient nära överensstämmer med bärarens.
Denna består av gjutjärn eller stål med data
enligt följande tabell28:
C % Si % Mn % P % S %
Stål ..... 0,10 spår 0,5 0,05 0,05
Gjutjärn
3,5—3,7 2,2—2,6 0,4—0,6 0,8—1,3 0,05—0,08
En kolhalt i stålet överstigande 0,15 % medför
blåsbildning på ytan och minskar emaljens
hållfasthet31.
Tillverkning
Av fig. 1 framgår hur framställningen av
emalj-apparatur tillgår i princip. Bärarens
formgivning spelar en avgörande roll för emaljens
livslängd. Naturligtvis måste man i första hand ta
hänsyn till processens krav på apparatens form,
men de fordringar, emaljen ställer, får icke
heller åsidosättas (fig. 2). Dessa är i korthet:
inga skarpa kanter eller hörn, krökningsradier
icke under 5 mm helst 10 mm, ogärna
rektangulär men gärna symmetrisk form, samt
planslip-ning av svetsfogar5»24. En annan ytterst viktig
fråga är bärarens godstjocklek, som dels står i
samband med emalj skiktets tjocklek, dels beror
av vilken emaljeringsprocess23, som skall
användas. För att befrämja emaljens häftning vid
6G6.293 : 66.023.6
bäraren betas eller blästras denna; stålsand kan
användas för gjutjärn men icke för stål, i vars
mjuka yta stålkornen biter sig fast och
underminerar emalj skiktet vid bränningen1.
I emaljen ingår ett stort antal komponenter;
beroende på önskade egenskaper varierar
sammansättningen för olika emalj typer inom vida
gränser2 (tabell 1). Emaljens
utvidgningskoefficient regleras genom tillsats av borax och
na-triumsalter. Koboltoxid gynnar dess
vidhäftning219-20, och denna verkan förstärkes av
nickel-21 och manganoxid22. Zirkoniumoxid ökar
alkalibeständigheten på bekostnad av
syrabeständigheten; flusspat höjer emaljens mekaniska
data men sänker syrafastheten2, medan
titan-oxid ger emaljen såväl goda mekaniska som
kemiska egenskaper18-26-27.
Komponenterna finmales, blandas omsorgsfullt
samt homogeniseras genom smältning vid 1 200
—1 400 °C, varefter smältan avkyles och
granu-leras i vatten. Granulerna torkas och mals till
ett fint pulver, fritta. Vid denna förberedande
smältning avgår gasformiga reaktionsprodukter,
som skulle verka störande vid själva
emaljbränningen.
Fig. 1. Schema över tillverkningen av emaljapparatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
